Bio: Kraven the Hunter

Foton copyright (c) Sony Pictures

Det slår mig att jag inte läst några serier om Marvel Comics’ superskurk Kraven the Hunter på 34 år. Den främsta anledningen är förstås att jag ytterst sällan läser superhjälteserier.

… Fast jag ljög en aning i föregående stycke, inser jag nu. För drygt tjugo år sedan köpte jag nämligen de första volymerna av The Essential Amazing Spider-Man, vilka samlade serietidningen med samma namn, och jag plöjde första hundra numren – vilket förstås innebar åter läste de tidiga äventyren med Kraven.

Kraven the Hunter dök upp i nummer 15 av The Amazing Spider-Man, som kom ut 1964. Han var en rysk jägare med siktet inställt på Spindelmannen. Jag tyckte att han var en lite trist, fånig och märklig figur.

Seriesviten ”Kravens Last Hunt” från 1987, skriven av J. M. DeMatteis med teckningar av Mike Zeck, brukar anses vara en av de bästa Spindelmannenserierna. Sviten publicerades i den svenska tidningen 1990, så jag köpte den då för att se om det stämde att den var så himla bra. Jag minns inget av storyn, men jag tyckte inte att det var en speciellt bra serie – vilket kanske berodde på att jag 1990 var intresserad av helt andra typer av serier. Dessutom hade magin från 60- och 70-talens Marvelserier försvunnit.

Sedan dess har jag inte läst några nya serier om Kraven – men jag har förstått att det numera finns en hel uppsjö alternativa versioner av Kraven, inkarnationer från olika universa. Det är möjligt att denna nya film bygger på någon av dessa nya varianter.

KRAVEN THE HUNTER är en film som blivit kraftigt försenad, den spelades in 2022 och skulle gått upp på bio hösten 2023, men premiären sköts upp till januari 2024 – och därefter ändrade man datum på nytt både en och två gånger, bland annat beroende på den där författarstrejken.

Det här är en film från Sony Pictures, vilket kan innebära precis vad som helst. Marvelfilmerna från Disneyägda MCU levererar nästan alltid det vi förväntar oss: plastiga, själlösa filmer. Sony, som byggt sitt filmuniversum runt Spindelmannen, en figur de äger, är mer oförutsägbara. Om det inte handlar om filmer med Spindelmannen är filmerna sällan bra. Tvärtom är de oftast dåliga. Venom-filmerna är ju hutlöst kassa, till exempel, och MADAME WEB ska vi inte tala om. Men till skillnad från Disney/MCU:s filmer, är Sonys filmer lite intressantare. De kan vara lite mer flängda. De kan hyra in oväntade regissörer. Filmerna kan vara lite mer oborstade. Den utskällda MORBIUS var ett intressant misslyckande.

KRAVEN THE HUNTER är regisserad av JC Chandor, som i vanliga fall ägnar sig åt oftast kritikerrosade dramer och thrillers som MARGIN CALL och A MOST VIOLENT YEAR. Att han skulle göra en superhjältefilm känns en aning oväntat.

Chandor har onekligen försökt göra något eget av den här filmen, något mer personligt. Jag ska inte hävda att resultatet blivit bra, för det har det inte, men filmen är intressantare än sumprullar som THE ETERNALS, THE MARVELS, WAKANDA FOREVER och andra MCU-filmer som kommit de senaste åren.

KRAVEN THE HUNTER är en märklig film. Handlingen är märklig. Rättare sagt: bristen på handling gör den märklig. Vaffan handlar filmen om? Vad går den ut på? Varför?

Aaron Taylor-Johnson spelar Sergei Ravinoff, som kallar sig Kraven. Han tar en drog som ger honom superkrafter, han är en jäkel på att jaga – men han är ändå snäll mot djur. Han är en storviltsjägare som är djurvän. Spindelmannen lyser med sin frånvaro, så istället ägnar Kraven sig åt att jaga skurkar. Just det – skurken Kraven är något slags god superhjälte i den här filmen.

Russell Crowe spelar Sergeis far, Nikolai Ravinoff. Sergei och Nikolai har inget vidare bra förhållande – främst beroende på att Nikolai är ett råskinn och en gangster. Han är en av filmens skurkar. Ariana DeBose spelar Calypso (alltså, hennes rollfigur heter Calypso, hon framför inte calypsolåtar), som räddade livet på Sergei när han var barn. Som vuxen är hon en advokat som bråkar med Sergei, men hon hjälper honom ändå. Alessandro Nivola gör en kille som lite oväntat förvandlas till Rhino, alltså han som hette Hornmannen i Sverige på 70-talet.

Det här är en stökig film som inte riktigt hänger ihop. Uppenbarligen har man haft problem med manuset. Tempot är ofta besynnerligt makligt, det känns som om JD Chandor velat göra ett drama. Dialogen är ibland rätt dålig och lite högtravande. Filmmusiken är lite tungrövad. De många datoranimerade effekterna är inget vidare.

Först på slutet får Kraven på sig pälsen vi känner igen från serierna. Blir han ond då? Hur ska jag veta det?

Det har skrivits en hel del om att KRAVEN THE HUNTER är den första Marvelfilmen från Sony som i USA fått åldersgränsen R, det vill säga den har barnförbjudits. Här finns några svordomar och blodet stänker en aning emellanåt, men filmen är inte påtagligt rå och våldsam. Tvärtom är den en aning sömnig.

Jag tvekar vad gäller betyg här. Ska jag sätta en etta eller en tvåa? Här finns trots allt vissa kvaliteter många andra Marvelfilmer saknar. Dessutom är den bättre än THE ETERNALS.

Äh, det får bli en tvåa. Men den är svag.