I de skeva delarna av djungeln

Ibland förstår jag inte vad det var jag såg i vissa saker, till exempel vissa serietidningar, jag älskade som barn.

Kanske ska jag ändra ”ibland” till ”ganska ofta”.

För sju år sedan skrev jag om när jag var i Rumänien under sportlovet 1975. Eftersom jag de senaste dagarna skrivit en del om riktigt dåliga serietidningar, tänkte jag återkomma till den där resan i februari 1975.

Man kan ju undra varför vi åkte till Sinaia i Poiana Brașov i Rumänien för att åka skidor. Antagligen var det billigt, antagligen hade mina föräldrar en bekant som var researrangör, och antagligen försökte man lansera Rumänien som nästa stora grej när det gällde skidresor – trots att det här var på Ceaușescus tid, det var inget glammigt land, arkitekturen var fantasieggande, allt såg ut som en Draculafilm, men folket var fattigt och beväpnade soldater syntes lite varstans. Året dessförinnan hade Fantomenredaktören Uffe Granberg varit i Rumänien, en resa som ledde till Fantomenäventyret ”Vampyren i Carpatia”.

Häromåret fick jag veta att när Full Moon spelade in filmen SUBPECIES, 1990, bodde team och skådespelare på ett enormt hotell i Sinaia. De var de enda gästerna på hotellet, som låg nära ett av Ceaușescus residens. Jag såg några bilder på hotellet de bodde på, och jag är till 95% säker på att det var där vi bodde 1975, jag minns att ett av Ceaușescus residens låg en bit därifrån.

Som jag minns det hade jag bara med mig en enda serietidning. Den skulle vara hela veckan. Förvisso läste jag på den tiden samma tidning om och om igen – jag var sex, skulle fylla sju.

Av någon anledning hade jag valt Korak nr 4/1975 när vi var på Epe Livs och handlade före resan. Det är möjligt att morsan tyckte det var ett tryggt val, det stod ”Tarzan” på omslaget, en figur hon kände till, dessutom var tidningen i färg, vilket ansågs förmildrande.

Men jag gillade förstås Tarzan på den tiden, både på film och i serietidningar. Jag tror att jag gillade Korak, Tarzans son, ännu mer – möjligtvis beroende på att Korak, precis som jag, var en pojke. Fast nog verkade han ofta vara rätt vuxen.

Jag älskade det här numret av Korak. Jag minns att farsan läste tidningens första äventyr för mig, och när han var klar frågade han om jag hade förstått det. Han hade inte förstått det. Jag hade förstått ännu mindre, men det spelade ingen roll – jag tyckte att det här var ett osedvanligt rafflande djungeläventyr!

Åren gick och den här tidningen försvann, jag har ingen aning om vart den tog vägen. Men! För ett eller två år sedan fick jag tag på den igen, jag hittade den på Seriehörnan i Göteborg och köpte den.

Jag förstår att farsan inte begrep vad serien handlade om. Den är riktigt ruggigt usel. På den tiden kom tidningen Korak ut med två nummer i månaden, Tarzan kom säkert ut lika ofta, och det publicerades ytterligare titlar med Tarzan och Korak. Dessa slukade mängder med material, så Williams Förlag producerade egna serier på licens.

De två äventyren i Korak nr 4/1974 är författade av Bengt-Åke Cras. Honom känner ni till. Det var han som skrev böckerna om Löken, som B. Wahlströms ungdomsböcker publicerade, samt en ohygglig massa andra böcker, oftast under pseudonym och oftast kioskböcker – han skrev bland annat 123 volymer av Sexy Western.

Cras’ namn är utsatt i de här Korakserierna, men tecknaren är anonym – och jag har inte lyckats komma fram till vem det kan tänkas vara. Hur som helst – det här är ohyggligt illa tecknat. Det är grovt, skevt och vingt. Det ser för jävligt ut. Serierna är ryckiga och saknar flyt – som vuxen lyckades jag inte läsa klart dem. De är för dåliga.

Ändå hade de här serierna något som tilltalade mig som barn. Uppenbarligen var jag oförmögen att se hur illa tecknat det var. Att jag inte begrep innehållet var mindre konstigt, jag var för liten, jag förstod sällan de äventyrs- och superhjälteserier jag läste, lika lite som jag förstod handlingen i TV-deckare, men det spelade ingen roll, jag tyckte att det var tufft och spännande ändå.

Förutom serierna innehåller den här tidningen ett kapitel ur Edgar Rice Burroughs’ roman ”The Son of Tarzan”, vilket kördes som följetong.

Apropå Korak måste jag även nämna att jag tyckte att omslaget till nummer 12/1976 var något av det tuffaste jag sett. Jag tycker fortfarande att det är ett bra omslag. Jag tyckte även att den nya Korak-loggan var tuff.

Innehållet motsvarade inte omslaget.

Eftersom mina texter om serier ofta har två-tre gånger så många läsare än mina filmrecensioner, får jag passa på att återigen påminna er om att prenumerera på TOPPRAFFEL!, om ni inte redan gör det, det finns knappar för detta alldeles här under och härintill, och det är gratis. Vill ni stötta TOPPRAFFEL! ekonomiskt, vilket kan innebära att ni får läsa fler sådana här långa artiklar (jag får ju ingen lön för de dagar jag lagt på den här texten), är ni mer än välkomna att skänka en slant eller en enorm summa via PayPal, Buy Me A Coffee eller WPForms, som återfinns i spalten längst till höger på en datorskärm, eller härunder på en mobilskärm. Då blir den hårt arbetande redaktionen, det vill säga jag, glad. Eftersom de är juni kan jag låtsas att det är semesterersättning, sådan får jag inte. Fast jag får inte semester heller.