Vad var det jag läste?

”Vad var det jag läste?” hette en bok jag nästan glömt bort som vi hade på lågstadiet, eller om det var på mellanstadiet, eller både och. Den innehöll tråkiga extrauppgifter att jobba med när man var klar med huvuduppgifterna. Eftersom jag redan kunde läsa och skriva när jag började skolan, och därmed ofta blev klar snabbt, satt jag ofta med den här extraboken. Antagligen satt jag mest och ritade gubbar i marginalen. Cowboys och hemliga agenter.

”Vad var det jag läste?” kan jag fortfarande utbrista. Eller snarare ”Vad fan var det egentligen jag läste?”. Det är när jag tänker på en del gamla serietidningar jag köpte- och läste när jag var barn på 70-talet.

När jag var barn läste jag alla serier jag kom över. När jag läst mina egna tidningar och album, läste jag andras tidningar och album, jag lånade serier på biblioteket, jag läste serierna i mormors veckotidningar, jag läste serier i annonser och på baksidan av flingpaket. När jag läst de serier jag gillade, läste jag de jag inte gillade.

Jag har ibland nämnt Fynd-Shopen på Eriksgatan i Landskrona här på TOPPRAFFEL!, det var ett antikvariat som fanns i slutet av 70-talet och kanske i början av 80-talet, jag minns inte när butiken slog igen. De sålde bara serier, kioskböcker och herrtidningar. Serietidningarna kostade 50 öre styck, förutom de på 100 sidor, vilka jag tror kostade en krona. Serietidningarna var noga sorterade i fack märkta med titeln. Där fanns även fack för blandade, mer obskyra titlar.

På Storgatan låg Lorrys antikvariat. Det var ett mer regelrätt antikvariat med fokus på böcker, det hade funnits i ett par decennier, tror jag. Lorry hade även serietidningar, hon tog en krona styck – eller var det två kronor? – oavsett vad det var. Dock låg de osorterade i höga travar borta vid ett fönster och det kunde ta sin tid att gå igenom dem.

Jag och ett par kompisar brukade cykla runt och leta tomflaskor som vi sedan pantade på Systembolaget, och för pengarna köpte vi serier, oftast på Fynd-Shopen.

Ibland snöade jag in på vissa serier och tidningar. Fantomen, förstås, den började jag köpa 1976 och 1978 prenumererade jag. Tomahawk läste jag hyfsat regelbundet. Stålpojken med Rymdens Hjältar tyckte jag var otroligt bra ett tag, liksom Pilot. 1978 började Atlantic Förlag att ge ut Marvelserier, vilka jag var ganska entusiastisk över, åtminstone ett tag i början.

Men sedan hade vi de udda tidningarna. De ibland lite konstiga tidningarna. Tidningar som i de flesta fall hade hunnit läggas ner innan jag hittade dem på Fynd-Shopen, en del hade lagts ner innan jag föddes. Serier jag ibland inte riktigt visste vad det var för något och som jag därför var lite fascinerad av.

I ett inlägg i en dansk Facebookgrupp häromdagen skrev någon seriemarknaden i Danmark började gå ner i början av 70-talet. Semic köpte Williams, och Williams hade översvämmat marknaden med ofta skräpiga tidningar. Samma tidningar kom ut i Sverige. Semic behöll de större, populära titlarna, medan möget försvann.

Men de här ofta kortlivade tidningarna som Williams, och en del andra, mindre förlag gett ut tyckte jag var spännande som barn. De var nästan lite mystiska, tyckte jag, eftersom de inte fanns i tidningsställen i speceriaffärer och hos tobakshandlare. De fanns bara på Fynd-Shopen och ibland hemma hos kompisar.

När jag var barn kunde jag bli extra intresserad av en tidning som hade ett udda format, om den var lite mindre eller lite större än en vanlig serietidning. Självklart gillade jag även tuffa, säljande, ofta målade omslag som utlovade toppraffel. Jag gillade även logotyper. Ibland kunde jag köpa en gammal tidning bara för att jag tyckte att loggan var tuff – som Djungelserien. Djungelserien innehöll en serie som hette Jim Cane, vilken var en fransk serie som egentligen hette Kalar. Den här tidningen var förhållandevis långlivad, den kom ut 1967-1972, först på Centerförlaget och sedan på Semic. 1972 bytte tidningen namn till Djungel-Jim, trots att den inte hade något med Alex Raymonds hjälte Djungel-Jim att göra. 1973 lades den ner. Det är lite intressant att den höll ut i sex år. Jag tyckte aldrig att den var speciellt bra när jag var barn, och häromåret köpte jag ett nummer av Djungel-Jim, och det var alldeles för träigt för att jag skulle kunna läsa den. Gillade folk verkligen den här? Uppenbarligen. Åtminstone fram till 1973.

