Bio: Min far och Victor Hugo

Foton copyright (c) Njutafilms

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!

Ibland när jag ser på franska filmer blir jag vansinnigt sugen på bröd. Ja, på mat i allmänhet, men filmer som utspelar sig i till exempel Paris brukar ofta innehålla en eller flera scener som utspelar sig i kvarterets boulangerie. Och det ser ju alltid så gott ut.

Nu har vi förstås bagerier och kondis även i Sverige, men det är ju inte samma sak. Jag diskuterade detta med en fransyska häromåret. Hon tyckte att det var konstigt att vi oftast köper bröd i snabbköp och andra, vanliga matbutiker. Den här fransyskan hade ”sin egen” bagare på hörnet, och även sin egen tillverkare av olivolja och annat. Ja, vin också.

… Ibland tänker jag att jag kanske skulle ta och köpa mig ett bröd när jag besöker saluhallen, men det är ju dyrt som poker och brödet hinner bli gammalt innan jag ätit upp det. Om det inte är ett mindre bröd.

Den franska klyschan är att man går till ett boulangerie och köper sig ett bröd, och sedan till en Tabac intill, där man köper ett paket Gauloise Bleu, och sedan sätter man sig på serveringen på hörnet och beställer in ett glas och läser en dagstidning eller en diktsamling. Ordningen behöver inte vara nyss nämnda, det är nog smartare att köpa brödet på hemvägen.

Under alla de år jag var i Cannes brukade jag notera detta när jag stressade till morgonens pressvisningar. Jag hastade förbi bagerier och serveringar, och där satt farbröder och tog det lugnt. Det verkar ju så trevligt och mysigt. Fast i mitt fall faller det på att jag aldrig läser poesi. Allra minst på franska.

I dramakomedin MIN FAR OCH VICTOR HUGO i regi av Pascal Bonitzer har ett boulangerie en framträdande roll. Den uppburne skådespelaren Robert Zucchini (Fabrice Luchini) besöker bageriet varje dag och han bjuder in ägarinnan och hennes dotter till sin nya föreställning, han ska recitera texter av Victor Hugo.

Robert Zucchini är fullkomligt besatt av Victor Hugo. Han älskar Hugos ord, han älskar att diskutera och analysera Hugo. Hela hans liv kretsar kring Victor Hugo.

Däremot har han tappat kontakten med sin dotter Lisbeth (Marie Narbonne). Plötsligt ger dottern sig tillkänna på ett lite mystiskt sätt och via bageriet.

Det här är en lågmäld och trevlig film som till större delen är lite smårolig med några lustiga inslag. Det är en väldigt fransk film och betoningen ligger på drama. Vi får väldigt mycket Victor Hugo, vi får se stora delar av Zucchinis föreställning där han reciterar Hugo.

När dottern Lisbeth slutligen dyker upp under filmens andra hälft blir det lite mindre intressant, utan att för den delen vara dåligt. Några slutscener från Guernsey känns lite påklistrade.

Chiara Mastroianni, Marcellos dotter, spelas Zucchinis fru. Hon gör bokstavligt talat ett phone in performance — hon befinner sig i USA och medverkar enbart på skärmar.

MIN FAR OCH VICTOR HUGO är en bagatell, men en trevlig bagatell.