Bio: Fjord

Foton copyright (c) Tudor Panduru

FJORD är en rumänsk-fransk-norsk-dansk-finsk-svensk samproduktion. Det är också filmen som vann Guldpalmen i Cannes i våras. Då förväntar man sig något utöver det vanliga. Inte nödvändigtvis något bra, men något som om inget annat sticker ut.

Därför överraskades jag av FJORD. Hur i hela friden kunde den här filmen gå Guldpalmen?!

FJORD är en film av den uppburne rumänske regissören Cristian Mungiu, som tidigare vunnit Guldpalmen med 4 MÅNADER, 3 VECKOR OCH 2 TVÅ DAGAR från 2007, men det enda jag sett av honom är 2010 års antologifilm SKRÖNOR FRÅN DE GYLLENE ÅREN, i vilken han var en av fem regissörer

Jag hade inte kollat upp FJORD speciellt noga innan jag såg den. Jag tänkte att medverkande säkert är rumäner och norrmän jag aldrig hört talas om. Det visade sig att den manliga huvudrollen görs av rumänskfödde Sebastian Stan. Det var han som spelade Winter Soldier i CAPTAIN AMERICA: THE RETURN OF THE FIRST AVENGER. Han spelade även Donald Trump i THE APPRENTICE. Jag kände inte igen honom överhuvudtaget i FJORD, där han spelar Mihai Gheorghiu, som flyttar till en liten vintrig håla i Norge tillsammans med sin norska fru Lisbet, som spelas av Renate Reinsve, som gjorde den kvinnliga huvudrollen i BACKROOMS. Tillsammans har de fem barn, varav den minsta är bebis.

Familjen Gheorghiu är djupt religiös. Mihai är aeronautikingenjör, men har tagit ett enkelt IT-jobb på byns skola. Lisbet är utbildad sjuksköterska, men jobbar på byns äldreboende. Deras grannar heter Mats (Markus Tønseth) och Mia (Lisa Carlehed), Mats är skolans rektor, medan svenska Mia är en före detta jurist, som nu jobbar på samma äldreboende som Lisbet. Alla verkar känna alla i byn och många verkar jobba på skolan på något sätt. Det finns även ett väldigt aktivt religiöst samfund där, som familjen Gheorghiu umgås med.

I början av filmen ser vi hur barnen har gymnastiklektion i skolan och i bakgrunden ses några ungar brottas. Senare dyker familjen Gheorghius dotter Elia upp på skolan med blåmärken på rygg och nacke. Jag tänkte att de där märkena fick hon säkert när hon brottades på en gymnastiklektion. Personalen på skolan är av annan åsikt — de är övertygade om att Mihai och Lisbet misshandlat Elia. En av lärarna spelas av Lisa Loven Kongsli, som jag inte heller kände igen — hon var jättesnygg i SOLOMAMMA, men i FJORD har hon en hemsk soc-kärringfrisyr.

En gång för drygt 35 år sedan var jag vikarie i en lågstadieklass en hel vecka, jag tror det var en förstaklass. En morgon kom rektorn och föräldern till en liten flicka och ville prata med mig, eftersom flickan hade blåmärken på ryggen. Föräldern trodde genast att jag hade slagit henne. Det hade jag förstås inte, men jag kom snabbt på hur hon fått blåmärkena: varje dag när vi slutade för dagen radade ungarna och sig, och jag lyfte upp dem i luften och tjoade ”Hej då!”, och ungarna kiknade av skratt. Den här flickan var så liten och späd att hon fått blåmärken när jag lyfte henne. Jag demonstrerade på några barn, och rektorn och föräldern förstod.

I FJORD vägrar personalen förstå. Barnen Gheorghiu har sagt att de ibland straffas av sina föräldrar — straffet är oftast att de skickas till sitt rum. Personalen på skolan utgår från att barnen agas, så de kopplar omedelbart in Barnevernet, som genast tar barnen ifrån de oförstående och chockade Mihai och Lisbet. Barnevernet säger att de alltid tror på barnen i första hand, även om det de säger kanske feltolkas.

Mats och Mias dotter Noora, som är busig när föräldrarna inte ser henne, säger till sina föräldrar att hon vet hur Elia fick sina blåmärken, hon var med, men Mats vill inte lyssna på henne, han blir istället rasande, slår knytnäven i köksbordet, och straffar Noora genom att skicka henne till hennes rum. Han beter sig alltså nästan likadant som Mihai, men han är argare och mer hotfull.

Resten av filmen handlar om Mihais och Lisbets kamp för att få tillbaka sina barn och Mia måste rycka in som advokat.

Jag förstår verkligen inte hur FJORD kunde tilldelas Guldpalmen. Det här är en otroligt banal film. Den är extremt övertydlig. Den skriver oss på näsan. Dramaturgiskt liknar det här Anslagstavlan på TV. Dialogen är torr och torftig som i en informationsfilm. Här finns inga som helst nyanser. Nästan allt är svart eller vitt. Barnevernet är onda och bestämda, de verkar inte intresserade av att lyssna på andra, och även om de säger att de tror på barnen, är det ingen som lyssnar på Noora.

Ibland känns filmen nästan som något Staffan Hildebrand hade kunnat få ur sig på 80-talet. Slutet är märkligt klyschigt. Till på köpet varar FJORD två timmar och 26 minuter. Tänk är Anslagstavlan utdragen till två och en halv timme.

För övrigt tycker jag att det är straff nog för alla inblandade att bo i den där norska hålan. Jag hade rymt om jag blivit ditskickad.