Bio: The Death of Robin Hood

Foton copyright (c) Noble Entertainment

Tänk på Erroll Flynn som Robin Hood. Ser du honom framför dig? Ser du hans muntra leende? Tänk dig detta precis tvärtom. Ett fårat ansikte med en bister min. Ser du hans käcka frisyr och välansade skägg? Föreställ dig detta tvärtom – långt, grånat, tovigt hår, långt, grånat, tovigt skägg. Ser du hans färgsprakande kläder? Hans spetsiga mössa och gröna kalasbyxor? Tänk dig istället skitig, gråa paltor. Och alla dessa välkoreograferade, festliga fäktningsscener? But ut dessa mot slafsiga scener där folk huggs ner med kniv och yxa så att blodet sprutar.

THE DEATH OF ROBIN HOOD är en film av Michael Sarnoski, som gjorde den utmärkta PIG och den mindre utmärkta A QUIET PLACE: DAY ONE. Det här är ett slags anti-Robin Hood och jag kan tänka mig att många som går och ser den här filmen kommer att bli förbannade — åtminstone de som förväntar sig ett äventyrsraffel. Sarnoskis film är till större delen ett existentiellt drama. Ett väldigt långsamt sådant. Det här känns lite grann som en folk horror-film — en folk horror version av Robin Hood.

Hugh Jackman spelar den åldrade Robin Hood, som inte alls är den käcke hjälte det berättas historier om. Han hävdar själv att allting är påhittat — i verkligheten är han bara en simpel tjuv och mördare. Han har tappat räkningen på hur många människor han har mördat, hur många kvinnor och barn han slaktat. Bill Skarsgård spelar Lille John, som vill kallas Edward. Han är i det närmaste en psykopat.

Filmens första akt är skitig, rå och blodig. Det är mycket splatter och jag gissar att det här är den blodigaste Robin Hood-film som gjorts. Redan inledningen sätter tonen. Jade Croot (från RABBIT TRAP) spelar en tjej som letar efter Robin Hood för att mörda honom, hon är ute efter hämnd. Hon misslyckas förstås — och Robin hugger en kniv i halsen på henne, om och om och om igen. Så fortsätter det i ungefär en halvtimme. Det är mörkt, dystert, kargt och ultravåldsamt.

När andra akten inleds är Robin Hood svårt sårad och tas till ett kloster där syster Brigid (Jodie Comer) tar hand om honom. Han hävdar att han heter Randolph, eftersom Robin Hood är en lika fruktad som avskydd man. Till klostret kommer även Lille Johns dotter Margaret (Faith Delaney).

Brigid sköter om Robin Hood. Han börjar så smått få sina krafter tillbaka. Jag tänker att han säkert är återställd i akt 3 och tvingas konfrontera gamla fielder.

… Men akt 3 kommer aldrig. Akt 2 bara fortsätter och fortsätter. Robin Hood grubblar och funderar. Han lever ett nytt liv i klostret. Ingen vet vem han är. Han verkar söka försoning och förlåtelse. Filmens två sista tredjedelar utspelas på klostret och på markerna intill. Det blir inte mer action, det blir inte mer splatter. Filmtiteln avslöjar att Robin Hood ska dö, det är en väldigt utdragen död.

Jag visste på ett ungefär vad jag skulle få se när jag började titta på THE DEATH OF ROBIN HOOD. Jag visste att det skulle vara rätt arty, jag visste att det inte skulle vara en actionfilm. Det här är ett konstnärligt drama.

Jag gillade filmen. Jag tyckte den var rätt bra. Skådespelarprestationerna är bra. Filmen är skjuten på 35mm och är inspelad i Nordirland. Miljöerna är karga och ogästvänliga. Allting ser kallt, fuktigt och ruggigt ut. Berättartempot är alltså långsamt, ibland blir det nästan meditativt.

THE DEATH OF ROBIN HOOD hamnar inte bland mina favorit-Robin Hood-filmer. Jag tycker fortfarande att den engelska TV-serien ROBIN OF SHERWOOD med Michael Praed från 80-talet är den bästa versionen av legenden. Men Michael Sarnoski har gjort en intressant och fascinerande film. En omtolkning som skiljer sig radikalt från alla andra versioner av Robin Hood, Ridley Scotts epos inräknat.

Men som sagt: de som förväntar sig något annat än vad det här är, lär bli förbannade.

… Jag upptäckte förresten just nu att det kom en Robin Hood-film även 2018. Den hade jag helt glömt bort.

Till sist bör jag nämna att jag eftersom jag är bortrest, såg den här filmen via en streamad recensionslänk och inte på en stor bioduk. Således kan jag ha missat en del av filmens visuella prakt. Jag kan tänka mig att den här filmen ser maffig ut på bio.