Streaming: Cemetery of Lost Souls

CEMETERY OF LOST SOULS, som nu finns att hyra, är en brasiliansk skräckfilm från 2020. Den inleds med en dedikation till den brasilianske filmskaparen José Mojica Marins (1936-2020), bättre känd som Coffin Joe. Jag har bara sett en av Marins’ filmer, den tyckte jag inte var speciellt bra, men jag läste att den inte är representativ för hans filmer. Marins är en legend inom brasiliansk skräckfilm.

Däremot såg jag häromåret en annan brasiliansk gore-film som jag velat se sedan jag läste om den i Psychotronic Video Magazine för 35 år sedan. RITUAL OF DEATH från 1990. Den hade ett väldigt lockande omslag. Det är visade sig dock vara en väldigt tafflig film, om än lite småkul.

De verkar ha lite av en gore-filmstradition borta i Brasilien, men det mesta är okänt för mig. Regissören Rodrigo Aragão känner jag inte till sedan tidigare, även om hans film EL BOSQUE NEGRO från 2018 låter bekant. Aragão har skrivit och regisserat CEMETERY OF LOST SOULS.

Jag hoppades att den här filmen skulle vara bra, jag ville verkligen att den skulle vara bra. Aragão och hans team har lagt ner möda på scenografi och praktiska effekter. När filmen börjar ser den ut ungefär som en spansk skräckfilm från 70-talet. Det är lite lovande.

Tyvärr har Aragão ingen aning om hur man berättar en historia. Jag kollade nu upp flera olika handlingsreferat, och jag begriper fortfarande inte vad filmen handlar om. De som skrev referaten begrep inte heller.

Det verkar inledas på 1500-talet, på conquistadorernas tid. En jesuitmunk sitter och skriver en ondskefull bok. In stövlar skeppsbrutna sjömän och stjäl boken. Eller så blev de skeppsbrutna efter att de stulit boken. Jag minns inte. Hur som helst, de blir snart tosiga och blodtörstiga.

Sedan hoppas det framåt i tiden. Jag fattade aldrig om det skulle föreställa nutid i en by på landet där allt ser ut som 30-talet, eller om det verkligen skulle vara 30-tal. Nu handlar det om en kringresande cirkus och teater som sätter upp pjäser om mördare, teatekolpaniets effekter är realistiska, lite för realistiska, den lantliga publiken tror att allt är på riktigt.

Sedan hoppar det mellan 1500-tal och nutid, och det blir ytterst förvirrande och handlingen försvinner.

CEMETERY OF LOST SOULS är en splatterfilm, det här är ett blodbad från början till slut. Det blir vansinnigt tröttsamt. Här finns alldeles för många rollfigurer, men noll personteckning, ingen karaktärsutveckling. En ung man ska nog vara något slags huvudperson, men han försvinner ofta ur handlingen. Jag tappade tråden totalt och tänkte på annat medan blodet sprutade hejvilt.

Jag tvekar vad gäller betyget på den här. Det är ingen bra film, men här finns några försonande drag. Om man är arton år och vill se en riktigt splattrig splatterfilm är det mycket möjligt att man uppskattar filmen mer än jag. Själv önskar jag att Aragão hade gjort en begriplig film vars handling faktiskt går att följa.