Streaming: The Strangers: Chapter 3

Jag avslutade min recension av THE STRANGERS: CHAPTER 2 med att skriva att CHAPTER 3 enligt uppgift kommer att vara två timmar och 15 minuter lång. Jag har goda nyheter. Denna tredje och avslutande del varar bara 91 minuter – och eftertexterna börjar rulla redan efter ungefär 80 minuter.

Renny Harlins STRANGERS-trilogi är en av senare års mest utskällda filmserier, det här är filmer ingen alls verkar gilla. Det är också en filmserie ingen vet varför den gjorts – och framför allt: ingen vet varför det här är en serie filmer till att börja med. För delvis spanska pengar spelade Harlin in alla tre delarna i Slovakien under två månader 2022. Senare, efter att den första delen, och kanske även den andra, fått premiär, fick en hel del göras om och spelas in på nytt tack vare det negativa mottagandet.

Varför man inte nöjde sig med att göra en enda film av normallängd är det många som frågar sig. Istället för 90-100 minuter har vi fått en slasher på lite drygt fyra och en halv timme. Här finns inte material till fyra och en halv timme. I CHAPTER 2 hände inte speciellt mycket. I denna avslutande del händer inte mycket mer.

Madelaine Petch är tillbaka som huvudpersonen Maya, men i desperata försök att ge filmen lite mer kött på benen, hoppas det i tiden. Det hoppas tre år tillbaka, det hoppas tolv år tillbaka, det hoppas framåt några veckor. Vi får följa tonårsparet som en gång startade den mordiska kulten, när de första gången maskerade sig och valde ut offer att mörda.

Richard Brake hade en mindre roll som ond polis i den förra delen, den här gången är hans roll större. Polisen är far till killen som började mörda folk tillsammans med sin flickvän. Av någon anledning började polisen, och flera andra, också maskera sig och bära sig åt. The strangers är inte längre strangers, vi får veta vilka de är, och lite av poängen med den ursprungliga THE STRANGERS från 2008 försvinner.

I nutid är Maya åter illa ute. Hon jagas konstant av de maskerade, och varje gång hon är på väg att komma undan klantar hon sig och fångas igen. Hon springer på den onde polisen och ber om hjälp, och hon hoppar in i polisbilen. När hon anar oråd lurar hon ut polisen och snor bilen. Men istället för att bara köra därifrån, till säkerheten, börjar hon att leta efter något på golvet i bilen – medan hon kör. Hon kör då in i ett träd och blir genast tillfångatagen igen.

Mayas syster, som säkert heter något men det kommer jag inte ihåg, med pojkvän och beväpnad kompis anländer till det lilla samhället, de letar efter Maya. Självklart vill ingen hjälpa dem, förutom en servitris som pratar lite för mycket. Det dröjer inte länge innan systern med sällskap klantar sig de med.

Logiken haltar betänkligt. Alla beter sig idiotiskt, alla gör konstiga saker bara för att driva storyn vidare och för att de ska kunna slaktas. Offren har flera chanser att oskadliggöra de onda, men de tar aldrig dessa chanser. En hel del hänger inte ihop. Många scener är onödiga. Det här är bara segt och tråkigt, om än blodigt.

Tekniskt sett finns här, liksom tidigare, inte mycket att klaga på. Budgeten var förhållandevis låg, men det här är en professionellt gjord film, med bra filmfoto, och specialeffekterna, i den mån vi får se dem, är klart godkända. Mycket sker dock ur bild, det blir ju billigare så.

Lionsgate och Renny Harlin hoppades säkert att det här skulle bli ännu en framgångsrik franchise, typ TERROR PÅ ELM STREET, FREDAGEN DEN 13:E, SCREAM, eller, för att ta ett nyare exempel, TERRIFIER. De hoppades nog att publiken skulle ta de maskerade mördarna till sina hjärtan och köpa kringprodukter; dockor, affischer, halloweenmasker och allmänt krimskrams man kan tjäna pengar på. Men så blev det inte. Det var ingen som tog den här trilogin till sitt hjärta – vilket är passande, eftersom de här filmerna saknar hjärta.

Renny Harlin har hunnit göra en ny film, hajdramat DEEP WATER med Aaron Eckhart och Ben Kingsley, producerat av Gene Simmons. Den filmen fick ett ganska svalt mottagande i utlandet.

Efter att jag sett THE STRANGERS: CHAPTER 3 dök det i mitt flöde upp en kort trailer för en Blu-ray-box med några spanska skräckfilmer från 70-talet. Jag kände omedelbart att det är sådant jag vill se, inte näringsbefriad bukfylla som THE STRANGER-trilogin.