Netflix: Ladies First

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion.

VÅR MAN FLINT (OUR MAN FLINT) heter en kul film från 1966 med James Coburn som den hemlige agenten Derek Flint. Många minns den här filmen med ett leende. En film få verkar minnas är uppföljaren F FÖR FLINT (IN LIKE FLINT) som kom året därpå. Det är en sämre film – men det är också en film som inte funkar alls idag, 59 år senare.

F FÖR FLINT handlar om en samling skurkaktiga kvinnor som planerar att ta över världen. Det här är filmens skämt – att kvinnor ska styra världen. Derek Flint och de andra männen tycker att det här är så absurt och roligt att de gapskrattar och slår sig på knäna. ”Women? Running the world? Ha ha ha ha!” Flint lyckas stoppa planerna och kvinnorna inser att de behöver hans hjälp. Han är ju trots allt en redig karl!

Jag kom att tänka på denna film när jag såg den nya Netflixfilmen LADIES FIRST. Jag kom även att tänka på den norska, feministiska ungdomsromanen ”Egalias döttrar” av Gerd Brantenberg från 1977. Jag har inte läst hela boken, men jag läste ett kapitel som återgavs någonstans, jag tror det var i en så kallad vänstervriden tidskrift. Varför jag läste kapitlet minns jag inte, kanske ombads vi läsa det i skolan.

”Egalias döttrar” utspelar sig i en värld där könsrollerna är ombytta. Ett slags feministisk Bizarro World. Jag minns att jag upplevde det här som fånigt och krystat när jag läste det som ung tonåring. Det handlade bland annat om att pojken det handlade om skulle köpa en P-hållare. En penishållare. Något slags motsvarighet till BH. Det är bara det att en BH trots allt fyller en funktion. P-hållare behövs inte – om man nu inte är utrustad som en häst. Jag minns att jag tänkte att det måste vara en väldigt tråkig människa dom skrivit den här boken.

LADIES FIRST är en amerikansk produktion, men den är inspelad i England, med britter framför och bakom kameran – för regin står Thea Sharrock, vara tidigare filmer jag inte sett. Manuset är författat av två kvinnor och en man – och när eftertexterna börjar rulla står det att filmen bygger på den franska Netflixfilmen JE NE SUIS PAS UN HOMME FACILE från 2018 med manus och regi av Éleonore Pourriat. I Sverige visades den som JAG ÄR INGEN LÄTTFÄRDIG MAN, men jag har inte sett den. Netflix har alltså gjort en nyinspelning av en av sina egna filmer.

Först och främst är LADIES FIRST en film om Guinness. Det är omöjligt att undvika de alldeles enorma produktplaceringarna.

… Men filmen handlar även om Damien Sachs (Sacha Baron Cohen) – ett riktigt rövhål. Han har gott om pengar, han är framgångsrik, han är en jävel på fruntimmer, och han är sexistisk. När han och hans team ska hitta på en reklamkampanj för Guinness för tjejer måste han kvota in en kvinna för syns skull. Valet faller på den ambitiösa Alex Fox (Rosamund Pike), en grå mus som jobbat på företaget i 20 år. Hon är äldre än sina kollegor och klär sig inte sexigt. När Damien och grabbarna demonstrativt ignorerar Alex och hennes idéer blir hon förbannad, skriker att hon slutar, och lämnar mötet.

Damien springer efter Alex, ut ur byggnaden – och slår skallen i en stolpe. När han vaknar upp har han hamnat i en värld han inte känner igen sig i. Könsrollerna är ombytta. Kvinnor styr välden. Allting är tvärtom – Victoria’s Secret har blivit Victor’s Secret, Volvo har blivit Vulva. Alex är plötsligt kattägare. Värst är att Alex Fox nu är Damiens chef, och alla män på företaget behandlas nedlåtande.

En massa saker sker i denna ombytta värld. Det hela är förstås väldigt förutsägbart, de flesta av skämten är förutsägbara, satiren är subtil som ett plakat på första maj, och vi förstår så klart på en gång hur det kommer att sluta. Javisst, självklart leder allt fram till en fet moralkaka när Damien inser vilket svin han varit.

LADIES FIRST är lite för övertydlig, vilket drar ner helhetsintrycket. Filmen hamrar in sitt budskap. Satiren är alldeles för trubbig. Thea Sharrock har sagt att hon försökte undvika de vanligaste klyschorna vad gäller manligt och kvinnligt beteende, men en hel del klyschor finns kvar – självklart ska några kvinnor rapa och fisa som riktiga karlar. Det här är en grej jag funderat på – varför en del feministiska tjejer tvunget ska anamma vissa typiska manliga drag som jag föraktar.

Visst finns här några roliga scener och filmen är inte tråkig, men vad som räddar filmen är alla fina skådespelare som medverkar – Charles Dance, Emily Mortimer, Fiona Shaw, Richard E Grant, med flera. Sacha Baron Cohen är bra i rollen, han kan ju skådespela – och jag kom att tänka på Mandrake-filmen han skulle göra huvudrollen i, den blev det inget av. Synd, Cohen hade kunnat bli en utmärkt Mandrake!

Nu tittade jag på trailern till originalet; JAG ÄR INGEN LÄTTFÄRDIG MAN. Det verkar faktiskt vara roligare än LADIES FIRST – inte lika polerad, lite mer vågad, betydligt mer fransk.