Angående Citizen Vigilante

Här på TOPPRAFFEL! brukar jag bara recensera filmer som har svensk distribution och som är aktuella på bio, streaming, eller fysisk media. Det kan hända att jag skriver om filmer som finns på lite mer obskyra, utländska streamingtjänster, men som man har tillgång till även i Sverige. Men, jag skriver aldrig om filmer som bara kan fulstreamas i Sverige.

Idag gör jag, mot mina principer, ett undantag vad gäller denna regel. Filmen CITIZEN VIGILANTE diskuteras flitigt just nu. Jag vet inte om något svenskt bolag faktiskt köpt rättigheterna till den filmen, men den har inte släppts officiellt i Sverige än. I USA gick den upp på bio och släpptes på streaming förra månaden. Framförallt delade Elon Musk filmen på X, där den låg gratis i 48 timmar. Även filmens regissör Uwe Boll ska ha delat den på X. CITIZEN VIGILANTE hamnade även på YouTube och andra ställen.

Det känns som om ”alla” har sett CITIZEN VIGILANTE nu. Så även jag. Debatten gjorde mig nyfiken. Jag ville veta vad det här var och varför den blivit så kontroversiell. Jag vill förstås inte uppmana till fulstreaming, piratkopiering och fildelning mer eller mindre dödade B-filmbranschen så som den såg ut förr, men CITIZEN VIGILANTE har hamnat i något slags gråzon. Det lilla independentbolaget Quiver köpte rättigheterna till filmen och distribuerar den legalt, men den har alltså även gjorts tillgänglig gratis på nätet av bland andra dess regissör. Boll säger sig vara kluven till det här: han tjänar antagligen mindre pengar på filmen, men han får extremt mycket mer reklam och publicitet. Flera miljoner har hunnit se filmen på kort tid.

Först och främst ska vi göra en sak klar:

CITIZEN VIGILANTE är ingen bra film.

Nej, tvärtom, det här är en jävligt dålig film. Den är dålig i sin genre och den är dålig som film rent allmänt.

Förra året recenserade jag filmen FIRST SHIFT, som var Uwe Bolls comeback-film. Det var en film som överraskade mig, den var nämligen rätt bra. Eller åtminstone fullt godtagbar. Uwe Boll har under hela sin karriär rätt oförtjänt kallats en av världens sämsta regissörer. Han må ha gjort många dåliga filmer, men det finns ohyggligt många regissörer som är ohyggligt mycket sämre och vars filmer är omöjliga att titta på. Uwe Boll kan trots allt göra fullt dugliga filmer när han anstränger sig och har med bra skådespelare.

Som titeln med all önskvärd tydlighet understryker är det här en vigilante-film. Den har beskrivits som gravt reaktionär extremhögerpropaganda.

Action är en genre som i grunden är reaktionär, i synnerhet filmer och böcker om hämnare och vigilantes som tar lagen i egna händer. Det måste vara så för att bli bra, det handlar trots allt oftast om en hjälte som spöar upp- och skjuter ihjäl buset. Tar man bort det blir det inte mycket till actionfilm.

Men. Det måste göras på rätt sätt. Filmen — eller boken eller serietidningen — måste kunna uppskattas av fler än de som står längst till höger. Det måste finnas ett underhållningsvärde och hjälten måste vara åtminstone lite sympatisk. Handlingen måste vara engagerande, gärna även spännande. Tänker man efter handlar nog hälften av alla westernfilmer som gjorts om hämnare.

Actiongenren talar till våra basala instinkter, till grottmänniskan i oss. Att kunna se på- och läsa om folk som gör sådant vi trots allt inte kan-, och nog inte heller vill, göra i verkligheten — det finns något tillfredsställande i att se en hårding ge igen och rensa upp bland slöddret. Jag blev rånad i Malmö för snart 20 år sedan, det kom fram en maskerad man med kniv mitt i natten, enligt polisen valde han ut mig eftersom jag bar kostym och slips. Rånaren fick dock inte med sig något, jag visade upp min tomma plånbok (varför skulle jag ha en massa kontanter?). När jag polisanmälde händelsen sa jag att om jag hade haft en pistol, hade jag blåst skallen av den jäveln. Det hade jag förstås inte gjort, om jag oförklarligt haft en puffra i fickan, men det var det första jag tänkte på. När jag kom hem såg jag om DIRTY HARRY och kände mig snart bättre. Jag fick utlopp för min aggression.

Michael Winners DEATH WISH från 1974 var antagligen inte först, men den brukar räknas till pionjärerna när det gäller vigilante-film. Brian Garfield, som skrev romanen ”Vän av ordning”, vilken filmen bygger på, var inte alls nöjd med filmatiseringen. Han ansåg att man missuppfattat budskapet i boken och gjort den hämnande huvudpersonen till en hjälte — i boken heter han Paul Benjamin och är revisor, i filmen heter han Paul Kersey och är arkitekt. Paul Benjamin förvandlas till en seriemördare.

