Streaming: Tornado

2015 långfilmsdebuterade skotten John Maclean med filmen SLOW DEATH, vilken tydligen fick den märkliga titeln LOVE AND DEATH i Sverige. Det var en western om en skotte som reste till Amerika. Jag känner igen titeln, men jag minns inte om jag sett den — jag tror inte det.

Först tio år senare, 2025, skrev och regisserade Maclean sin andra långfilm. Även den här gången är det en western.

Typ.

En skotsk samurajwestern. En ytterst marginell genre.

TORNADO, som inte ska förväxlas med Antonio Margheritis krigsfilm från 1983 eller med Galenskaparnas inte särskilt lyckade TV-serie, utspelar sig på de brittiska öarna år 1790. Landskapen är gråa och karga. En ung, japansk kvinna, Tornado, kommer springande, en blond pojke springer efter, de flyr från ett gäng karlar som förföljer dem. Tornado spelas av en modell och låtskrivare som har artistnamnet Kôki, — vilket stavas med ett komma på slutet, så står det i eftertexterna. Egentligen heter hon Mitsuki Kimura.

Det dröjer innan vi får veta varför Tornado och pojken jagas av de grymma råskinnen, anförda av den skoningslöse Sugarman, spelad av Tim Roth. Efter ungefär en halvtimme hoppar man tillbaka i tiden och vi får veta vad som hänt. Tornado och hennes eventuelle far (”Du är inte min far!” säger hon till honom) reser runt och uppträder med sin marionetteater. Det är en ganska avancerad variant, med två samurajdockor som slåss med svärd så att kroppsdelar lossnar och fejkblod sprutar till publikens stora förtjusning. Showen slutar med att Tornado och hennes far (Takehiro Hira) hoppar ut framför scenen och slåss med svärd de med.

I publiken står skurkgänget. De har stulit guld från en kyrka och ställt säckarna bakom ett träd. Efter föreställningen är guldet väck. Tornado har stulit det och sedan stal den okände pojken guldet av Tornado. Det är gömt någonstans och efter diverse våld jagar skurkarna Tornado och pojken.

Hopp framåt i tiden. Tornado uppsöker ett kringresande gycklarsällskap där hon gömmer sig. Joanne Whalley spelar en av gycklarna. Sugarman och hans anhang dyker upp och det blir inte roligt för gycklarna. Inte för Tornado heller, för den delen.

John Maclean har gjort en spaghettiewestern i brittisk miljö, det här ser lite grann ut som en Sergio Corbucci-film. Ett av råskinnen är en svart kille klädd i svart och till och med iförd en cowboyhatt, han ser ut som en ond gunslinger ur valfri italiensk western. Filmfotot i TORNADO är lysande, förutom spaghettiewesterns finns här likheter med äldre brittisk folk horror som BLOOD ON SATAN’S CLAW och liknande.

… Här finns även likheter med den nu bioaktuella THE DEATH OF ROBIN HOOD. Liksom i den filmen, är berättartempot långsamt. Jag noterar att många klagar på att filmen är för långsam, men den är bara drygt 90 minuter lång och jag gillade det här, jag tyckte att berättartempot var behagligt — kanske för att jag var uppslukad av bilderna. Det finns något slags poesi i bildkompositionerna.

I början av TORNADO finns förresten en scen där Tornado tar sig in i ett hus och gömmer sig på en murken vind. På våningen under står en flygel. En av skurkarna sätter sig vid den och börjar spela. Då drösar det tyst och långsamt ner sågspån från taket och lägger sig i en liten hög på flygeln. Det är inte utan att jag undrar om denna scen är en blink till en liknande scen i Dario Argentos DEEP RED, där David Hemmings spelar flygel och mördaren smyger en våning upp. Mannen som spelar pianisten har även komponerat filmmusiken. Han heter Bryan Mills! Precis som Liam Neesons rollfigur i Taken-filmerna.

Som sig bör leder allt fram till en upplösning där Tornado får tillfälle att svinga samurajsvärd. Blod flyter, kroppsdelar tar farväl av sina ägare.

Jag gillade den här filmen, jag tyckte den var bättre än förväntat. Jag tycker dessutom att den att den är bättre än THE DEATH OF ROBIN HOOD. Min enda större invändning är att det känns lite onödigt att börja en bit in i handlingen för att sedan hoppa tillbaka i tiden, det här är ett grepp som nästan alltid är onödigt. Det är lite synd att TORNADO inte fick gå en liten sväng på bio — om den gjorde det, missade jag det totalt. Nåja. Nu finns den att hyra.