Bio: Resident Evil (2026)

Jag konstaterar att det finns betydligt fler RESIDENT EVIL-filmer än jag trodde. Rättare sagt, jag visste att det finns fler en de sex filmerna med Milla Jovovich, men jag har inte skrivit om någon sedan den sista av dessa hade premiär 2017.

Jag blev med PlayStation 1996 och ett av de första spelen jag spelade var Resident Evil, det första i serien. Jag gillade det, men jag minns att det kunde vara segt med dörrar som tog för lång tid på dig för att öppnas och liknande grejor. Skådespeleriet i den inledande filmen var under all kritik. Resident Evil 2 var betydligt bättre. Jag fick även ett spin-off-spel, jag tror det var ett first person shooter-spel. Mer än dessa tre spel har jag inte spelat.

Redan 1998 var en film på gång, då levererade George A Romero, mannen bakom NIGHT OF THE LIVING DEAD, DAWN OF THE DEAD och så vidare, ett första manusutkast. Det blev dock aldrig någon film — 2025 kom en dokumentärfilm om projektet, men den har jag inte sett.

2002 kom så den första filmen, RESIDENT EVIL, i regi av Paul WS Anderson och med Milla Jovovich som hjältinnan Alice. Jag tyckte förvisso att denna första film var lite cool, men jag förstod inte riktigt varför Anderson ändrat så mycket — det här var en actionfilm med zombies snarare än en skräckfilm. Den tredje filmen, RESIDENT EVIL: EXTINCTION, 2007, i regi av Russell Mulcahy, tyckte jag var rätt hyfsad, den var lite grann som Mad Max med zombies, men den här filmserien blev bara sämre och sämre. Den sista filmen, THE FINAL CHAPTER, var hemsk.

2021 hade en reboot premiär, RESIDENT EVIL: WELCOME TO RACCOON CITY, regisserad av Johannes Roberts. Den här filmen låg betydligt närmare de två första spelen, men filmen blev allmänt avskydd. Jag förstod inte riktigt varför, jag tyckte den var rätt okej — men så ser jag också kopiösa mängder filmer som är extremt mycket sämre. Jag har dock inte recenserat den.

2022 kom det en TV-serie i åtta avsnitt på Netflix. Jag såg bara det första avsnittet, jag tyckte det var tråkigt och fångades inte. Men redan 2021 kom det en animerad, japansk serie. Den har jag inte sett. Jag har heller inte sett de fyra, animerade långfilmer som gjordes mellan 2008 och 2023. Det finns även en 20 minuter lång animerad film från 2000.

Nu har franchisen rebootats på nytt. Den här gången har man anlitat en så kallad het regissör. Zach Cregger, som gjorde BARBARIAN och WEAPONS. Han har även varit med och skrivit manus.

2026 års RESIDENT EVIL skiljer sig en hel del från tidigare filmer. Austin Abrams innehar huvudrollen som Bryan, ett sjukvårdsbud som får i uppdrag att leverera en väska med okänt innehåll till ett sjukhus i Raccoon City. Det snöar rejält, Bryan kör utan vinterdäck och snökedjor, och plötsligt kliver det ut en kvinna i vägen och han kör på henne.

Bryan drar in kvinnan i sin bil så att han kan köra henne till sjukhuset han är på väg till. Då visar det sig att hon är zombie, vilket Bryan inte fattar. Det är inte förrän han stoppas av en polis som dödas av kvinnan Bryan förstår att något är fel.

Raccoon City och sjukhuset är folktomt, det enda som finns där är zombies och tentakelmonster. Bryan kämpar för sitt liv.

Om man vill hårddra det hela kan man säga att denna nya RESIDENT EVIL är en 90 minuter lång zombiesketch. Som om Monty Python försökt göra en seriös zombiefilm. Tempot är rappt, de 90 minuterna är inklusive eftertexter, och handlingen är mer eller mindre en enda lång jakt. Och det är jävligt våldsamt och blodigt. Överdrivet blodigt. BRAINDEAD-blodigt. Det här är splatstick. Austin Abrams är rätt kul i huvudrollen, han har bra mimik. Vid ett tillfälle lyckas han döda ett helt gäng zombies på en gång och då skriker han ”Yeah! Video game!”.

Jag vet inte om folk kommer att tycka att det här är otäckt och spännande. Jag tyckte att det var förbålt underhållande och roligt! Jag skrattade. Slutet är oväntat abrupt — jag utgår från att vi kommer att få en uppföljare.

Filmen är inspelad i Tjeckien.