Streaming: We Bury the Dead

Zombieskräck. Zombiethriller. Zombieaction. Zombiekomedi. Och nu: zombiedrama.

WE BURY THE DEAD är en australisk film med manus och regi av Zak Hilditch. Han gjorde en Stephen King-film för en del år sedan som hette 1922, den hade jag helt glömt bort. Jag recenserade den inte, men jag tyckte inte att den var speciellt bra.

Hilditchs nya film är mer intressant än bra. Den amerikanska militären har av misstag detonerat ett experimentellt vapen utanför Tasmaniens kust. Explosionen skickade ut en kraftfull elektromagnetisk puls som omedelbart slog ut nervsystemet samt all hjärnaktivitet hos levande varelser. Denna chockvåg dödade över en halv miljon människor på ön på en gång. Men — man har nu upptäckt att vissa av dem som dödades plötsligt vaknar till liv igen, rättare sagt, deras motorik börjar till viss del att funka igen.

Daisy Ridley spelar Ava, vars man befann sig i den drabbade delen av Tasmanien dit han åkt för att jobba. Ava anmäler sig till de frivilliga som hjälper till att röja upp efter katastrofen — det vill säga leta upp- och begrava de döda. Hennes baktanke med detta är att hitta sin man.

Hon träffar på en avtrubbad, långhårig snubbe som heter Clay (Brenton Thwaites), som blir hennes partner. Det är ett skitigt och psykiskt påfrestande jobb, och de får se mardrömslika scener. Clay verkar inte ta illa vid sig, åtminstone inte så länge han hittar sprit i bostäderna de tar sig in i. Ava och Clay bryter mot reglerna och tar sig in på ett område det är förbjudet att besöka.

Då och då träffar de på de levande döda. De flesta av dem bara står där och gnisslar tänder. Ingen vet vad dessa zombies är ute efter, vad de vill. Det här är inga köttätande, hjärnslafsande zombies. Militären ser ändå till att skjuta skallen av dem. En märklig och uppenbarligen knäpp soldat (Mark Coles Smith) som Ava träffar på och gör misstaget att följa med hem för att äta middag har zombies fastkedjade i trädgården.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av WE BURY THE DEAD, men filmen var inte alls det jag trodde den skulle vara. Det här är främst ett drama. Ett zombiedrama. Fast zombierna är mest i bakgrunden, de figurerar inte mycket i filmen. Skräckfilm är det här knappast, här finns ett par blodiga scener och många makabra scenerier, men denna lätt vemodiga film är inte speciellt otäck eller spännande. Tempot är långsamt, ibland ohyggligt långsamt. Emellanåt känns det pretentiöst.

Skådespeleriet, i synnerhet från Ridley och Thwaites, är väldigt bra, men filmen känns aningen halvkokt. Det känns som om en del viktiga detaljer saknas, kanske har mycket medvetet hoppats över eftersom Hilditch inte hade några svar.

Slutscenen är lite udda och oväntad.

WE BURY THE DEAD är en rätt bra film, åtminstone om man inte förväntar sig ruskig skräck. Bra men småtråkig.