Bio: A Working Man

Foton copyright (c) Warner Bros.

Ibland är allt man vill ha en film där Jason Statham spöar skiten ur buset, ibland är det allt som räcker. Inga krusiduller. THE BEEKEEPER av David Ayer var en sådan film, och nu är Ayer tillbaka med A WORKING MAN.

A WORKING MAN är producerad av Sylvester Stallone, Jason Statham, David Ayer och en hel hög andra, Stallone och Ayer skrev även manuset, vilket bygger på romanen ”Levon’s Trade”, den första boken i serien om Levon Cade. De här böckerna är skrivna av serieförfattaren Chuck Dixon, som är mest känd för att ha skapat skurken Bane i Läderlappen, och för att vara en av ytterst få uttalade konservativa, amerikanska serieskapare. Dixon är ultrakonservativ, reaktionär, och kan kännas rätt obehaglig.

Statham spelar änklingen Levon, en före detta elitsoldat som nu jobbar som förman på ett bygge, han är en redig knegare som är bra på sitt jobb. Hans lilla dotter Merry (Isla Gie) bor hos sin elake morfar, som avskyr Levon och hävdar att det är Levons fel att hans dotter; Levins fru, är död. Morfadern försöker förhindra Levon från att träffa Merry, Levon anses vara en farlig och våldsam man.

Levons chef Joe (Michael Peña) har en 19-årig dotter, Jenny (Arianna Rivas), som under en festnatt på stan kidnappas av synnerligen onda gangsters, som väljer ut snygga tjejer som drogas och säljs till andra onda män. Joe känner till Levons förflutna och vill betala Levon en massa pengar för att leta upp- och hämta hem Jenny. Levon tackar nej, han har lämnat det livet bakom sig, och här slutar filmen.

… Nej, det gör den förstås inte alls. Levon tackar först nej, men efter att ha diskuterat saken med sin blinde militärpolare Gunny (David Harbour), beslutar Levon sig för att ta tag i saken. Eftersom han är duktig på sådant här, tar det inte lång tid innan han ledtrådarna radas upp. Kriminellt slödder på en bar leder till ett kriminellt motorcykelgäng, vilket leder till den ryska maffian. Effektivt börjar Levon att utplåna alla skurkar i sikte, bokstavligt talat.

A WORKING MAN har lite problem med att hitta rätt ton, det är väl en största invändning mot Ayers nya film. Handlingen är lite väl simplistisk, manuset är lite A till Ö, och bland alla grymma skurkar finns ett flertal figurer som är direkt bisarra och lätt komiska på ett cartoony sätt, de verkar ha klivit in från en annan film. Här finns två ryska maffiabröder som klär sig uppseendeväckande lustigt, det figurerar en tosing som ser ut som en figur ur Dick Tracy och som skrattande skjuter med ett stort maskingevär. Jenny verkar inte alltför rädd när psykopater ska våldföra sig på henne, hon säger bara ”Fuck you” till dem. Några av skurkarna är bara klantskallar jag undrar varför de anlitats av ryssarna.

Ibland är det lite svårt att se vad som händer under de många actionscenerna, klippen är för snabba, kameran lite för hetsig. Men – är det blodig, supervåldsam action man är ute efter, får man valuta för pengarna. Jason Statham bryter armar och ben av folk en masse, han kör kniven i halsen på fienden när han inte nöjer sig med att skjuta ner ner dem så att blodet sprutar, han torterar en för att få svar, han spränger folk med granater, han tar sig an en hel armé på en gång, men han är snäll mot sin rara lilla dotter Merry.

Filmen utspelar sig i Chicago, men är inspelad i London. Jason Flemyng står som andra namn i rollistan, men hans roll är överraskande liten, han spelar en rysk maffiaboss vars öde vi kan ta del av i filmens trailer. Handlingen har en lite överraskande knorr alldeles på slutet. Det förekommer en hel del vapenfetischism och när vi inte får se vapen i bild, pratas det om vapen. Filmen är öronbedövande och kanske en aning för lång, den känns lite lång.

”Born to be Alive” spelas på soundtracket.