Foton copyright (c) Scanbox
Ibland kommer filmer två och två. Två vulkanfilmer. Två Wyatt Earp-filmer.
1991 kom det två Robin Hood-filmer. Dels hade vi den amerikanska storfilmen ROBIN HOOD: PRINCE OF THIEVES med Kevin Costner, och dels hade vi den mindre, brittiska filmen ROBIN HOOD med Patrick Bergin och Uma Thurman.
Minsann om vi inte får två Robin Hood-filmer även i år. I somras kom THE DEATH OF ROBIN HOOD, och nu kommer THE UPRISING, en film från Blumhouse.
Det finns dock ingen Robin Hood i THE UPRISING. Filmen bygger på händelser som sägs ligga till grund för legenden om Robin Hood.
För manus och regi står Paul Greengrass, mannen som förstörde den moderna actionfilmen. Det var Greengrass som startade trenden att filma actionscener med shakycam och alldeles för snabba klipp, så att det inte gick att se vad som skedde under slagsmålen.
Andrew Garfield spelar inte Robin Hood, han spelar bonden Ploughman — vi får aldrig veta vad han heter. Det är medeltid och gråare än grått. Det är alltid mulet och marken är alltid gyttjig. Englands befolkning är lika mulen och gyttjig. Filmen är inspelad i Tyskland för gyttjigast möjliga gyttja.
Kung Richard II är en osäker och sjuklig tonåring — han spelas av 17-årige Woody Norman, som ser ut som Michael Jackson i rustning. Hans ömma moder grevinnan (Katherine Waterston) är brydd. Hon har för övrigt en fantastisk huvudbonad, det ser ut som om hon har huvudet fastspänt i ett skruvstäd. En massa vresiga och onda gubbar styr i kungens ställe. De kräver alldeles för mycket i skatt av befolkningen, och deras soldater misshandlar de som opponerar sig.
Ploughman får nog. Han startar en våldsam revolt redan i inledningen — och sedan fortsätter denna revolt genom resten av filmen. Han lär känna den våldsamme prästen John Ball (Jamie Bell) och en ung och argsint tjej, Alyce, spelad av Thomasin McKenzie. De samlar ett stort gäng inte alltför muntra män.
Sedan blir det fajting i dryga två timmar. Gyttjan färgas röd av blod. Ibland fajtas de inte. Ibland marcherar den uppretade pöbeln, de sjunger sånger medan de traskar. Det är väl inga större hits de framför.
Det blir värre och värre, folk luras, fler dör. I en epilog ett år senare har Ploughman flyttat in i skogen med sina fortfarande inte speciellt muntra män. De rånar rika som färdas genom skogen. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att Ploughman blivit Robin Hood.
Andrew Garfield är en tråkig hjälte. Tystlåten, introvert, utan utstrålning. Det är lite svårt att tänka sig att denne kille är en fruktad rebell. Jag förstår inte riktigt varför han har blivit så hyllad för sin insats.
Däremot är de många actionscenerna rätt bra, trots att det viftas lite för mycket med kameran.
Jag tvekar lite vad gäller betyget, men jag väljer att visa mig från min generösa sida.
(Biopremiär 25/9)
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
