Streaming: Borderline

Jag kastar, kanske inte ett getöga, men väl ett människoöga på Samara Weavings filmografi och konstaterar att hon varit med i fler filmer än jag trodde, varav flera jag inte hört talas om. Jag gillar Samara Weaving, hon är väldigt cool och är med i en del coola filmer, men även i några som inte är något vidare. Hon får mig att tänka på Milla Jovovic, jag kollar alltid på nya filmer med Milla, även om de sällan är bra. Jag menar, det är ju trots allt Milla.

BORDERLINE hade jag aldrig hört talas om, enligt IMDb är den från 2025, men i eftertexterna står det att den är copyright 2023. Det här är Jimmy Wardens regidebut, han står även för manus. Han har tidigare skrivit manus till bland annat COCAINE BEAR, som inte var något vidare, och THE BABYSITTER: KILLER QUEEN. Jag recenserade inte de två BABYSITTER-filmerna, även de med Weaving, men jag minns dem som rätt bra.

Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av thrillerkomedin BORDERLINE (en av alldeles för många filmer med denna titel), men jag måste tillstå att jag blev positivt överraskad. Det här är en film som ständigt tar oväntade vändningar, i synnerhet under tredje akten, den är ibland direkt bisarr, för att använda ett ord som var populärt på 90-talet, då stavat bizarr, eftersom den stavningen är mer bisarr.

Den här filmen utspelar sig förresten på 90-talet. Ray Nicholson, som är väldigt lik sin far Jack, spelar den psyksjuke Paul Duerson, som är besatt av popstjärnan Sofia (Weaving). Han inbillar sig att hon är hans fästmö, de ska gifta sig, och i inledningen försöker han ta sig in i Sofias lyxvilla. Sofias livvakt Bell (Eric Dane, som dog tidigare i år, han hade ALS) försöker stoppa honom. Paul knivhugger Bell, som dock överlever och Paul omhändertas.

En tid senare har Paul rymt tillsammans med den unga, franska psykopaten Penny (Alba Baptista, som är från Portugal). De är på väg till Sofias villa — Paul ska fortfarande gifta sig med Sofia och har en plan. Med sig har de en stor, fet, enögd kille, JH (Patrick Cox), som tycker att Paul är den ende som varit snäll mot honom. På vägen kidnappar de Bells fru och dotter, och skjuter Bell. Planen är att dottern ska vara blomsterflicka på bröllopet.

De tar sig in hos Sofia och filmen utvecklas till något slags home invasion-film. Sofia måste slåss för sitt liv. Sofias pojkvän (Jimmy Fails) har oturen att också vara där.

Det kommer att visa sig att Paul är ännu mer galen än vi trodde, slutscenerna är magnifika i sin galenskap.

Det är bitvis en rejält våldsam film, det här. Den söta Penny är entusiastisk när hon mördar, hon skrattar glatt även när ett offer spyr henne i ansiktet, vi får slagsmål med elgitarr och tamburin som tillhyggen, och här finns ett gag med en stektermometer. Sofia och Penny sjunger duett.

Det är gott om roliga detaljer, Sofia gillar att lägga pussel, nästa projekt är ett pussel med filmaffischen till JUNIOR med Arnold Schwarzenegger. Sofias pojkvän har fått ett cirkulationskuvert, nästa namn på listan är ”Robert Smith from the Cure”.

Jag noterar att mottagandet av den här filmen varit blandat, minst sagt. En del verkar hata den, vilket jag verkligen inte förstår. Jag tyckte att den var genomgående underhållande och betydligt bättre än COCAINE BEAR. Ja, jag tyckte att den var riktigt bra. Samara Weaving är cool, men Ray Nicholson äger filmen med sitt obehagliga, galna, ständiga leende.

På soundtracket hörs bland annat ”Lovefool” med The Cardigans.