Foton copyright (c) Warner Bros.
Jag recenserade aldrig den förra filmen i den här serien, GODZILLA VS. KONG. Jag minns inte varför, jag tror att jag missade pressvisningen och sedan struntade jag i att se den. Jag har dock sett den sedan den gick upp på bio 2021, jag högg den på streaming – och jag vill minnas att jag tyckte att den var skitdålig. Ett jävla brölande och fajtande i två timmar. Jag minns inte vad den handlade om eller vad som hände i den, mer än att Godzilla mötte King Kong, rättare sagt: Kong utan King.
Jag förväntade mig absolut ingenting av denna nya film, som återigen är regisserad av Adam Wingard, som gjorde YOU’RE NEXT och BLAIR WITCH. Därför förvånades jag när jag kom på mig med att tycka att det här var … rätt bra, faktiskt. Åtminstone till större delen. Vore jag tio år hade jag tyckt att det här är världens bästa film.
Kong är nu snäll och människornas vän, och han bor i the Hollow Earth, jordklotets inre värld under jordskorpan, dit man kan ta sig via portaler. Han är dock ensam och olycklig. Han lufsar omkring i sin ensamhet och slentriandödar varelser för att få middag, han blir nerkletad med grönt blod och suckar när han måste duscha, och han har tandvärk. Ja, faktiskt – jag hittar inte på allt det här.
Uppe på jordytan håller man koll på Kong, så Trapper (Dan Stevens) reser ner under jorden och agerar tandläkare. Jia (Kaylee Hottle), den lilla döva flickan som kan kommunicera med Kong, känner att något konstigt är på gång, så tillsammans med sin adoptivmor Ilene (Rebecca Hall), Trapper och den skitjobbige Bernie (Brian Tyree Henry) åker hon till the Hollow Earth för att ta reda på vad som händer. Samtidigt har Kong hittat en ilsken liten barn-apa, en mini-Kong, han tvingas göra sällskap med. Han hittar då en förtryckt stam jätteapor som lever som slavar i ett samhälle styrt av den grymme jätteapan Skar King (som ska stavas så, apor stavar som krattor) och dennes elaka lakejer. Samtidigt uppe på jordytan dyker Godzilla upp och börjar leva jävel. Det hela leder förstås fram till Godzilla vs Kong vs Skar King.
… Fast det blir mest Kong vs Skar King vs Godzilla. Hans namn må stå först i filmtiteln, men Godzilla är med förvånansvärt lite. Det här är mest en film om Kong på äventyr.
GODZILLA X KONG: THE NEW EMPIRE känns lite grann som en serietidning från 1970-talet. Den innehåller sådant jag tyckte var fräckt när jag var barn – och som jag förstås fortfarande tycker är fräckt, även om jag inte är lika entusiastisk. Det här är som en blandning av APORNAS PLANET och serietidningen Kamandi och Ka-Zar och valfri djungeläventyrsserie. Det är rätt mycket Tomb Raider över vissa inslag, men Tomb Raider fanns förstås inte när jag var barn. Det är det tydligt onda (Skar King) mot det tydligt goda (Kong). Godzilla hamnar någonstans mittemellan, människorna är rätt ointressanta.
Kong verkar vara kraftigt inspirerad av Bud Spencer, faktiskt – om han faktiskt är det vet jag inte, det låter kanske lite för otroligt. Men, han beter sig ofta som Spencer. Efter att Kong dunkat någon fiende i skallen, sätter han sig ner och suckar och vill äta i fred. När han suger i sig inälvor ser det ut som när Bud Spencer äter spaghetti. Han må vara helt datoranimerad, Kong, man han har fått mycket personlighet.
Mot slutet av filmen började jag tröttna. Visst är det episkt när jättemonster raserar pyramider i Egypten och höghus i Rio de Janeiro, men de avslutande fajterna i the Hollow Earth blir mest en tröttsam orgie i datoranimationer, och det blir lite för mycket tecknad film.
Hur som helst. Jag hade rätt kul när jag såg den här filmen. Huruvida det dyker upp en bonusscen efter eftertexterna vet jag inte, jag gick och pinkade. Mothra är förresten också med på ett hörn.
Apropå Godzilla: nej, jag har inte sett den Oscarsbelönade GODZILLA MINUS ONE, som alla tycker är jättebra. Men jag lär se den förr eller senare.
… Det slår mig att jag inte läst Kamandi sedan 70-talet, så kanske är det här inte alls som Kamandi. Nåja, nu fick jag i alla fall tillfälle att nämna Kamandi här på TOPPRAFFEL!
(Biopremiär 27/3)
TOPPRAFFEL! 