Jag har aldrig någonsin tittar på DOWNTON ABBEY, jag har inte sett ett enda avsnitt, eller ens delar av avsnitt — inte mer än eftertexterna. Jag är inte intresserad av den här typen av brittiska dramer, i TV-serier eller långfilmer. Jag hade aldrig hört talas om FACKHAM HALL innan jag såg den, men jag utgick från att det skulle vara en parodi på DOWNTON ABBEY.
Jo, det är det också, rättare sagt, det är en parodi på genren som helhet — och halvvägs in blir det oväntat även en parodi på Agatha Christies deckare.
Men. Vad jag inte väntat mig var att det här är en parodi i stil med TITTA, VI FLYGER — eller kanske snarare Harvey Kurtzmans gamla MAD-grejor från 50-talet, fast med sexskämt och grövre språk. Det här påminner dessutom lite grann om den gamla, fina TV-serien RIPPING YARNS, 1976-1979, som visst hette PYTHONS PARODIER på svensk TV. För att vara en komedi i den här genren tycker jag att FACKHAM HALL är betydligt roligare och mer lyckad än den nya THE NAKED GUN med Liam Neeson.
Det visar sig att det är den engelske komikern Jimmy Carr som ligger bakom den här filmen. Han och hans bror Patrick har producerat och hittat på storyn, och de har skrivit manus tillsammans med Steve och Andrew Dawson och Tim Inman, en trio som skriver åt mängder av engelska humorprogram. Filmen är oväntat påkostad, budgeten var inte den lägsta, och David Arnold står för filmmusiken.
Fackham Hall, vilket uttalas som Fuck ‘em all, är ett stort gods där släkten Davenport bor sedan generationer; Damian Lewis spelar Lord Davenport. Godsets namn står skrivet på en flott skylt som hänger över den flotta entrén, och med lite mindre bokstäver står det ”Incestus ad infinitum”. Lordens fyra söner heter John, Paul, George och Ringo, en femte son försvann som liten gosse.
Ben Radcliffe spelar ficktjuven Eric Noone, som får i uppdrag att leverera ett brev till godset. På vägen dit träffar han på Rose (Thomasin McKenzie), en charmerande tös som är förlovad med en av sönerna Davenport, en tölp hon inte älskar. Eric och Rose blir omedelbart förälskade i varandra trots att de bara samspråkar en minut eller två. När Eric kommer fram till godset tar han genast jobb som betjänt för att få vara nära Rose.
Vad som sedan följer är mer eller mindre en lång rad löst sammanhållna sketcher. Här finns en handling, men den försvinner nästan bland alla gags — och gagsen haglar tätt.
Jag tyckte att det här var jäkligt roligt. Jag satt till och med skrattade högt emellanåt. Som när männen är ute på ankjakt och skjuter upp i luften, och det trillar ner en död hjort på en av dem. Här finns även ett mord där mordoffret dödats på ett intrikat sätt. Polisen som anländer heter Inspector Watt (Tom Goodman-Hill), vilket leder till förvirring. Jason Done spelar JRR Tolkien, som håller på att skriva en bok han aldrig blir färdig med, ingen imponeras av att han uppfunnit orchernas alfabet. Jimmy Carr har en liten roll som präst.
Irländaren Jim O’Hanlon har regisserat, han jobbar mest med TV och har gjort oräkneliga avsnitt av diverse serier. Jag noterar att väldigt många verkligen hatar FACKHAM HALL och kallar filmen barnsligt trams. Folk lämnade biograferna där filmen visades.
Nå, jag är väl en barnslig tramsbyxa.
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
TOPPRAFFEL! 