Bio: Fuori – Konsten att glädjas

Foton copyright (c) Mario Spada

Enligt en text alldeles i slutet av Mario Martones verklighetsbaserade FUORI – KONSTEN ATT GLÄDJAS (vilken i original bara heter FUORI) får vi veta att Goliarda Sapienza (1924-1996) räknas som en av världens främsta författare. Det är lite anmärkningsvärt. Jag har aldrig hört talas om Goliarda Sapienza. Vad jag kan se finns det bara en enda bok av henne i svensk översättning; ”Jag, flickan från Catania”. Den kom ut 2024 – 28 år efter Sapienzas död. Jag gissar att jag är långt ifrån ensam om att aldrig ha hört talas om Sapienza.

Jag såg FUORI förra veckan, och först nu upptäcker jag att Valeria Golina, som spelar Goliarda Sapienza, är Valeria Golina. Den kanonsöta italienskan i de två HOT SHOTS-filmerna. Jösses – jag kände inte igen henne överhuvudtaget! Hon är inte lastgammal, bara strax över 60, men hon har verkligen förändrats radikalt. Även om jag nu vet vem hon är, har jag svårt att se att det är samma människa. Nu är det meningen att hon ska vara allt annat än glamorös i den här filmen, men ändå – hon ser ut att vara någon helt annan.

Goliarda Sapienza var en skådespelerska som 1976 skrev en bok; ”L’arte della gioia”, ”Konsten att glädjas”, vilken refuserades av alla förlag hon skickade den till, det klagades bland annat på att den var alldeles för lång. Plötsligt och oförklarligt stal hon juveler av en god vän. 1980 dömdes hon till fängelse för detta, och ”Konsten att glädjas” publicerades först efter hennes död.. FUORI innehåller ett flertal tillbakablickar på tiden i fängelse, men främst handlar Martones film om Sapienzas liv efter att hon muckat.

Sapienza fortsätter att umgås med de kvinnor hon lärde känna i fängelset. Hon är bisexuell och har en speciell relation till den knarkande återfallsförbrytaren Roberta (Matilda De Angelis från DRACULA: A LOVE STORY). Omgivningen blir inte klok på deras förhållande.

Sapienza och kvinnorna fortsätter att träffas, men det uppstår en radda fnurror på tråden. Det bråkas. Roberta är lynnig. Samtliga kvinnor i huvudrollerna är mer eller mindre osympatiska. Så även Goliarda Sapienza. Roberta hittar manuset till Sapienzas bok och läser boken i smyg.

Jag sitter här och tänker på filmen. Jag försöker tänka tillbaka på den. Den lämnade mig nämligen rätt likgiltig. Jag brydde mig inte ett dugg om rollfigurerna eller handlingen.

Men – vad jag verkligen uppskattade i filmen, var dess skildring av Rom. Filmfotot är utmärkt. FUORI utspelas i ett sommarvarmt Rom. Vädret ser verkligen ut att vara härligt behagligt. Här finns många scener där Sapienza och hennes väninnor sitter om olika uteserveringar. Det dricks goda drycker. De äter god mat. Jag känner att jag också vill sitta på en uteservering i Rom och smutta på en paraplydrink.

Filmen utspelar sig alltså 1980 – men det hade jag lite svårt satt gissa. Jag hade gissat på 1972. Ofta ser det här ut som en 70-talsgiallo av Aldo Lado. Ibland ser det ut som något av Sergio Martino.

Jag tycker att FUORI är en halvhyfsad film, men den gjorde inget större intryck på mig, trots att den bland annat handlar om författarskap och kreativa processer. Jag lär knappast se filmen en gång till.

Boken ”L’arte della gioia” betraktas numera som Goliarda Sapienzas mästerverk. Den gavs inte ut förrän 1998, Sapienzas änkling Angelo Pellegrino gav själv ut den på eget förlag. På bokmässan i Frankfurt uppmärksammades boken av en förläggare, den hamnade på ett större förlag, och succén var ett faktum.