Streaming: What the Waters Left Behind

WHAT THE WATERS LEFT BEHIND (LOS OLVIDADOS) är en argentinsk skräckfilm från 2017 som nu släppts som hyrfilm i en Director’s Cut – vad som skiljer denna nya version från den tidigare har jag dock ingen aning om. Det här är en film av Luciano och Nicolás Onetti, och ännu en film från Black Mandala; jag gissar att det är en av deras tidigaste filmer.

Jag vill minnas att WHAT THE WATERS LEFT BEHIND blev hyfsat omtalad när den kom och visades på diverse festivaler. Jag var även säker på att jag sett- och recenserat den. Men, när jag söker här på TOPPRAFFEL! hittar jag ingen recension.

Således såg jag nu filmen – och drabbades av déjà vu. Mycket i filmen kändes bekant. Nu är förvisso den här filmen lik – kanske lite för lik – andra filmer, men det kändes allt som om jag redan sett den. Märkligt.

Nå. Den här filmen är kraftigt inspirerad av MOTORSÅGSMASSAKERN. Den är till och med mer än kraftigt inspirerad. Det här är lite grann som om man tagit kannibalerna från THE HILLS HAVE EYES och stoppat in dem i MOTORSÅGSMASSAKERN.

Centralgestalterna är ett gäng filmare som är på väg till spökbyn Villa Epecuén i Buenos Aires-provinsen. Det här var en turistby som 1985 översvämmades efter att en damm brustit. Gänget ska spela in en dokumentärfilm där.

Gänget kör i en gammal folkabuss och i ett bildcitat från MOTORSÅGSMASSAKERN passerar de ett dött djur i vägrenen. Tjejerna och killarna i gänget har olika namn, men det har närmast noll karaktärsdrag och är, med undantag för regissören, omöjliga att skilja på.

De stannar till vid en skum bensinmack för att tänka, och där träffar de några märkliga och obehagliga människor. Allting är skitigt och äckligt. På väggen inne på den vidriga toaletten, som en av tjejerna av någon anledning vill använda istället för att bara leta upp en buske, sitter det efterlysningar på försvunna människor uppklistrade.

Gänget lämnar macken, men de kommer inte speciellt långt – någon har skurit av bensinslangen. De måste hitta hjälp – men inte fan hittar de någon hjälp. Det enda de hittar är mordiska galningar maskerade med skelettdelar från djur och beväpnade med stora yxor och grejor.

Medlemmarna i gänget decimeras en i taget. Några slaktas på en gång, andra fångas, hålls instängda i burar, torteras och våldtas innan de dödas. Folket på bensinstationen tillhör galningarna. Här finns en scen där en tjej är fastbunden på en stol vid ett middagsbord som känns lite väl bekant. Slutet antyder en uppföljare och en sådan kom också några år senare.

WHAT THE WATERS LEFT BEHIND har, liksom flera av de här argentinska filmerna jag skrivit om det senaste året, ett bra filmfoto, om än lite väl mörkt emellanåt. Scenografin är bra, även om mycket är knyckt från Tobe Hoopers klassiker. Miljöerna, den autentiska spökbyn, är utmärkta och fantasieggande. Det här ser bra ut, det ser ut som en riktig film, och de snaskiga effekterna är också bra. Filmen levererar när det gäller våld och blod.

… Det är synd att det här är så ooriginellt. Kunde de verkligen inte hitta på något eget? Allt känns igen, och eftersom rollfigurerna är så intetsägande uppstår ingen som helst spänning. Ett par gånger uppstod förvirring, eftersom jag blandat ihop några av dem. De irrar runt i mörker och slaktas och jag vet inte vem av dem det är. Trots all grymhet och splatter blir det här rätt tråkigt.

Medan jag skrev den här texten kom jag fram till att, jo, jag måste ha sett den här filmen förut, jag är nästan helt säker på det. Frågan är bara var jag såg den.