Netflix: The Whisper Man

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär, denna gång på en Robert De Niro-film.

Ibland blir jag inte klok på Netflix’ pressida — det vill säga den sida där jag som journalist loggar in för att ledda ner pressbilder och annat. Ibland är nämligen nya premiärer inte listade.

Jag har varit bortrest en dryg vecka och upptäckte av en slump att någon i mina flöden på nätet hade sett den nya Netflixfilmen THE WHISPER MAN. En film som av någon anledning inte listas på pressidan, men som finns där om man söker på titeln — dock står det att den ännu inte har något svenskt premiärdatum. Trots att filmen alltså dök upp på svenska Netflix den 28:e augusti …

En recension i en amerikansk tidning flimrade förbi häromveckan. Jag läste den inte, eftersom jag förstås hade för avsikt att själv se- och recensera THE WHISPER MAN, men jag noterade ordet ”horror”, i ingressen. Således förväntade jag mig en skräckfilm.

Nej, THE WHISPER MAN, vilken bygger på en roman av Alex North, är ingen skräckfilm. Rättare sagt, nog kan den kanske tolkas som skräck, men det här är en seriemördarthriller. En thriller av den typ vi såg mängder av för 20-30 år sedan. Jag inbillar mig att genren nog inte är lika vanlig idag, även om den förstås förekommer. Det var ett tag sedan jag såg en ny seriemördarthriller av den här typen.

Adam Scott spelar änklingen och deckarförfattaren Tom Kennedy, som tillsammans med sin åttaårige son Jake (Acston Luca Porto) flyttar till en ny stad, där han hyrt en stor villa. Jake saknar sin mor och pratar ofta med sina osynliga fantasivänner, vilket Tom inte tycker om. Jake råkar genast illa ut i skolan, han lappar till en kille som mobbar honom.

I trakten härjar en seriemördare. En galning som för bort småpojkar, vilka sedan hittas döda. Utredningen leds av kommissarie Beck. Jo, faktiskt. Michelle Monaghan spelar detective Amanda Beck. Hon försöker få hjälp av den pensionerade polisen Peter Willis (Robert De Niro), som flera decennier tidigare jagade mördaren The Whisper Man. Viskaren verkar ha kommit tillbaka. Peter Willis vill dock inte hjälpa till. Han är butter och introvert.

Självklart bär det sig inte bättre än att lille Jake förs bort av den okände mördaren. Men, det finns en person som nog kan hjälpa till i jakten på mördaren. Tom Kennedys far, en man Tom helt och hållet tappat kontakten med, men som lär bo i trakten. Och vem kan det vara?

Jo, Peter Willis.

THE WHISPER MAN är regisserad av nyzeeländaren James Ashcroft, som tidigare gjort den utmärkta THE RULE OF PENNY JEN, vilket innebar att jag hade en del förväntningar på denna nya film. Dock tyckte jag inte att THE WHISPER MAN var speciellt bra. Den är väl halvhyfsad, den är fullt sebar, och förutom ovannämnda skådespelare medverkar Michael Keaton, som är utmärkt som en gammal seriemördare Willis och Beck besöker i fängelset, och Owen Teague gör en bra insats.

… Men jag tyckte aldrig att filmen blev speciellt spännande, engagerande, eller otäck. Handlingen innehåller lite för många sammanträffanden, en del inslag är lite för orealistiska och svårköpta, och på slutet beter folk sig som idioter bara för att det ska bli spännande och för att de ska utsättas för fara. ”Jamen för helvete!” skrek jag. ”Ta en av de där tegelstenarna och klipp till honom i skallen! Du är ju bakom honom! Då kommer ni att överleva!” Men icke.

Nå. Filmen har en rad brister, men det går inte att klaga på skådespelarna, och denna Netflixfilm ser ut som en bioproduktion. Jag är snäll och sätter en trea.