Bio: Flaggan

Foton copyright (c) Johan Paulin/FLX

Ibland händer det.

Ibland kommer det en film som förändrar filmhistorien. En film som berör miljoner världen över. En film som ifrågasätter och väcker debatt. En film som blir en kulturell milstolpe.

… Men det kan också hända att det kommer en film som FLAGGAN. En film som fick mig och en kollega att stå som två fågelholkar efter pressvisningen och undra vad i helvete det var vi just sett. Någon har godkänt det här projektet och sett till att det realiserats och nu går upp på bio.

Regissören Michael Lindgren har tidigare gjort avsnitt av GROTESCO och en hel del annat, vilket bådade gott. Manuset har Lindgren skrivit tillsammans med Tapio Leopold, som skrivit en rad populära komediserier, samt nyinspelningen av STRUL. Hur de lyckades få ur sig något som FLAGGAN är en gåta.

Enklast kan FLAGGAN beskrivas som en korsning mellan G — SOM I GEMENSKAP och SEAN BANAN INUTI SEANFRIKA. Eller som ett uppbyggligt drama från 1930-talet som möter Staffan Hildebrand och en full kille som berättar fräckisar när det är stand-up comedy-kväll på pizzerian i Rövvalunda.

Upphovsmännen har velat göra en komedi och vass politisk satir. Vad de har levererat är ett pekoral — ett riktigt praktpekoral. Jag skämdes i biofåtöljen — och då är jag inte ens flyktigt inblandad i filmjäveln.

FLAGGAN är en film om Sverigedemokraterna. Den utspelar sig valnatten 2010, då SD röstades in i riksdagen. Arvid Swedrup spelar den osäkre Tobba, en ung man som fortfarande bor hemma och som inte vågat berätta för sin mor att han gått med i SD. Tillsammans med sin kusin Ville (Noel Flike) ska Tobba gå på SD:s valvaka, men Tobba har sagt till sin mor att de ska gå och bowla.

Ville är Tobbas motsats, han är pratsam, till synes självsäker, och har en frisyr som gör att man vill slå honom på käften.

På valvakan kallas Ville och Tobba in till SD:s lokala ledning, Alfred Svensson från LEIF & BILLY är högsta hönset. De har ett uppdrag till killarna: tillsammans med en tjock, full skåning som vrålar ”Jimmie Åkesson Sha la la la la” (Henrik Knutsson) ska de åka till Rinkeby och hänga upp en stor svensk flagga, och ta ett foto som ska publiceras på SD:s blogg.

Det första som händer efter att de hängt upp flaggan är att de rånas av ett gäng invandrarkillar. Bland sakerna som stjäls finns en kamera och i den en videofilm på Jimmie Åkesson som kan sänka hela SD.

Ville och Tobba driver omkring i Rinkeby och försöker få tillbaka sina prylar. De hamnar i en lägenhet där det bor försupna finnar, en av dem spelas av Markoolio, som inte är antirasist, han heter Antti och är rasist.

Ville träffar plötsligt på en snygg och charmig invandrartjej (Laura Majid) som han blir förtjust i. Han hamnar på en antirasismfest och tvingas dansa något slags traditionell dans med de andra.

Och då händer det: Ville kommer på bättre tankar! Det är ju jättedumt med SD och rasism! Kärleken övervinner allt! Kärlek — och dans. Tobba tvingas röka på och får ligga med en piercad antirasismbrud med rastaflätor.

Det figurerar även en invandrarkvinna som agerar berättarröst och som ibland dyker upp som något slags allvetande godhetssymbol.

FLAGGAN består enbart av klyschor och fördomar. Alla rollfigurer är klyschor. Filmen driver inte med klyschorna — det är verkligen så här klyschigt och uselt, men filmskaparna verkar inte vara medvetna om det. Både rasisterna och antirasisterna är klyschor, för att inte tala om invandrarna i Rinkeby. Jag tänker på en trend på 70-talet då Amerikas indianer skildrades som ett stolt, fredligt naturfolk, nästan magiskt, som levde i harmoni med naturen.

Det dyker upp två poliser varav den ena är superrasist. Vid ett tillfälle skriker den tjocke skåningen ”apajävlar”, det var ju det en polis i Malmö hade kallat några killar de konfonterades med. Jag är nästan säker på att detta är ett felcitat — på korrekt skånska heter det ju ”apejävlar”. Vidare finns det ett par förvånansvärt grafiska sexscener i filmen, den första, i filmens inledning, känns väldigt malplacerad.

Absolut ingenting i FLAGGAN är roligt. Det här är bara pinsamt. Allt är pinsamt.

Dessutom är ljudmixen lite extra dålig. Svensk film visas oftast textad så att även de med hörselnedsättning kan se dem. Typiskt nog är inte FLAGGAN textad. Stora delar av dialogen går inte att uppfatta.

Visst går det att driva med Sverigedemokraterna. Men de borde verkligen ha uppdaterat den här filmen — på flera sätt. Det är inte 1978 längre — eller 1981. Eller ens 2010. Varför gjorde de inte en film om SD år 2026 när de är Sveriges näst största parti?

På IMDb står Henrik Dorsin högt upp i rollistan. Han dyker upp först på slutet i en cameo på några sekunder. Han är en man med skägg som håller ett antirasistiskt anförande.

Jag har svårt att tänka mig att det finns folk som kommer att uppskatta det här. Lustigt nog är det här en typ av komedi sverigedemokrater uppskattar, enkel, banal och med plumpa inslag, gissar jag, fördomsfull som jag är, men de lär ju inte uppskatta filmens budskap.

… Men eftersom jag brukar ha fel skulle det inte förvåna mig om det här blir en osannolik framgång.

Nu har jag skrivit mer om den här filmen än den förtjänar.

Glöm inte att prenumerera på TOPPRAFFEL!, om du inte redan gör det. Det är gratis, information finns i spalterna här intill. Det går även utmärkt att stötta min verksamhet ekomiskt med hjälp av Buy Me a Coffee, PayPal och WordPress’ eget system, info hittas härintill. Jag tjänar ju inte ett skit på att driva TOPPRAFFEL! och ibland lägger jag ner aldeles för mycket arbete på texterna.