Foton copyright (c) NonStop Entertainment
Det finns en lång rad frågor mänskligheten har diskuterat i evigheter. Hur byggdes pyramiderna? Fanns Atlantis? Vilka byggde Stonehenge? Finns Loch Ness-monstret?
Ytterligare frågor som är svåra att besvara, är Vem tyckte att det var en bra idé att producera ARNE GOES TO SPACE? Vem fan är det tänkt ska se filmen? Varför har den en engelsk titel?
ARNE GOES TO SPACE är en norrländsk komedi i regi av Lars Vega, som tydligen inte har något med Lars Vegas Trio att göra. I huvudrollerna ser vi Lennart Jähkel och Rolf Lassgård som bröderna Arne och Stefan, även kallade Glad-Arne och Sur-Stefan.
Filmen inleds med ett läkarbesök där den alltid glade Arne får veta att han har cancer — och jag kände omedelbart att det är något med den här filmen som är off. Vad är det här? En lokalrevy i Kukkola? Vilken märklig regi, vilka märkliga repliker, vilken märklig klippning. Pausar de mellan replikerna för att ge publiken en chans att skratta? Åt vad då?

Arne går hem till Stefan, som är sur eftersom Arne inte är där och hjälper till att hugga ved. Vedhuggning är allt Arne och Stefan ägnar sig åt, när de inte dricker kaffe eller pratar med jaktlaget. Arne berättar inte för Stefan att han har cancer.
De står i köket och steker falukorv. Arne säger att det är gott med korv och ska duka, då får vi veta att Arne inte kan skilja på höger och vänster — han är lite långsam, Arne. Arne läser ett gammalt julalbum med Kronblom och får läsa en serie flera gånger innan han fattar, skrattar och säger ”Han är för tokig, den där Kronblom”. Stefan bara surar och anklagar alla han inte gillar, vilket faktiskt verkar vara precis alla, för att vara bögar. Han använder ordet ”bög” i olika konstellationer mest hela tiden, ”räkbögar” slänger han ur sig vid ett tillfälle.
En dag störtar ett rymdskepp bakom brödernas vedbod och de hittar en liten rymdvarelse (Kiran Shah) i det. Stefan vill bli av med utomjordingen, men Arne gillar honom och döper honom till Roger Forslund, efter en nu död elektriker han kände. Utomjordingen kommunicerar med ett bubblande läte.

Stefan fortsätter att slänga ur sig bög hit och bög dit, medan den skånske handlaren på ortens snabbköp, spelad av Michael Segerström, anklagar någon för att vara långkukad. Jarmo Mäkinen dyker också upp.
Ingenting är roligt. Det hade gått att plocka bort utomjordingen ur handlingen, den tillför inget. Handlingen är bitvis allvarlig. På soundtracket gnisslar en fiol fram något slags folkmusik. Filmfotot är rudimentärt och rätt fult. Tempot är långsamt. Stefan hade nog kallat det ett jävla bögtempo. Jag nickade till ett par gånger av ren och skär leda. Bögleda.
GRÖNA GUBBAR FRÅN Y.R. var bättre. Om inget annat hade den Vargtass.
Jag har sett flera svenska filmer i år. Det här är den sämsta av dem. Fast varken Jonas Karlsson eller Filip Berg medverkar i den, så fan vet om den kan kallas svensk.

(Biopremiär 18/11)
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.