Bio: Dream Scenario

Foton copyright (c) Scanbox

Ännu en premiär på en film från A24. Då brukar jag ana oråd. De ligger bakom en del bra filmer (som X), men det mesta från dem är olidliga, pretentiösa filmer som försöker vara ”bättre” än övrig genrefilm. Ari Aster är en av den här filmens producenter, och han är ju inte så kul.

DREAM SCENARIO är en film med manus och regi av norrmannen Kristoffer Borgli, jag har inte sett någon av hans tidigare filmer, han har gjort en hel del, men mest kortfilmer och musikvideor. Nicolas Cage innehar huvudrollen och hans karriär har kommit in i en andra andning, nu när han är skuldfri. Jag tror att han är skuldfri.

I DREAM SCENARIO får Cage agera. Han gör en riktig rollfigur. Han är inte den där vanliga Cage, han som älskas eller hatas, han som skriker och spelar över och är allmänt bisarr. Här är han en skallig, skäggig och lågmäld professor. Paul Matthews, heter han.

Paul Matthews är en ganska tråkig typ som undervisar på en skola, han lever att oansenligt medelklassliv med fru (Julianne Nicholson) och två döttrar. Han drömmer om att skriva en bok om myrintelligens. Men så händer något konstigt: Paul börjar dyka upp i folks drömmar. Helt okända människor drömmer om Paul. I drömmarna gör Paul ingenting – drömmarna kan handla om de mest dramatiska saker, men Paul bara går förbi utan att ingripa. Han ser helt oberörd ut.

När det uppmärksammas att folk i hela världen drömmer om Paul, blir han en kändis. Något av en superstjärna. Ingen kan förklara varför folk drömmer om Paul, allra minst han själv. En reklambyrå, vars chef spelas av Michael Cera, vill jobba med Paul, de har en idé till en reklamfilm för Sprite. De pratar om att göra en grej med Paul och Obama.

Men så plötsligt vänder allt. Drömmarna förvandlas till mardrömmar. Nu dyker Paul upp i folks drömmar och är skrämmande och våldsam. Folk är rädda för Paul, trots att han egentligen inte gjort något. Pauls liv förändras radikalt, allting spårar ur.

DREAM SCENARIO är en jungiansk skräckfilm med drag av Stephen King och David Cronenberg – och TERROR PÅ ELM STREET. Skräckfilm är kanske att ta i – en lätt komisk, surrealistisk skräck-thriller är kanske en bättre beskrivning. Det faktum att Paul är en lärare ur medelklassen gör att jag associerar till King, som väl får sägas vara en av de främsta moderna skildrarna av amerikansk medelklass. Temat med drömmar, vårt inre, kroppen, gör att jag tänker på Cronenberg. Ja, och det faktum att Paul plötsligt blir en ond drömfigur får mig förstås att associera till Freddy Krueger på Elm Street.

Jag tycker att Nicolas Cage är jättebra i huvudrollen. Filmens två första akter är också bra. Under den tredje akten håller det inte riktigt längre, här känns det för mycket som en typisk A24-film. Här finns många bra scener och temat är förstås intressant och fascinerande. Några inslag tycker jag funkar rätt dåligt, men slutscenerna i Paris fick mig att skratta. På slutet dyker det även upp en Talking Heads-referens.

En av gästerna kring ett middagsbord, han som anses se ut precis som Paul, spelas av Marc Coppola; Nicolas Cages äldre bror.