Streaming: The Carpenter’s Son

Ännu en film som i vissa kretsar blivit utskälld och kallad en av 2025 års sämsta skräckfilmer, och som i vissa kretsar anses vara otroligt kontroversiell – men som anses vara bra i vissa andra kretsar. Jag sällar mig till den senare kretsen.

THE CARPENTER’S SON bygger på texter av Tomas Tvivlaren, om jag inte missförstått det hela. Jag har ingen som helst koll på Bibeln, jag är inte det minsta religiös, religion existerar inte i mitt liv och min livssyn, jag tror heller inte på spöken och annat övernaturligt – och detta är en biblisk skräckfilm. Det är förstås därför den blivit kontroversiell, den har lyckats reta upp både kristna och muslimer. Filmen anses vara blasfemisk. Fast jag gissar att det inte är speciellt svårt att häda. Jag har nog aldrig medvetet försökt häda, men sannolikt har jag gjort det omedvetet.

Den här brittisk-fransk-amerikanska samproduktionen (jag fick det till tolv olika bolag) är skriven och regisserad av Lofty Nathan, född i Egypten, uppvuxen i England, och enligt uppgift kristen. Hans film utspelar sig i Egypten, men han fick på grund av filmens innehåll inte spela in den där, så den är filmad i Grekland.

THE CARPENTER’S SON är en ganska arty film, men till skillnad från till exempel BACKROOMS känns den väldigt europeisk, och det är kanske därför jag gillar den. Nicolas Cage spelar snickaren, som är Josef. FKA twigs gör modern, som förstås är Maria. Noah Jupe gör deras tonårige son, som, just det, är Jesus. Inga nämns vid namn.

Den här lilla snickarfamiljen gömmer sig i de romerska delarna av Egypten och drar från samhälle till samhälle. En dag får Jesus syn på en märklig, pojkaktig tonårstjej med ärr i ansiktet. Han undrar varför hon inte går i skolan som alla andra. Hon, främlingen, vill hellre leka – farliga lekar. Främlingen och Jesus hittar en spetälsk liggande på marken. Jesus vill förstås gå därifrån, han vill inte smittas, men tjejen tycker att de ska tävla och se vem som vågar hålla handen närmast den sjukes kropp. När det är Jesus’ tur knuffar tjejen honom så att han trillar på kroppen. Några andra ser detta och skriker att han är smittad.

Senare dyker den spetälske oväntat upp hos Jesus – han är botad. Pojken har utfört ett mirakel. Han kan hela med sina händer. Jesus blir lika förvånad – men hans krafter går inte hem i stugorna, han anses ägna sig åt svartkonst. Pojken vill inte alls ha dessa gåvor och är förvirrad.

Främlingen ställer obekväma frågor. Han får veta att snickaren inte är hans riktige far. Men vem är hans far? Och vem är den obehagliga, onda främlingen?

Jag noterar att många klagar på att THE CARPENTER’S SON är långsam och ospännande. Det tycker inte jag. Jag upplever tempot som väl avvägt. Sedan tycker jag kanske inte att filmen är spännande i betydelsen nagelbitare och otäck, fast det är sällan jag tycker att filmer är spännande och otäcka. Jag är härdad. Jag tycker att filmen är spännande i betydelsen intresseskapande, och jag tycker att den är visuellt spännande.

Filmfotot är utmärkt, här finns många märkliga och ibland direkt bisarra scenerier. Korsfästa människor, torterade fångar, en surrealistisk port till Helvetet. Filmmusiken är suggestiv och stämningsskapande.

Men Nic Cage, då? Beter han sig som Nic Cage? Här finns en scen där han flippar ut och agerar som vi förväntar oss att han ska agera, men i övrigt är han förhållandevis återhållsam.

Skådespelarna har olika accenter, Cage pratar förstås med amerikansk accent. Dialogen är lite märklig på sina ställen, men det är nog oundvikligt i en film med bibliska motiv. Dock pratas det inte speciellt mycket i den här filmen.

Filmens teologiska djup, vilket vissa hyllat den för, kan jag inte uttala mig om. Jag har inga religiösa grubblerier, jag tänker aldrig på sådant här. Jag har aldrig funderat på varför vi är här och vem som skapade oss. Jag konfirmerades när jag var tonåring eftersom jag inte visste att det var frivilligt och för att alla andra gjorde det – och så fick jag en Puch Dakota. Jag kommer fortfarande ihåg svaret på frågan jag fick i kyrkan när jag konfirmerades: ”Därför att han vill behålla kontakten med oss människor”. Frågan har jag glömt bort. Killen som stod bredvid mig svarade ”Lilla Bibelen!” på sin fråga, vilket han skrek på bredaste skånska.

Hur som helst. Jag tycker att THE CARPENTER’S SON är en bra och fascinerande film. Men jag förstår att många inte gillar den och tycker att den är seg.