Streaming: Batman Knightfall Part 1

Ibland händer det att jag tittar på animerade superhjältefilmer och -TV-serier. När det gäller serierna ger jag ofta upp efter ett avsnitt eller två, vilket jag även brukar göra med TV-serier som inte är animerade.

Men ibland får de verkligen till det. Åtminstone Warner Animation och då i synnerhet med filmer om Läderlappen. Det finns ju faktiskt några Läderlappenfilmer som är lika bra, eller till och med bättre, än de bästa spelfilmerna — jag tänker främst på MASK OF THE PHANTASM.

Sedan finns det förstås några filmer som inte alls är bra, det är oftast de som innehåller för mycket action och monster.

Enligt uppgift är BATMAN: KNIGHTFALL — PART 1: KNIGHTFALL den 38:e (!) animerade filmen om Läderlappen. För regin står står Jeff Wamester och jag tycker att det här är en riktigt bra film — om än inte en fullständig film.

Jag tvingades dock göra en del research i samband med den här filmen. Jag har nämligen aldrig varit någon storkonsument av superhjälteserier. På 80-talet läste jag främst de som skrevs av Frank Miller, Alan Moore och de andra stora namnen; de serieskapare som betydde mycket för mig och min egen karriär i branschen (seriebranschen, inte superhjältebranschen). Det slår mig att jag prenumererade på både Batman och Detective Comics, de amerikanska tidningarna, ett par år alldeles i början av 90-talet, men jag slutade läsa dem innan den monumentala crossover-serien ”Knightfall” inleddes. Jag minns att en kille på ett möte med Seriefrämjandet sa att det nu fanns en ny Läderlappen som tagit över efter Bruce Wayne, denne nye Läderlappen var en rå sälle som dödade skurkarna. Jag tänkte inte så mycket mer på det, men jag förstår nu att det var ”Knightfall” han pratade om.

”Knightfall” gick 1993-1994, sviten omfattar ungefär 30 serietidningsavsnitt och gick främst i tidningarna Batman, Detective Comics, Batman: Shadow of the Bat och Showcase ’93. Avsnitten skrevs främst av Dough Moench, Chuck Dixon och Alan Grant, och de som oftast tecknade var Jim Aparo, Graham Nolan, Bret Blevins och Klaus Janson. ”Knightfall” följdes av ”Knighquest” och ”KnightsEnd”.

Denna första film varar bara en timme och 18 minuter och är kanske lite i kortaste laget. Jag läser att en hel del figurer som förekommer i serien har utelämnats, men det ska vi nog vara tacksamma för — serien verkar vara en rejäl röra med alldeles för många inblandade.

Jag blev dock förvirrad ganska omgående ändå. I inledningen tampas Läderlappen med ett förvirrat råskinn som heter Jean-Paul Valley, även känd som Arael. Jean-Paul tar kål på en massa gangsters, Läderlappen stoppar honom, men istället för att bura in honom, får Jean-Paul bo i Läderlappsgrottan, eftersom han tydligen egentligen är snäll. I den här filmen förväntas vi redan känna till Jean-Paul. Jag hade ingen aning om vem han var.

Vi får även träffa den nye Robin, Tim Drake, som spelar en viktig till. Jag har aldrig läst några äventyr med Tim Drake, och det enda jag läste med hans föregångare, Jason Todd, är en samlingsvolym med sviten ”A Death in the Family”, där Todd dödas av Jokern. För mig är det fortfarande Dick Grayson som är Robin, även om jag vet att han numera är Nightwing.

En stor del av filmen ägnas åt skurken Bane. Hela hans ursprungshistoria, från barn till vuxen, berättas. Bane rymmer från Arkham Asylum och en massa skurkar slipper lösa. Läderlappen blir som besatt, han sover inte, vilket gör honom instabil och våldsam, han går för långt i sin misshandel av Gotham Citys skurkar.

Bane är i sin tur besatt av att hitta- och bryta ner Läderlappen — vilket han lyckas med när filmen slutar, filmen slutar ungefär med omslaget till Batman #497. Fortsättning följer, PART 2 ska komma senare i år, och den avslutande PART 3 nästa år.

Jag gillade alltså den här filmen. Regin är bra, det finns ett driv i berättandet, och man tänker inte på att det är en tecknad film man tittar på, vilket betyder att det funkar dramaturgiskt. Estetiskt ser det också bra ut. Visst, det är fortfarande lite stelt och ryckigt som dessa moderna 2D-animationer ofta är, men det är snyggt och stämningsfullt. Stilen är något mer realistisk än den brukar vara, Läderlappen är inte karikerad och catoony som han brukar vara, han ser ut ungefär som han gjorde i serietidningen.

Det mest anmärkningsvärda med BATMAN: KNIGHTFALL är att den i USA fått åldersgränsen R! Den är alltså tillåten från 17 år. Detta beror på att filmen är överraskande våldsam och blodig. Blodet sprutar när folk blir nerskjutna eller när Läderlappen spöar skiten ur buset. Grovt språk inskränker sig till ”Bullshit!” och liknande.

Det är en bra uppsättning skådespelare som gör rösterna. Anson Mount är Läderlappen, Jack Giffin är Robin, Jason Flemyng är Mad Hatter, David Dastmalchian är Gåtan, och minsann on det inte är gamle, goe Bruce Boxleitner som gör kommissarie Gordons röst!

Jag ser fram emot nästa del, BATMAN: KNIGHTQEST!