Bio: Spider-Man: Brand New Day

En av de roligaste YouTube-kanalerna de senaste åren — kanske den allra roligaste — är Pitch Meeting med kanadensaren Ryan George. George gör alltid samma två roller; en filmproducent och en manusförfattare, den senare pitchar olika filmer, alltid kända blockbusters, och när han redogör för handlingen dissekeras denna på ett komiskt sätt, alla dumheter och konstigheter kommer fram.

Jag hade oväntad nytta av Pitch Meeting inför pressvisningen av SPIDER-MAN: BRAND NEW DAY. I vanlig ordning kom jag inte ihåg speciellt mycket av de tre tidigare Spindelmannen-filmerna med Tom Holland. Förra veckan hade dock Ryan George klippt ihop sina tre pitch meetings till en enda video, så jag tittade på dessa och fick en sammanfattning.

Ah, just det. Den förra filmen, SPIDER-MAN: NO WAY HOME (som drog in två miljarder dollar på bio världen över!), slutade med att dr Strange lät radera allas minnen så att ingen längre kom ihåg Peter Parker (Tom Holland), det var för allas bästa. Således glömde Peters flickvän MJ (Zendaya) och bästisen Ned (Jacob Batalon) bort Peter. De mindes Spindelmannen, men inte Peter. Uppenbarligen hade alla foton med Peter och annat de hade också raderats.

När BRAND NEW DAY börjar har det gått några år. Peter saknar fortfarande MJ och har därför blivit något slags brottsbekämparnarkoman, han gör inte mycket annat än att vara Spindelmannen och svinga sig runt i stan för att ge skurkar på nöten. Han samarbetar med en polis spelad av Liza Colón-Zayas, och han är hela New Yorks hjälte — det är inte utan att jag saknar J Jonah Jamesons kampanjer mot Spindelmannen!

Peter Parkers bostad är full av datorer och prylar. Varifrån får han pengar? Han verkar inte ha ett jobb. Trots att ingen minns honom bör han väl fortfarande finnas med i alla rullor, han är fortfarande amerikansk medborgare och så vidare.

Han märker att hans spindelkrafter börjar avta, så han försöker hitta en lösning. Han experimenterar på sig själv och krafterna blir starkare — för starka. Han utvecklar organiska nätskjutare i handlederna, som i Sam Raimis tre filmer.

Den gamle, fine skurken Skorpionen (Michael Mando) härjar på stan. Inte bara Spindelmannen utan även the Punisher (Jon Bernthal) ger sig ut efter skurken. Då visar det sig att det dykt upp ett nytt hot, en ny skurk — en okänd person som tar över folks kroppar, en tjej som hoppar från kropp till kropp, ungefär som i THE HIDDEN och JASON GOES TO HELL, fast betydligt snabbare. Hon spelas av Sadie Sink, och ungefär halvvägs in avslöjas det vem hon är. Detta avslöjar jag inte här, men det här ska antagligen leda till kommande filmer och en reboot av en lite äldre filmserie. Nå, denna okända person lyckas ställa till det rejält och alla utsätts för fara. Spindelmannen måste åter skydda MJ, men den här gången vet hon inte att han är hennes tidigare pojkvän. Ninjaklanen The Hand från Daredevil blir inblandad och Spindelmannen måste samarbeta med Punisher, som till en början är sur och vresig, men som blir mjuk och snäll. Eftersom detta är en familjefilm får Punisher inte svära och slakta skurkar så att blodet sprutar.

Budda-budda-budda-budda!

SPIDER-MAN: BRAND NEW DAY är regisserad av Destin Daniel Cretton, som gjorde Mästaren på karate-filmen SHANG-CHI AND THE LEGEND OF THE TEN RINGS. Jag satt länge och tänkte att det här nog är den bästa Spindelmannen-filmen sedan Sam Raimis SPIDER-MAN 2. Alla jobbiga historier om multiversum är väck och Spindelmannen slåss med skurkar på New Yorks gator, det vill säga, det är som det var när jag var barn och läste Atlantics svenska serietidning. Den började komma ut 1978 och redan i det fjärde numret dök Skorpionen upp.

Actionscenerna i den här filmen är otroligt välgjorda, Spindelmannens nätsvingande är svindlande. I början av filmen finns ett kul bildcitat; man har återskapat omslaget till Amazing Fantasy nr 15 från 1962, tidningen där Spindelmannen dök upp för första gången. Tyvärr finns det ingen pressbild på denna scen, men tidningen ser ni här under. I den här nya filmen har Spindelmannen även fått sin klassiska dräkt från 60- och 70-talen.

*Till vänster har vi tidningen från 1962 i vilken Spindelmannen gjorde sin debut*. *Till höger den svenska tidningen från* 1978. *Skorpionen dök upp i nr 4, men i nr 5 hamnade han på* omslaget. *Den här tidningen köpte jag när den kom ut*, *jag tyckte att den var extremt bra*.

Tom Holland har nu hunnit fylla 30, men ser ibland nästan äldre ut. Jacob Batalon är också 30. Peter Parker och Ned Leeds börjar bli för gamla, i de tidigare filmerna ser de ut som pojkvaskrar. Zendaya är 30 hon med, men ser fortfarande ut att vara 18.

Jag tyckte alltså att det här var väldigt bra — tills det inte längre var väldigt bra. Filmen varar två och en halv timme och känns lång, och under den tredje akten började jag att tappa intresset. Filmen blir allvarligare, mer sentimental, och handlingen luddigare när saker och ting inte är som de ser ut. Det blir plötsligt lite segt och småtrist. Det hade trots allt varit roligare om det bara handlade om att Spindelmannen måste bekämpa maskerade superskurkar med storhetsvansinne.

Mark Ruffalo medverkar som Bruce Banner i ett par scener, och förvandlas till Hulk och slåss med Spindelmannen och Punisher. Visst är det kul att Hulk är med, men det känns som att dessa scener hade kunnat plockas bort. Marisa Tomei gör en cameo som faster May, som dog i den förra filmen. Naomi Watts gör rösten till Peter Parkers AI-assistent som heter EV. Florence Pugh dyker upp som den nya Svarta Änkan, vilket skapade lite förvirring hos mig, eftersom jag fullkomligt glömt bort henne från BLACK WIDOW, 2021, och THUNDERBOLTS*, 2025.

SPIDER-MAN: BRAND NEW DAY försöker göra något nytt, men når inte riktigt hela vägen. Den blir dessutom lite för allvarlig, och är inte lika lättsam och kul som tidigare filmer. Men — det här är trots allt en film om Spindelmannen, och filmer om Spindelmannen är alltid bättre än andra superhjältefilmer. Så, jag sätter en fyra i betyg, trots allt. Men den är lite tveksam.

… Ja, just det. Jag satt kvar under eftertexterna för att se post credit-scenen. Den var ovanligt sketen. Du kan med gott samvete gå medan texterna rullar.