Streaming: Red Rabbit Lodge

I våras recenserade jag den australiska science fiction-thrillern BOX: METAPHOR, en pretentiös lågbudgetfilm från 2023 med manus och regi av Kevin Khachan. Nu är Khachan tillbaka med en ny film, en slasher med den spännande titeln RED RABBIT LODGE och försedd med en thumbnail-bild på hyrfilmstjänsterna som knappast lär får någon att klicka på den, det ser inte ut som en skräckfilm.

RED RABBIT LODGE visar sig vara en väldigt konstig film — på flera sätt. Filmen börjar och det ser ut- och känns som en porrfilm, estetiskt och skådespelarmässigt. Efter en etableringsbild på titelns hus får vi se en tjej som sitter i en soffa därinne och pratar i en kobratelefon. Alla medverkande i filmen verkar vara från Australien, men det låter som om den här tjejen omotiverat bräker på amerikanska. Hon är en väldigt dålig skådespelerska och replikerna är hemska. Hon pratar med sin pojkvän som ska komma över, hon sätter på en porrfilm på VHS och börjar onanera, hennes morsa ringer. Vi får se hur en man maskerad med en gummimask föreställande en gubbe smyger på henne. Främlingen kommer in i rummet och tjejen tror att det är hennes pojkvän. Främlingen drar ner gylfen och sätter på tjejen, som är med på noterna tills telefonen ringer och pojkvännens röst hörs när telefonsvararen går igång. Tjejen skräms och främlingen går loss på henne med knytnävarna. Då anländer hennes kompisar för att festa. De kämpar för att se chockade ut när de hittar den blodiga tjejen på golvet.

Därefter är det hopp i tiden. Tjugo år senare. Kobratelefonen skulle alltså signalera att det här var längesedan — som om man använde kobra för tjugo år sedan. Man tittade knappt på VHS för tjugo år sedan.

Husets ägare, en gammal kvinna som heter miss Victoria (Cate Feldmann), har ekonomiska besvär och riskerar att bli av med huset hon bott 40 år i. För att ha råd att bo kvar hyr hon ut rummen till ”internationella studenter”, enbart tjejer. Någon ska vara amerikan, en fransyska, alla spelas av australier, de flesta pratar med australisk accent trots att de alltså ska vara internationella. Amerikanskan känns igen på att hon har en amerikansk flagga på sin T-shirt. De är alla osympatiska, de saknar personlighet, och de pratar om sex mest hela tiden.

Miss Victoria är en hård kvinna med hårda regler. Pojkar får absolut inte komma och hälsa på. Dock har hon gett tjejerna tillstånd att fira Australia Day. Amerikanskan säger att det låter som en påhittad högtidsdag. Det är möjligt att detta ska vara satir som driver med amerikaners ignorans.

Sedan får vi en serie alldeles för många och långa klipp från Sydneys sandstränder. Fransyskan älskar balett och tränar balett i trapphuset och verkar stöta på en av de andra tjejerna.

De är dags för firande av Australia Day och de klär ut sig. En av dem klär ut sig till nunna. Hon skojar och låtsas skjuta på de andra med pekfingret och jag undrar om det är en referens till MS. 45. Några killar kommer. De är barbröstade och överåriga. Det finns visst en pool på tomten. En av dem berättar legenden om huset, det vill säga prologen, och vi får veta vad som hände med den attackerade tjejen. En tjej tar en lång omotiverad dusch. De har sex i olika rum. En tjej sticker akupunkturnålar i pungen på sin kille, dock utanför bild.

Var håller mördaren hus?

Nu kommer mördaren!

Den mystiske främlingen i gummimasken mördar killarna och tjejerna en i taget. Vi får inte se några effekter, bara huggande i luften med en kniv och blod som sprutar. Ibland är det för mörkt för att man ska kunna se vad som sker. Fransyskan dödas när hon dansar. Fast på slutet får vi plötsligt några riktiga effekter, mördaren går loss med en motorsåg. Här finns en brinnande man-scen med riktig eld. Hela filmens budget verkar ha spenderats på de sista tio minuterna. Budgeten var på 50 000 dollar, det framgår inte om det är australiska eller amerikanska dollar. Oavsett vilket var budgeten alltså mycket låg.

Jag förstår vad Kevin Khachan var ute efter när han gjorde den här filmen. Han ville göra exploitation, han ville göra en slasher i 80-talsstil. Sist i eftertexterna står det ”Un film di Kevin Khachan”, så han var uppenbarligen även inspirerad av italiensk skräck. Filmmusiken framförs på synth och låter 80-tal.

Problemet med den här filmen är att Khachan glömt göra den underhållande. Detta i kombination med en samling riktigt dåliga skådespelare som levererar erbarmlig dialog är inte lyckad. Handlingen är vissen. Ibland kombineras sex och våld på ett inte helt lyckat sätt. Filmfotot är så där — det ser ofta ut som porr, det är ofta platt och trist. Själva huset de håller till i är rätt coolt, men det ligger inte ensligt beläget, det är fullt med andra hus runtomkring. Under eftertexterna poserar en naken kvinna med vingar. Flera namn upprepas ett stort antal gånger i eftertexterna, Khachlan och en handfull kompisar har gjort det mesta själva; filmat, klippt, skrivit musik och så vidare.

Trots all kritik ovan sätter jag ändå en tvåa i betyg. Filmen fick mig att sitta kvar och se hela. Det usla skådespeleriet skapar något slags ofrivillig surrealism. Konstigheterna fascinerade mig. Jag ville se vad allt skulle leda till. Slutet är dock inte värt att vänta på.

Om den här filmen hade gjorts för 40 år sedan hade den säkert blivit helt okej. Även de sämre filmerna från den tiden var rätt underhållande. RED RABBIT LODGE saknar det som gjorde de gamla filmerna underhållande. Den varar bara 81 minuter, men lyckas ändå bli rätt seg emellanåt.