Streaming: For God’s Sake Wake Her Up

Jag noterar att den här kanadensiska skräckfilmen i regi av långfilmsdebuterande Wayne Moreheart har fått en del riktigt bra kritik efter festivalvisningar. Något som gör mig lite ställd. Jag tycker nämligen att det här är en vansinnigt tråkig film, den är provocerande långsam.

… Samtidigt känner jag att jag inte kan vara hur taskig som helst mot den här filmen och dess upphovsmän.

När filmen började tyckte jag genast att det kändes som en ren amatörproduktion. Kanske är det här en film som gjorts som ett projekt på en filmskola? Nu är så inte fallet, men det var min första tanke.

Sarah Crawford och Queen Legend spelar Rizz och Myles, två tonårstjejer som skolkar och driver runt i staden de bor i — filmen är inspelad i Vancouvertrakten. De stjäl en sexpack öl och sätter sig på en bro.

Rizz mår inte bra, hennes mor har dött och hon har en del andra problem. Tjejerna pratar och pratar och bråkar och det händer ingenting alls, och jag tänkte att nu har snart en halvtimme gått, men det visade sig bara ha gått tio minuter.

Mamie Kakimoto spelar April, en kvinna som lider av sömnparalys; sömnförlamning, och som spelar in kryptiska videofilmer på VHS där hon pratar in i kameran — länge. Hennes tillstånd har lett till att hon förlorat sitt arbete.

Rizz och Myles dräller omkring och hamnar i stadens dåliga områden. Av någon anledning går de in i ett hus vars dörr står olåst. Det visar sig vara Aprils hus. April ligger i sin säng på andra våningen, hon stirrar upp i taket och är förlamad. Tjejerna vet inte vad de ska göra. Myles tycker att de ska ringa efter en ambulans, men det gör de inte, eftersom de ju olovligt tagit sig in i ett hus. Istället försöker de dechiffrera Aprils mystiska videofilmer. Det visar sig att det är ett övernaturligt väsen i farten.

Filmen är nästan slut när spökhistorien går igång. Det känns som 75 minuter uppbyggnad och sedan tio minuter skräckfilm.

FOR GOD’S SAKE WAKE HER UP är en kraftigt dialogdriven film. När Rizz och Myles inte babblar, vilket de gör hela tiden, får vi höra Aprils evighetslånga monologer. Skådespeleriet är förvisso adekvat, men jävlar, vad segt det här är. Lite pretentiöst är det också. Men jag vill inte döma ut filmen som dålig. Här finns en del bra idéer.

Jag trodde att det här mer eller mindre var en nollbudgetproduktion, miljöerna är få, antalet medverkande är litet, filmen ser billig ut — men i eftertexterna listas en väldig massa namn, de verkar ha haft ett ganska tilltaget filmteam, vilket överraskar.

Den här filmen finns att hyra på diverse plattformar. Återigen har SF Anytime försett filmen med en ful, AI-genererad bild, den som är överst i den här texten. Den har inget med filmen att göra. Jag stoppar därför även in originalaffischen, som finns på en del andra plattformar.