Så, vad tycker vi om så kallad folk horror? De senaste veckorna har jag råkat på en del kommentarer och recensioner online där folk påstår att de inte gillar folk horror – eller bygdeskräck, som jag kallade genren i min recension av THE DAMNED.
I den recensionen skrev jag att jag inte alltid gillar folk horror eftersom filmerna har en tendens att bli gråa och trista – men det är en subgenre som inte går att avfärda på ett bräde, precis som spökfilmer och vampyrfilmer och så vidare. Antingen är filmerna bra eller dåliga, det handlar ju om handling, manus, regi, skådespeleri, med mera. Några av de mest uppmärksammade folk horror-filmerna från senare år har dock varit rätt gråa och, i mitt tycke, trista.
Är man ute efter en grå och trist film får man sitt lystmäte i RABBIT TRAP, som är Bryn Chaineys långfilmsdebut, han har både skrivit och regisserat, och Elijah Wood har producerat. Fast det här är en film som är grå och trist, för att inte tala om långsam, på ett bra sätt. Filmen har delat publiken i två läger, de som tycker att den är jättebra, och de som leds ihjäl. Själv hamnar jag någonstans mittemellan dessa läger.
Endast tre skådespelare medverkar i RABBIT TRAP, fyra om man räknar en kille som gestaltar en skugga på en vägg. Dev Patel och Rosy McEwen spelar Darcy och Daphne, två musiker från London. Året är 1976 och Darcy och Daphne har flyttat in i en liten stuga i skogen i Wales. Där spelar de in ljud. De går omkring i naturen med sin utrustning och spelar in droppande vatten och vind och sådant. De lyckas även spela in ett mystiskt ljud de inte vet vad det är.
En dag råkar Darcy på en unge ute på markerna. I rollistan står det bara ”The child” och jag blev lite konfunderad. Barnet verkar vara i tolvårsåldern och omtalas som ”han”, men spelas av den idag 27-åriga kvinnan Jade Croot. Antagligen är detta ett medvetet grepp av Chainey, att låta pojken spelas av en vuxen kvinna gör honom mer mystisk och svårgreppad.
Denne namnlöse gosse hälsar på Darcy och Daphne allt oftare, så pass ofta att det börjar bli jobbigt. De vet inte vem han är, men han vet mycket om naturen och de varelser som lever där – som älvor. Han sjunger gamla visor på walesiska. Han är väldigt mystisk. Han fångar även en hare till Daphne och blir gravt upprörd när han upptäcker att hon inte flått och tillagat den.
Under de två första akterna byggs det långsamt upp till något. Det är väldigt stämningsfullt och flera frågor ställs. Vem är pojken? Vad är det som försiggår?
Under den tredje akten övergår filmen till att bli surrealistisk. Handlingen tar en oväntad vändning, det som är konstigt blir ännu konstigare. Kommer vi att få svar på våra frågor? Nej, det kommer vi inte att få. Slutet är makalöst konstigt.
RABBIT TRAP är en fascinerande film, jag tyckte att den var intressant. Till skillnad från många andra långsamma, tråkiga filmer fanns här något som trots allt höll mitt intresse uppe. Det kändes nästan meditativt att se den här filmen. De tre medverkande är bra i rollerna. Filmfotot är utmärkt liksom miljöerna – filmen är inspelad i Yorkshire och inte i Wales.
… Men jag har full förståelse för att många ogillar det här och kanske till och med stänger av efter en stund.
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
TOPPRAFFEL! 