Bio: Knife: The Attempted Murder of Salman Rushdie

Foton copyright (c) NonStop Entertainment

”Satansverserna” från 1988.

Det är förstås det första jag tänker på när jag stöter på namnet Salman Rushdie. ”Satansverserna”, den därpå följande uppståndelsen med dödshot, och mordförsöket i augusti 2022.

Jag har inte läst ”Satansverserna”, jag har inte läst något alls av Salman Rushdie. Jag tror inte ens att jag sett- eller läst en intervju med honom.

Förrän nu.

KNIFE: THE ATTEMPTED MURDER OF SALMAN RUSHDIE är en dokumentärfilm av Alex Gibney och bygger på Rushdies bok ”Knife: Meditations After an Attempted Murder”. Jag såg den här därför att jag jag tyckte att den verkade intressant, och för att jag ville veta mer om Rushdie och hans verk. Visst, jag har haft 38 år på mig att läsa ”Satansverserna”, men denna roman — som enligt uppgift är magisk realism/fantasy, satir och kommentarer kring religion — känns inte som något jag skulle lyckas ta mig igenom, varken då eller nu.

Jag var ung 1988. Jag hade inte hört talas om Salman Rushdie. Rushdie, som föddes i Bombay, romandebuterade 1975 med ”Grimus”, som lär vara en surrealistisk science fiction-roman. Rushdie var då 28 år. 1981 fick han Bookerpriset för ”Midnattsbarnen”. Han blev då ett stort namn i litterära kretsar världen över. Superkänd och ökänd blev han när ayatollah Khomeini 1988 ansåg att Rushdie hädade och hånade islam så pass mycket i ”Satansverserna” att han ville se Rushdie död.

Som det påpekas i den här filmen, hade Khomeini högst sannolikt inte läst Rushdies bok, varför skulle han läsa en roman på 600 sidor på engelska? Få av de som ville döda Rushdie hade läst boken eller visste vad den handlade om, många ger dessutom intryck av att vara analfabeter. Vi får se en lång rad nyhetsklipp med tumult både i Iran och Storbritannien. Det är fullkomligt sinnessjukt. Enorma slagsmål, upplopp och förstörelse — på grund av en bok. Som ingen läst. Under videovåldsdebatten i Sverige i början av 80-talet var det många, antagligen de allra flesta, som uttalade sig utan att ha sett de filmer de ville stoppa, det var ju onödigt att se dem, de visste ju precis vad de innehöll. Men det blev aldrig upplopp på gator och torg.

I augusti 2022 attackerades Salman Rushdie vid ett framträdande på Chautauqua Institution i staten New York. En man som hette Hadi Matar rusade in på scenen och utdelade ett flertal knivhugg innan han övermannades. Rushdie överlevde, men förlorade synen på höger öga. Matar dömdes till 25 års fängelse.

Filmen KNIFE handlar främst om mordförsöket och tiden därefter. Det är mest Rushdie själv som hörs prata. Hans fru filmade honom på sjukhuset efter attacken och vi får se hur illa däran Rushdie var.

Vi får också se något av det jävligaste jag någonsin sett på film. Jag har sett det värsta av det värsta när det gäller ultravåld och splatter, men här både höll jag för mina ögon och vände bort huvudet! Vi får se Rushdies högra äga efter attacken. Fy faaan. Här ligger Lucio Fulci och hans ögonvåld i lä.

Först mot slutet av KNIFE får vi se själva attacken på scenen, den filmades ur olika vinklar. Det är fantastiskt att Rushdie överlevde denna vildsinta attack.

Salman Rushdie framstår som en ytterst sympatisk man. Han är förstås litterär och vältalig, men samtidigt lättsam. Han kan vara smårolig. Han känns trevlig. Faktum är att hans person gjorde mig intresserad av hans böcker. Det är nästan så att jag vill läsa någon av dem. Fast det kommer jag inte att göra, eftersom jag vet att om jag skaffar en bok av Rushdie kommer jag inte att läsa klart den. Och ljudböcker lyssnar jag aldrig på.

I en scen ringer Wes Anderson till Rushdie för att kolla hur han mår, de verkar vara vänner. Anderson föreslår att de ska se några filmer tillsammans. Rushdie påpekar att han nu är enögd. Anderson säger då att Rushdie kan fortfarande se på film — så länge det inte är 3D!

Jag tyckte att KNIFE var jättebra. Faktiskt! Den var högintressant och fängslande hela vägen, vilket beror på ämnet och på Salman Rushdies personlighet. Som dokumentär är det här ganska rakt, vilket jag tycker är bra. Alldeles för många dokumentärfilmare försöker göra sina filmer mer intressanta genom att krångla till det.

Jag har skrivit om en hel hög premiärfilmer den här veckan. Rätt oväntat tycker jag att KNIFE: THE ATTEMPTED MURDER OF SALMAN RUSHDIE är den bästa av dem!