Bio: Nelly Rapp – Porten till underjorden

Foton copyright (c) Hannes Krantz/SF Studios

NELLY RAPP — PORTEN TILL UNDERJORDEN är den tredje filmen om monsteragenten Nelly Rapp, men det är den första jag sett (de två första filmerna läggs upp på SVT Play den 16/10). Jag behöver förstås inte påpeka att jag aldrig läst barnböckerna om Nelly av Martin Widmark, vilka först illustrerades av Christina Alvner och därefter av Emil Maxén.

Monsteragent. Vad gör en sådan? Vem är Nelly Rapp? Tja, jag vet inte riktigt. Den tonåriga Nelly (Matilda Gross) verkar jobba åt en kvinna som heter Lena-Sleva (Marianne Mörck), som har en knepig typ spelad av Alfred Svensson som assistent.

Handlingen i den här filmen, som regisserats av Johan Rosell, är tunn — besynnerligt tunn. Den är så tunn att jag trodde att jag missförstått något — men det verkar jag inte ha gjort. Nanna Blondell spelar vampyren Hekla (av någon anledning gör Malin Levanon Heklas röst), som tänker öppna porten till underjorden. Det här gjorde mig förstås intresserad. Är det är Sveriges svar på THE BEYOND?

Nellys mor, Alice (Hanna Alström från KINGSMAN-filmerna), är försvunnen, men plötsligt dyker hon upp. Det visar sig att hon blivit biten av en varulv, så nu förvandlas hon till varulv. Det figurerar lite mumier och zombies från underjorden. Johan Rheborg gör en som heter Hannibal, Ia Langhammar gör rösten till en häxdoktor.

… Och, tja, det är väl allt. Det händer inte speciellt mycket. Filmen är inte lång, men den blir lite seg eftersom det inte händer något, och mycket pågår för länge. Försöken till humor är inte roliga. I eftertexterna står det att en varulv spelas av Edward Blom. Det är väl knappast den Edward Blom — eller? (Jag hoppas förstås att det är han.)

NELLY RAPP — PORTEN TILL UNDERJORDEN är tillåten från 11 år på bio. Det är lite att ta i. Det här är trots allt en barnfilm. Men hur kommer det sig att den försetts med en 11-årsgräns? Jo, filmen innehåller en del överraskande bra makeup-effekter och ett par hyfsat effektiva skräckscener. Det är lite för många som är inblandade i effekterna för att jag ska nämna dem här, men de har gjort ett riktigt bra jobb, det måste vara kul att för en gångs skull få gå loss och vältra sig i monster i en svensk film, vi är ju inte kända för monsterfilm och effekter i det här landet. Varulven gömmer sig till stor del i skuggorna, men den ser riktigt bra ut. Filmen inleds med en närbild på hur vampyren Hekla sätter huggtänderna i en råtta så att blodet sprutar, det här kan nog få även vuxna att rygga tillbaka.

Resten av filmen ser inte lika bra ut. Det är lite för platt och livlöst. Det ser mest ut som ett långt avsnitt av en TV-serie.

Nelly Rapps musikaliska ledmotiv låter lite grann som Harry Potter-musiken, eller något ditåt.

Jag funderar på att se de två första filmerna på fredag — de lär vara mycket bättre än den här tredje filmen.