Streaming: Adorable Humans

En gång på 70-talet, när min familj semestrade i Danmark, åkte vi till Odense och besökte huset där HC Andersen föddes. Jag har inga större minnen av detta. Jag minns huset, fast det kan bero på att jag sett bilder på det sedan dess, och jag minns att vi fick med oss något slags merchandise i papper, jag tror det var en modell av huset man kunde klippa ut och vika ihop. Jag minns inte riktigt, det fanns så mycket annat i Danmark som var mer spännande än HC Andersen. Legoland, Knutenborg safariland, serietidningar och Jolly Cola.

Min relation till HC Andersen är ytterst begränsad, vilket jag tror gäller för de flesta svenskar. Kanske är det även så i Danmark? Blir jag ombedd att räkna upp sagor av HC Andersen tar det slut ganska snabbt. ”Den fula ankungen”, fast den är väl mest känd som balett. ”Kejsarens nya kläder”, ”Prinsessan på ärten”, ”Den lilla sjöjungfrun”, ”Tummelisa”, ”Flickan med svavelstickorna”, ”Den ståndaktige tennsoldaten” … Men be mig inte återge dem. Och jag har faktiskt aldrig sett Disneys sjöjungfrufilm.

För ett par år sedan ögnade jag igenom ”Den ståndaktige tennsoldaten” och ”Flickan med svavelstickorna” när jag skrev ett julavsnitt av Åsa-Nisse, där Nisse läser julsagor och barnen börjar gråta. Jag ögnade även igenom ”Snödrottningen”, men den kunde jag inte använda, den var för konstig.

HC Andersen skrev närmare 170 sagor, majoriteten har jag aldrig hört talas om, och enligt uppgift är många av dem riktigt konstiga, ibland direkt bisarra.

ADORABLE HUMANS heter i original YNDIGE MENNESKER. Det här är en dansk skräckfilm av fyra olika regissörer — Anders Jon, Michael Kunov, Kasper Juhl och Michael Panduro — som bygger löst på fyra sagor av Andersen. Betoningen ska ligga på löst. Det här är ytterst fria tolkningar. Med undantag för ”Snedronningen” tror jag inte att jag läst, eller hört, någon av dem, och jag skulle aldrig gissa att episoderna bygger på Andersen, eller på sagor överhuvudtaget. Filmskaparna verkar inte ha varit intresserade att att berätta Andersens historier, de har istället plockat ut vissa element ur berättelserna och gjort små surrealistiska, märkliga filmer.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag förstod allt som försiggick i de fyra episoderna. Jag skulle inte ljuga om jag hävdade att jag ofta inte hängde med alls — för det gjorde jag inte.

Först ut är ”Dødningen”, i vilken en ung man i hemtjänsten får ett nytt jobb där han ska ta hand om en gammal gubbe som i det närmaste är död. Det här är rätt äckligt, det är body horror, det är sexuella undertoner. Men, filmen lär inte ha mycket med sagan att göra. ”Historien om en moder”, som följer, lär ligga närmare originalsagan, men filmen är en surrealistisk historia om sorg och rädsla för döden.

Sedan kommer ”Snedronningen”, som jag alltså läste häromåret, och jag hade aldrig gissat att filmen bygger på den sagan. Det här är nästan en psykedelisk film, med bisarra scenerier, det blir mer body horror och en del grisiga inslag som involverar spegelskärvor. Sist ut är ”Tante Tandpine”, som jag nog tycker är den bästa episoden. I något slags variant på ”Faust” handlar den här storyn om en rockmusiker med både skrivkramp och tandvärk. Hans far tycker att killen är hopplös, han borde ägna sig åt något han tjänar pengar på istället för att spela rockmusik. Den demoniske tant Tandvärk dyker upp och torterar killen med tandläkarredskap — och då kan han skriva låtar, minsann!

Estetiskt ser ADORABLE HUMANS okej ut. Det ser ut som en ganska typisk skandinavisk film, inga extravaganser, det är lite TV-film över looken, men det är kompetent. Specialeffekterna är godtagbara. Filmen varar en timme och 57 minuter, vilket är alldeles för länge, det blir lite segt — varje episod är ungefär fem minuter för lång.

Som helhet tycker jag att ADORABLE HUMANS är lite väl ojämn och jag hade hoppats att den skulle vara bättre. Men det är en kul idé och jag tittar hellre på sådant här än ytterligare Blumhouse-filmer. Vad som imponerar mest med filmen är att den bara kostade 500 000 danska kroner att göra!