Bio: Abigail

Foton copyright (c) UIP Sweden

Jag hade vissa förväntningar på ABIGAIL. Det här är en film av Matt Bettinelli-Olpin och Tyler Gillett som gjorde READY OR NOT, en av senare års bästa genrefilmer. Jo, de har även gjort de två senaste SCREAM-filmerna, men den filmserien har jag tröttnat på och den senaste (som jag inte recenserat) tyckte jag inte var speciellt bra.

ABIGAIL är en vampyrfilm och den lanseras som en sådan – vilket kanske är lite synd om man vill bli överraskad. Det dröjer nämligen ett bra tag innan det avslöjas att det handlar om vampyrer. Men, vi får se vampyraktiviteterna i trailern och filmens arbetstitel var DRACULA’S DAUGHTER. Det påstås att detta är en lös nyinspelning av DRACULA’S DAUGHTER från 1936, men likheterna är ytterst marginella – jag vet inte om det finns några likheter alls. Jag har förvisso inte sett om filmen från 1936 på ett par decennier.

Precis som Tod Brownings DRACULA från 1931, inleds ABIGAIL med musiken ur ”Svansjön”. Alisha Weir spelar den lilla flickan Abigail, som ser ut att vara i 10-12-årsåldern. Hon befinner sig på en teaterscen, där hon alldeles ensam dansar balett. Hon är dotter till en rik man, och när hon hämtas efter baletträningen kidnappas hon av ett gäng skurkar.

Skurkgänget är ungefär den vanliga samlingen – några olika människor med olika egenskaper och specialiteter, de har aldrig tidigare träffat varandra, och de känner inte till varandras riktiga namn. De jobbar åt en skurk som utlovat en massa pengar om de kidnappar Abigail och för henne till en stor kåk av modell spökslott. Där ska de hålla Abigail inlåst och vänta 24 timmar. Väl på plats visar det sig att de blivit inlåsta i huset, alla utgångar och fönster bommas igen med ståldörrar. Kidnapparna skräms när de får veta att Abigail är dotter till en mytomspunnen, grym gangster.

… Och därefter dödas kidnapparna en i taget. Abigail är ingen vanlig flicka – hon är vampyr. Förstås.

Filmens hjältinna spelas av Melissa Barrera, som var med i regissörsduons två SCREAM-filmer. Hon har tilldelats namnet ”Joey” och är en före detta narkoman. Hon är den sympatiska av kidnapparna och hon är även handlingskraftig. De övriga är betydligt mer osympatiska och några av dem är korkade. Dan Stevens, som även är bioaktuell i GODZILLA X KONG: THE NEW EMPIRE, är en före detta polis och en hård jävel. En störig typ spelas av Angus Cloud, som dog av en överdos efter att hans scener spelats in, filmen är tillägnad honom. De övriga i gänget görs av William Catlett, Kathryn Newton och Kevin Durand.

ABIGAIL är en väldigt underhållande film – men samtidigt är den lite irriterande. Det här känns nämligen nästan som en vampyrversion av READY OR NOT, som om Bettinelli-Olpin och Gillett gjort en nyinspelning av sin egen film. Joey försöker överleva ett dygn i huset. Soluppgången är något vampyrer vill undvika. Till och med slutscenerna i READY OR NOT, där människor exploderar så att hela rum sprejas med blod, upprepas – flera gånger. Regissörerna gillade väl den här effekten. I READY OR NOT sa Samara Weaving ”Fuck!” på slutet, Melissa Barrera säger ”What the fuck!”. I början av filmen finns det också en del tafflig dialog med alldeles för mycket exposition, huvudpersonerna berättar saker de redan känner till för varandra, så att publiken ska fatta.

Men! Trots detta är det här väldigt underhållande. Det är en snygg film, tempot är bra, och det är bitvis sanslöst blodigt. Det är så blodigt att det tjippar i skorna när Joey och Abigail klafsar fram. Det bits i strupar, huvuden slits av, pålar penetrerar bröst och det viftas med vitlök. Folk förvandlas till vampyrer. Allt frejdigt gestaltat – det här är en skräckfilm med vissa komiska drag.

Jag trodde att ABIGAIL skulle vara ännu en film i subgenren balettskräck, där vi hittar filmer som SUSPIRIA med nyinspelning, BLACK SWAN, BIRDS OF PARADISE med flera, men så är inte riktigt fallet.

Om jag inte redan hade sett READY OR NOT är det möjligt att jag gett den här filmen ett högre betyg.