Jag hade en hel del förväntningar på Rod Blackhursts skräckfilm DOLLY från 2025. Den är skjuten på 16mm-film och kostade bara 600 000 dollar, vilket är lovande. Skräck som på den gamla goda tiden. Dessutom varar den bara 83 minuter, och det är ju positivt. Sedan har man även fått Seann William Scott att medverka i filmen — han är ingen jättestjärna, men ändå en så kallad name actor. Hur hamnade han här? Är han, precis som Elijah Wood, skräckfantast?
Jo, Scott är skräckfan och vill gärna göra mörkare roller än de komedier han slog igenom med. Dessutom är han polare med Rod Blackhurst, de lärde känna varandra 2019. När Blackhurst skulle göra DOLLY ringde han sina polare och Scott gick med på att medverka trots usel betalning.
Filmen börjar onekligen ytterst lovande. Den enorma, bindgalna kvinnan Dolly (som spelas av en som kallar sig Max the Impaler), som bär en porslinsmask inspirerad av dockan i Dario Argentos DEEP RED, sitter i sitt hus i skogen och klipper fingrarna av ett lik. Det är fullt av dockor i rummet. Det är dockor överallt. Det hela är extremt stämningsfullt, med obehagliga bilder på dockor.*
Någon helt annanstans ska Chase (Seann William Scott) och hans flickvän Macy (Fabienne Therese) åka iväg för att campa i skogen. Där, i skogen, planerar Chase att fria till Macy.
Det dröjer inte länge innan skogsturen blir otrevlig. De hittar en massa dockor liggande på marken och hängande från träd. Är det ett konstprojekt? De går vidare. Snart hör de en speldosa på avstånd. Chase går iväg för att undersöka — och attackeras av Dolly. Därefter attackeras Macy och förs till Dollys hus.
… Ja, och sedan, under resten av filmen, försöker Macy fly. Det förekommer ytterligare ett fåtal rollfigurer, men handlingen är väldigt tunn. Ibland kan jag om en film skriva att handlingen är föredömligt enkel, vilket ska tolkas som något positivt, men i fallet DOLLY känns det verkligen som att de inte brytt sig om att utveckla manuset. Det blir märkligt segt och tråkigt halvvägs in. Här finns inga twister och överraskningar, åtminstone inga större, och här finns inga förklaringar.
Men. Vad här finns, är splatter. Rejält med fläskig splatter. Praktiska effekter. Latex och blod. Det är grisiga effekter. Det är bra effekter.
Upphovsmännen har kallat DOLLY ett kärleksbrev till MOTORSÅGSMASSAKERN. Visst finns här många likheter, DOLLY är dock inspelad i Tennessee och inte Texas.
Det är synd att de inte lade ner mer arbete på filmens manus. Det här hade kunnat bli något utöver det vanliga. Istället blev det här mest en axelryckning. Var det här allt?
Jag kan dock tänka mig att tonåriga splatterfans kommer att älska DOLLY.
* Vill ni ha mer skräck med dockor, kan ni läsa mitt Fantomenäventyr ”The Dollmaker” — det publicerades i Australien tidigare i år och kommer förhoppningsvis på svenska nästa år. I serien finns flera scener som liknar miljöerna i DOLLY.
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
