Bio: Disclosure Day

Jag brukar betrakta INDIANA JONES OCH DET SISTA KORSTÅGET, 1989, som en film som inte bara vinkar farväl till 80-talet, detta fantastiska filmdecennium, utan även till de klassiska, stora Hollywoodfilmerna. Eli Roth sa i ett sammanhang att det här var en av de sista storfilmerna där även produktionen var stor – de reste runt i världen och spelade in, de byggde kulisser, effekterna var praktiska och stuntmän offrade sig. Sedan kom 90-talet, med green screens och datoranimationer. Att resa runt i världen idag brukar innebära att man spelar in i Bulgarien.

Jag har påpekat det flera gånger tidigare, men jag har aldrig tillhört Steven Spielbergs största fans. Jag gillar DUELLEN och de tre första Indiana Jones-filmerna, men inte så mycket mer. Det finns några filmer jag tycker är ”rätt bra”, men herregud, jag gillar inte ens E.T. och häromåret såg jag om NÄRKONTAKT AV TREDJE GRADEN, som jag inte sett sedan en TV-visning på 80-talet. Jösses. Jag tyckte inte alls att den var bra, och Richard Dreyfuss var direkt irriterande. Jag tittar på Spielbergs filmografi och konstaterar att han de senaste åren gjort flera filmer jag fullkomligt glömt bort.

Nya filmen DISCLOSURE DAY, vilket betyder ”Avslöjandets dag”, är ovanligt hajpad för att vara en Spielbergfilm. Den ska vara en återgång till den typ av film han gjorde sig känd för på 70- och 80-talen. Det har påståtts att det är hans bästa film på 20 år. Spielberg själv står för storyn, manuset är skrivet att David Koepp, som av ett rent sammanträffande fyller år idag när denna text publiceras. Koepp har tidigare skrivit Dolph Lundgren-rafflet DARK ANGEL.

Jag såg filmen i en IMAX-salong och när jag lämnade pressvisningen kände jag att … Njä, det här var väl inte speciellt bra? Filmen är väl okej, den är halvhyfsad, men jag tycker att den mest känns som ett väldigt långt (två timmar och 25 minuter) avsnitt av ARKIV X, och här finns en del inslag och rollfigurer jag irriterade mig på. Det finns även en lätt doft av M Night Shyamalan över det här.

DISCLOSURE DAY är en film som bygger på överraskningar, vilket gör det lite svårt att skriva om handlingen, jag vill ju inte avslöja det som ska avslöjas på slutet. Nu kommer förvisso detta avslöjande inte som en större överraskning, men ändå.

Ibland kan en film stå och falla med sina huvudrollsinnehavare. I DISCLOSURE DAY spelar engelsmannen Josh O’Connor dr Daniel Kellner, en cybersäkerhetsexpert och visselblåsare som tänker avslöja något företaget Wardex håller hemligt för allmänheten. Kellner har bevis för att det finns utomjordisk liv. Josh O’Connor är 36, men ser ut som 25, eller yngre, och han har utstrålning som en skrubba, som jag konstaterar egentligen heter skrubbskädda. Hmm, jag har nog inte ätit skrubba sedan 80-talet, var serveras det nuförtiden? Nå, jag tycker inte att den här unge dr Kellner är mycket till hjälte.

Å andra sidan spelar Emily Blunt en av de övriga huvudrollerna, henne gillar vi, hon är alltid bra. Här är hon tidigare journalisten och nu TV-meteorologen Margaret Fairchild som har en fånig liten dans hon utbrister i under sina väderrapporter. Hon råkar ut för något … ovanligt och blir indragen i storyn. En annan skådespelare vi gillar, är Colin Firth. Han spelar chefen för Wardex och är därmed filmens antagonist och är försedd med skägg. Colman Domingo och Eve Hewson har också större roller.

DISCLOSURE DAY innehåller en rad jakter, varav några är rätt spektakulära, här finns en McGuffin som Kellner kommit över, och på slutet förekommer ett par rätt coola inslag och jag tänkte att det var ju synd att Spielberg inte gjorde en film om det här istället, det är ju mycket intressantare än resten av filmen! Å andra sidan innehåller slutet även en del riktigt fåniga inslag, de kan jag inte nämna här, men de känns allt annat än realistiska – och då åsyftar jag inte overkliga övernaturligheter.

John Williams står för filmmusiken. Han har hunnit bli 94 år. Jag trodde han hade lagt av! Uppenbarligen hade jag fel.

DISCLOSURE DAY känns lite grann som en väldigt senkommen uppföljare till NÄRKONTAKT AV TREDJE GRADEN och kanske även till E.T., fast den saknar det skimmer av filmmagi som Spielbergs filmer hade på den tiden. När det gäller betyget tvekar jag mellan en tvåa och en trea, men jag väljer att fria istället för att fälla. Dessutom förekommer det nunnor i filmen, och det brukar jag uppskatta.