Men — filmen DEATH WISH är en bra thriller. Det är en snygg produktion med bra musik, och den har Charles Bronson som hämnaren. Uppföljarna är skräpigare, men ännu mer underhållande.

CITIZEN VIGILANTE saknar allt detta. Det här är Armie Hammers comeback efter alla märkliga skandaler — vad ska vi tro om kannibalhistorien? Nog är det märkligt att han väljer att återkomma i en Uwe Boll-film.

Uwe Boll har även skrivit manus och producerat — och han agerar filmfotograf. Det här är en tysk-kroatisk samproduktion, inspelad i Zagreb med en budget på två miljoner dollar — att jämföra med de 215 miljoner dollar THE LONE RANGER med Armie Hammer kostade.

Filmen börjar onekligen märkligt. Vi får en etableringsbild på Zagreb och det står med stora bokstäver ”EUROPE”. Landet Europa? Var som helst i Europa? Skit samma var det utspelar sig?

En kvinna med sitt barn handlar på ett snabbköp. På vägen hem blir kvinnan oprovocerat mördad av en förbipasserande man av utländskt ursprung.

Därefter presenteras vi för filmens vigilante, den mystiske amerikanen Sanders (Hammer), som äger fastigheter i staden. Han drar omkring i stan och dödar våldtäktsmän och våldsverkare, folk som kommit undan. Lagen är för slapp! Alla måste dö. Detta har gjort honom till en hjälte i vissa kretsar världen över, vi får se en rad videoklipp från diverse sociala medier där han hyllas. Men han är förstås okänd, ingen vet vem han är.

Sanders beter sig som en robot och han pratar entonigt som en robot. Han håller ständigt långa, långa monologer om vad som är rätt och fel och om vad han måste göra. Ungefär som Dolph Lundgren i THE PUNISHER, men utan charm och betydligt längre.

Costas Mandylor spelar en Interpolagent som jagar Sanders. Costas Mandylor och hans bror Louis är med i hur många B-filmer som helst nuförtiden, i synnerhet Costas, det är snart lika många filmer som Michael Paré och Eric Roberts. Han verkar tacka ja till allt.

Sanders är en rejält osympatisk typ. Han är bara en kall mordmaskin som slaktar främst invandrare, förvisso kriminella sådana. Jag blir lite osäker på vad det är Uwe Boll är ute efter. Det här är förstås exploitation, men är det ett försök att fördöma Sanders verksamhet, är det ett ännu mer misslyckat försök till satir, eller är det ren och skär högerpropaganda? Sanders känns lite grann som en sverigedemokrat som fått nog. Fast i Kroatien. På slutet samlar Sanders ihop en obeväpnad muslimsk familj och deras vänner, och avrättar dem allihop. Sonen i familjen var tydligen en våldtäktsman.

I Tyskland vägrade FSK, Freiwillige Selbstkontrolle der Filmwirtschaft, tilldela CITIZEN VIGILANTE en åldersgräns, eftersom de ansåg att filmen uppmuntrar publiken till att ta lagen i egna händer. Detta innebar att filmen förvisso inte var förbjuden, men utan åldersgräns får den inte visas på bio eller distribueras på andra sätt. Filmen lämnades in till FSK två gånger och nekades klassificering, men den lämnades in en tredje gång nu i juli och godkändes då med en 18-årsgräns.

CITIZEN VIGILANTE är en förvånansvärt ful film. Miljöerna är gråa och skitiga, filmfotot är murrigt, fult och slarvigt. Rent allmänt är det är en slarvig film. Berättartekniskt är det ryckigt och ologiskt. En scen där Sanders misshandlar några ungdomar i en park är fullkomligt förvirrad, en av ungdomarna försvinner plötsligt, men skymtar ibland i bildkanten. På polisbilar och polisuniformer står det ibland ”Policija” och ibland ”Police”. Majoriteten av skådespelarna är riktigt, riktigt dåliga, och några av dem verkar vara dubbade till engelska, men det är jag inte 100% säker på.

En kul detalj är att det är Olaf Ittenbach som står för filmens splattereffekter. Ittenbach är killen som gjorde en massa låg-lågbudget-splattervideor på 90-talet. Han har jobbat med Uwe Boll tidigare, noterar jag.

Uwe Boll kan alltså göra helt okej film när han lägger manken till. CITIZEN VIGILANTE må vara hans mest sedda film och den som fått högst snittbetyg på IMDb (i skrivande stund 6,2 av 10), men det här är en dålig, ful och tråkig actionthriller som lämnar en dålig smak i munnen. Jag kan inte sätta något annat betyg än det härunder.

Vad gäller Armie Hammer lär han nog fortsätta att harva i B-filmer framöver. Kanske får vi snart se honom möta Kevin Spacey i en film, Spacey har ju också degraderats till B-filmsfacket.