En tidning som hade både udda format, tuffa omslag, frän logga och ett tufft namn, var Bazooka från Centerförlaget. Den kom ut med åtta nummer 1964. Jag letade länge efter den här tidningen efter att ha sett annonser i den i andra gamla krigstidningar. Den var dock inte lika tuff när jag väl fick tag på ett nummer eller två. Jag hade förväntat mig vanliga, brittiska krigsserier från IPC eller DC Thompson, men de första numren av Bazooka innehöll spanska serier, vara några var fulare än jag väntat mig. De sista numren innehöll visst brittiska serier, men de läste jag aldrig.

Två tidningar jag har vaga minnen av, är Hot Rod och Robin Hood, som jag köpte på Fynd-Shopen. De försvann från min seriehög på någon vänster, och jag har inte tittat i dem på 40-45 år eller mer.

Hot Rod kom ut med åtta nummer 1969 och gavs ut av Dennis Förlag. Formatet var lite mindre än en vanlig serietidning och jag minns att jag tyckte att det här var en bra och frän tidning – men! Jag minns inte ett dugg av vad den innehöll. Jag hade det nästsista numret, avbildat här ovan. Tidningen var i svartvitt, men jag kan inte se en enda ruta framför mig. Antagligen innehöll tidningen mög, de brukade ofta göra det.

Robin Hood, utgiven av Cartoon Press 1970, minns jag att jag tyckte var jättebra och spännande, och jag letade efter fler nummer utan att lyckas. Detta beror på att Robin Hood bara kom ut med ett nummer. Dock förekom Robin Hood även i ett nummer av en annan, kortlivad tidning from Cartoon Press; Äventyrsmagasinet, som kom med två nummer 1970. Detta vet jag enbart för att den Adamsondiplomerade seriehistorikern Roger Schaeder nyligen skrev om de här Robin Hood-serierna på sin webbsida Rogers Seriemagasin. Det handlade uppenbarligen om spanska serier och de verkar verkligen inte ha varit något vidare, men när jag var barn räckte det med Robin Hood, svärd och pilbågar för att jag skulle vara nöjd. Jag tyckte dessutom att omslaget till Robin Hood var vansinnigt tufft!

En tidning jag inte tyckte var tuff, var Rusty och hans vän Rin Tin Tin, som kom med 15 nummer på Williams 1972-1973. Ett par nummer av den här fanns hemma hos min bästis när jag var barn. Jag tyckte att det var en riktigt tråkig och fånig serie, trots att det var en western. Serien byggde på TV-serien THE ADVENTURES OF RIN-TIN-TIN, som visades 1954-1959. Gick den månne på svensk TV i början av 70-talet? Det har jag inget minne av. Jag visste inte vem Rin Tin Tin var, och först långt senare fick jag veta att hunden Ratata (Ran-tan-plan) i Lucky Luke är en parodi på Rin Tin Tin. Varför gav Williams ut den här? För att de ville ha en tidning om en hund? Fick de den billigt? Och varför hette tidningen inte Rin Tin Tin istället för Rusty?

En del serietidningsomslag var extra lockande. Spionage, som kom med sex nummer på Williams 1968, såg vansinnigt rafflande ut. Det såg ut som deckare som riktade sig till vuxna, som fräna kioskböcker. Vad de här tidningarna innehöll minns jag dock inte. Antagligen handlade det om slätstrukna serier från sydeuropeiska ateljéer där hjältens enda karaktärsdrag består i att han röker.

Ibland undrade jag varför vissa tidningar hade så vansinnigt fula omslag. Grejen med fotoomslag förstod jag inte, foton på idrottsmän och popstjärnor. Toppserien kom ut på Williams i tre inkarnationer. Den sista började ges ut 1969 och hade Rip Kirby som huvudserie. Tidningen hade häftiga, målade omslag. För att inte tala om Topp special, som kom ut 1967-1969. Efter ett par år övergick Toppserien till att ha tråkiga foton på omslaget. Man försökte väl nå en ny målgrupp. Tydligen gick det inte vägen, för efter ett par år återgick de till målade omslag som utlovade toppraffel.

Det blev en spretig text, det här. En promenad längs minnenas allé, skulle man kunna säga om man är en sådan som uttrycker sig på det sättet. Titlarna jag nämner ovan är några av de jag spontant kom på när jag skrev det här. Jag skulle kunna fortsätta … Jag nämner ju inga av de riktigt vissna humor- och funny animal-tidningar det kom massvis av. Om jag minns några av dem – vilka av dem var det jag läste?

När jag ändå har er här får jag väl även passa på att påminna er om att prenumerera på TOPPRAFFEL!, om ni inte redan gör det, det finns knappar för detta alldeles här under och härintill, och det är gratis. Vill ni stötta TOPPRAFFEL! ekonomiskt, vilket kan innebära att ni får läsa fler sådana här långa artiklar (jag får ju ingen lön för de dagar jag lagt på den här texten), är ni mer än välkomna att skänka en slant eller en enorm summa via PayPal, Buy Me A Coffee eller WPForms, som återfinns i spalten längst till höger på en datorskärm, eller härunder på en mobilskärm. Då blir den hårt arbetande redaktionen, det vill säga jag, glad. Eftersom de är juni kan jag låtsas att det är semesterersättning, sådan får jag inte. Fast jag får inte semester heller.