Netflix: Stormen

Foton copyright (c) Netflix/Warner Bros

Ännu en Netflixpremiär, denna gång på en svensk film producerad av Warner Bros.

… Och det är ju lite märkligt. Varför visas den här inte på HBO om det nu är en film från Warner. ARKIPELAG, som distribueras av Scanbox, är också en film från Warner. Håller Warner få att hårdsatsa i Sverige? Lagom till att de ska köpas av Paramount? Om köpet nu blir av.

STORMEN är inte en filmatisering av Shakespeares pjäs — fast ofta känns det här som en pjäs, nästan hela filmen utspelar sig i ett fåtal rum på en stor gård. Det här är en komedi med manus och regi av Josephine Bornebusch. Ja, det här är väl i det närmaste en fars, en så kallad Spring i dörrarna-fars. Med det inte sagt att det är roligt, för det är det inte.

Filmen utspelar sig på en enorm lyxig gård som används som något slags hotell eller semesteranläggning, eller vad det är. Filip och Caroline (Gustaf Skarsgård och Aliette Opheim) spelar paret som köpt stället, men de behöver mer stålar, så de har bjudit in några av sina närmaste vänner på middag och fest, en av vännerna, Henrik (Christopher Wagelin), är en stenrik företagsledare som har en kåt, pillerpoppande fru Ninni (Sara Shirpey) som han ignorerar.

Bland övriga gäster finns den fånige Ossi och hans fru Kina (Filip Berg och Josephine Bornebusch), gayparet Jacob och Nicholas (Jonas Karlsson och Johan Rheborg), samt den aggressiva Nattis (Gizem Erdogan) och hennes hund. Henrik Dorsin spelar en taxichaufför som blir indragen i det hela. Nils Wetterholm gör en ung kock som Filip och Caroline anlitat.

När filmen börjar har det börjat snöa, och snöstormen tilltar under handlingens gång, det är därför taxichaffisen fastnat på stället. De blir insnöade. Stämningen är dålig redan när gästerna anländer, men den blir konstant värre.

Kocken är en slarver som har med sig en burk lyxiga svampar till maten, och en burk psykedeliska svampar. Självklart används fel svampar till svampstuvningen, av någon anledning äter Nicholas ensam upp all svampstuvning, blir hög och tar på sig en riddarrustning. Ossi ska gå ut med Nattis’ hund, men den försvinner i snöstormen, vilket Ossi försöker dölja. Taxichaffisen blir inlåst på sitt rum och misshandlas varje gång han försöker ta sig ut.

STORMEN fick mig att tänka på ett underhållningsprogram som visades i början av 90-talet. Nisse Hellberg var gäst. Henrik Schyffert och en annan kille, jag har glömt vem, framförde en sketch. Efter sketchen frågade programledaren Nisse om han kände igen sig i situationen. Nisse svarade ”Jag är från Malmö och där har vi inte såna problem”. Precis så kände jag när jag såg STORMEN. Samtliga rollfigurer är mer eller mindre osympatiska och avskyvärda, och jag kunde inte relatera till någon dem, eller till något av det som sker i filmen.

Jonas Karlsson är roligast i filmen — hans rollfigur Jacob har plastikopererat sig och blekt tänderna, och han ser inte klok ut. Filip Berg är också rätt rolig som den misslyckade partysnubben Ossi, som ständigt försöker hålla igång festen, bland annat genom att ha en lampskärm på huvudet — vilket som bekant är det bästa partytricket.

… Men som helhet är STORMEN inte rolig. Rollfigurerna är för jobbiga och osympatiska, mycket av humorn består i att folk skriker hysteriskt, och berättartempot haltar betänkligt. Filmen känns längre än den är.

På slutet håller Gustaf Skarsgård, som gör ungefär samma typ som han gjorde i ARKIPELAG, en långt, moralistiskt och rätt malplacerat anförande där han läxar upp gästerna och berättar vad han tycker och tänker om dem. Väldigt märkligt.