Streaming: Daaaaaalí!

DAAAAAALÍ! gick visst upp på bio i Sverige, det hänger – eller hängde – en affisch på Capitol i Göteborg, men den pressvisades inte, så jag har inte sett- och recenserat den. Förrän nu, nu finns den som hyrfilm. Vilket är synd, eftersom det här är en film av en av mina favoritregissörer – Quentin Dupieux. Jag upptäckte förresten att han och jag delar födelsedag, fast jag är mycket äldre. Eller, ja, mycket och mycket, jag är äldre.

Liksom Salvador Dalí var en surrealistisk konstnär, har Dupieux gjort en surrealistisk komedi – här och var närmar den sig PICASSOS ÄVENTYR, fast det är ändå en helt annan typ av film. Anaïs Demoustier spelar tidningsjournalisten Judith, som bokat en intervju med Dalí på ett hotell. När filmen börjar väntar hon och en assistent på hotellrummet. De hör Dalí närma sig i korridoren – han är högljudd och klagar på att han inte gillar hotellet, det är för stort och korridorerna är för långa. Han kommer stegande längs korridoren, men innan han når fram till rummet, hinner Judith gå på toaletten, titta på TV och reda ut en del problem, som att fixa fram kolsyrat vatten till Dalí.

När Dalí får veta att det är en intervju för en tidning, inte film, reser han sig upp och går hem igen. Han är så pass excentrisk att han inte accepterar något annat än film. Judith vill förstås göra intervjun och får tag på en producent (Romain Duris) som går med på att låta henne filma intervjun. Dalí kräver att intervjun ska filmas med den största filmkameran som kan uppbringas.

… Fast det blir ingen intervju den här gången heller – Dalí sätter sig i en bil och råkar köra på filmkameran.

… Och så fortsätter det. Judith gör ständigt nya försök att intervjua den bisarre Dalí, och varje försök går åt skogen. Detta är i princip hela handlingen. Det skulle kunna bli tjatigt, men DAAAAAALÍ! varar bara 77 minuter, vilket är en perfekt speltid.

Det finns sex A:n i filmens titel. Detta beroende på att sex stycken skådespelare gestaltar Dalí: Édouard Baer, Jonathan Cohen, Gilles Lellouche, Pio Marmaï, Didier Flamand och Boris Gillot, alla lika excentriska. Vid ett par tillfällen dyker en åldrad Dalí upp samtidigt som en yngre, vilket skrämmer den yngre Dalí.

Några av Dalís verk har återskapats i filmen, vi ser Dalí måla av ett surrealistiskt motiv; det är kanske mest denna scen som får mig att associera till PICASSOS ÄVENTYR.

DAAAAAALÍ! är kanske inte lika bra och kul som några av Quentin Dupieux’ tidigare filmer, men jag tycker mycket om den här filmen – den är både kul och fascinerande. Den är dessutom rätt svår att beskriva, så jag sätter punkt här.