En låt jag verkligen avskyr, en låt jag tycker tillhör det värsta som någonsin har komponerats, är ”I just called to say I love you”, av och med Stevie Wonder. När den kom 1984 och spelades på radion oräkneliga gånger om dagen, höll den på att driva mig till vansinne. Den fick mig nästan att börja klättra på väggarna, den fick mig att vilja gå ut på stan och leva jävel; gömma cyklar och jonglera med katter.
Låten fanns på soundtracket till filmen EN TJEJ I RÖTT, av och med Gene Wilder. Minns ni den filmen? Blev den en publiksuccé? Jag minns filmaffischen — men jag vet inte om jag faktiskt sett den. Jag såg den i varje fall inte på bio. Jag kan ha sett den på TV, men det kan jag inte ta gift på. (Stevie Wonder har inte heller sett den.)
På 80-talet kände alla till Stevie Wonders låt, få verkade känna till filmen.
För närvarande är jag bortrest några dagar, jag är hos farsan. Det innebär att jag inte kan spendera kvällarna med att kolla på karate-, splatter- och tyrolerfilm. Istället måste vi hitta något vi båda kan se.
Med anledning av Dolly Partons bortgång ligger 9 TILL 5 på SVT Play. Partons död dominerade mina flöden i sociala medier, men ärligt talat: jag hade ingen som helst relation till henne. Jag gillar verkligen inte Country & Western.
Dolly Parton gjorde inte alltför många filmroller. Den enda film med henne jag hade sett, är RHINESTONE från 1984. En på sin tid utskälld film som ansågs vara otroligt usel. Den är den där Dolly slår vad om att hon kan göra en taxichaufför spelad av Sylvester Stallone till countrystjärna. En kompis till mig recenserade RHINESTONE i Scandinavian Film & Video och skrev att i nästa Rambofilm kan Rambo lägga puffran på hyllan och sjunga ihjäl fienden.
Jag såg RHINESTONE för några år sedan — och jag förstår verkligen inte vad folk klagade på. Filmen är ju jätterolig och underhållande!
Eftersom varken jag eller farsan hade sett 9 TILL 5 beslutade vi oss för att se den. Nu är förstås detta ingen bortglömd film, den blev en succé på bio och ledde till en TV-serie som överlevde fem säsonger. Själv var jag aldrig lockad att se 9 TILL 5. Däremot såg jag 8 TO 4 med Annette Haven och Veronica Hart. Det är också en komedi, men av en helt annan typ.
Även om jag inte sett filmen, var jag bekant med dess ledmotiv med Dolly Parton, låten blev ju en enorm hit, det var omöjligt att undvika den. Den blev större än filmen. Obs att den inte ska förväxlas med skotskan Sheena Eastons hit ”9 to 5” från samma år, i USA döptes den om till ”Morning Train” för att inte förväxlas med Partons hit med samma namn.
Det visade sig att filmen 9 TILL 5 inte alls var som jag förväntat mig. Jag trodde att det här skulle vara en sofistikerad komedi om hur Lily Tomlin, Jane Fonda och Dolly Parton på ett raffinerat sätt hämnas på sin sexistiske och patriarkale chef. Det här var ju inte det minsta sofistikerat och raffinerat. Det var snarare ren buskis, filmen är betydligt sämre än jag förväntat mig. Här finns en scen där Jane Fonda har problem med en Rank Xerox som är direkt genant i sin dumhet. Å andra sidan är drömscenen där Lily Tomlin hamnar i en Disneyfilm genialisk.
Vidare finns det en rad svenska hitlåtar från 80-talet från filmer ingen minns överhuvudtaget. Tyvärr kan jag inte nämna dem här — eftersom jag inte minns dem.
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
TOPPRAFFEL! 