Den lilla tristessen på prärien

Jag håller på att göra research inför en större, serierelaterad artikel, och råkade då trilla över en serie jag ibland har funderat över.

Bessie.

Eller Bessie — spårhunden, som den hette en period.

Eller Bessy, som den hette i original.

Det här var en westernserie som hade sin egen tidning på 70-talet och som jag ibland läste. Men — jag tror inte att jag tyckte att den var speciellt bra. Jag läste den mest för att det var en westernserie — och för att den var tillgänglig. Ungefär som Silverpilen, en tidning jag läste förhållandevis ofta, men som jag ändå aldrig riktigt gillade.

Jag minns att jag, när jag var barn, tyckte att Bessie och Silverpilen påminde om varandra. Och jodå, visst finns det likheter. Bägge serierna är ursprungligen belgiska, de var enormt populära i Tyskland, de mer eller mindre massproducerades, och det fanns något enkelt och simplistiskt över dem som jag reagerade på även när jag var barn.

Det enda jag vetat om Bessy/Bessie är att det är en serie skapad av Willy Vandersteen; mannen bakom Finn och Fiffi. Bessy skapades av Willy Vandersteen och Karel Verschuere 1952 och gick till en början i tidningen La Libre Belgique. Serien var klart inspirerad av Lassie, men handlingen var förlagd till vilda västern, där collien Bessy och hennes husse Andy upplevde äventyr. Jag minns att jag som barn tyckte att det var lite konstigt att serien och tidningen var döpt efter hunden, det var ju trots allt Andy som var hjälten, det var honom det handlade om. Dessutom var det i Sverige lite oklart huruvida Bessy/Bessie var en hon- eller hanhund. I original är hon definitivt en tik.

Serien blev en stor framgång och en speciell Bessystudio startades. Där satt de och pressade fram serier, framför allt till den västtyska tidningen — mellan 1965 och 1985 gjordes 992 äventyr för den tyska marknaden, under en period kom Bessy ut varje vecka i Västtyskland. Mellan 1976 och 1980 kom det även ut en andra Bessytidning på tyska, denna kom ut med 110 nummer, mellan 1973 och 1981 kom en tredje titel ut med 34 nummer, en fjärde Bessytidning kom ut med 19 nummer mellan 1981 och 1985, medan den femte tidningen Das Große Bessy-Buch kom ut med 34 nummer 1970-1980. Även Silverpilen producerades främst för Västtyskland, både Bessy och Silverpilen gavs ut av förlaget Bastei.

På flamländska kom bara 164 äventyr med Bessy mellan 1954 och 1985, i Belgien kom serien ut som tunna seriealbum.

Daniël Jansens (1942-1980, han dog 37 år gammal i en hjärtinfarkt) hette en belgisk serieförrattare som mellan 1967 och 1973 skrev 289 Bessy-äventyr. I en intervju från 1977, vilken finns återgiven på en belgisk webbsida, är han inte nådig i sin kritik av Bessy. Han säger bland annat att serien grafiskt sett var under all kritik. Han tyckte även att många av de avsnitt han själv skrev var undermåliga. Jansens säger att produktionstakten var så hög att det efter ett tag var fullkomligt omöjligt att skapa bra serier. Bessy hade förvandlats till hafsigt, massproducerat skräp.

Dessutom ställde Bastei, enligt Jansens, krav på serien. Till att börja med fick det inte förekomma några soldater i serien. Senare ville Bastei att det heller inte skulle förekomma några indianer i serien — av rädsla för att kallas rasister. Det är ju lite konstigt, eftersom Silverpilen förstås är en indianserie. Jansens sa att han inte längre visste vad han kunde göra för serier — skulle han bara låta Andy plocka blommor?

Men — detta hindrade alltså inte serien från att vara populär. Läsarna, framför allt de tyska, ville hela tiden ha mer, och serien kom alltså också ut i Sverige och de andra nordiska länderna. I Sverige gav Centerförlaget ut tolv nummer mellan 1969 och 1970, sedan tog Semic över och gav ut 86 nummer mellan 1971 och 1978.

Jag vill minnas att jag brukade lockas av omslagen — Bessie hade alltid flotta, målade omslag. Inuti såg serien inte alls ut så — den var ovanligt stelt och tråkigt tecknad, i synnerhet jämfört med westernserierna i till exempel Tomahawk, som var en favorittidning. Den svenska Bessie-tidningen försökte rikta in sig på läsare som gillade hundar och andra djur, men i grund och botten var det bara en western, det var liksom ingen hundmotsvarighet till Min Häst.

På senare år har man börjat ge ut Bessy på nytt i Belgien och Tyskland, nu i samlingsalbum. Det kom även en serie på tre nummer där Bessy mötte Winnetou; Karl Mays gamla hjälte.

Eftersom mina texter om serier ofta har två-tre gånger så många läsare än mina filmrecensioner, får jag passa på att återigen påminna er om att prenumerera på TOPPRAFFEL!, om ni inte redan gör det, det finns knappar för detta alldeles här under och härintill, och det är gratis. Vill ni stötta TOPPRAFFEL! ekonomiskt, vilket kan innebära att ni får läsa fler sådana här långa artiklar (jag får ju ingen lön för de dagar jag lagt på den här texten), är ni mer än välkomna att skänka en slant eller en enorm summa via PayPal, Buy Me A Coffee eller WPForms, som återfinns i spalten längst till höger på en datorskärm, eller härunder på en mobilskärm. Då blir den hårt arbetande redaktionen, det vill säga jag, glad. Eftersom de är juni kan jag låtsas att det är semesterersättning, sådan får jag inte. Fast jag får inte semester heller.