Bio: Nope

Foton copyright (c) UPI

Nope? Varför inte ”Nix”? Som i: ”Är den här filmen något att ha?” – ”Nix!”.

Skådespelaren Jordan Peele slog igenom rejält som regissör 2017 med den satiriska skräckfilmen GET OUT. Det var en riktigt bra film. Han följde upp den 2019 med US, som var en mindre bra film. I min recension av den senare jämför jag Peele med M Night Shyamalan. Det finns en del likheter.

Med sin tredje film bekräftar Jordan Peele att han tydligen är en ny Shyamalan. Shyamalan slog igenom med dunder och brak 1999 med SJÄTTE SINNET, som visade sig bli hans enda bra film. Eller, bra och bra, SJÄTTE SINNET håller inte för en omtitt, eftersom alla dumheterna blir uppenbara – en orsak till att många överraskades av twisten på slutet, är att filmen inte är logisk och bryter mot sina egna spökregler. Nästan allt Shyamalan gjort därefter är antingen dåligt eller uselt.

Jag kan inte bestämma mig för om NOPE är en tvättäkta kalkonfilm, eller om den bara är dålig. Dum är den i alla fall.

OJ, vars fullständiga namn är Otis Jr (Daniel Kaluuya), och hans syster Emerald (Keke Palmer) driver en ranch mitt ute i ingenstans, där de tränar upp hästar som används till filminspelningar. De har tagit över företaget efter deras far (Keith David), som en dag dödades av en massa småskrot som regnade ner från ett moln.

OJ tycker sig se det där molnet igen, det är något mystiskt med det – och så en dag ser OJ något titta fram bakom det, en farkost, eller kanske en varelse. OJ och Emerald köper övervakningskameror av en störig typ (Brandon Perea), som hjälper dem med installationen, och som även han börjar spana efter UFO:s. Eftersom rymdfarkosten slår ut strömmen, anlitas även en egensinnig filmregissör (Michael Wincott), som filmar med handvevade IMAX-kameror.

I handlingen figurerar även en besynnerlig snubbe, Ricky (Steven Yeun), som driver en nöjespark med westerntema. På 90-talet hade Ricky en av huvudrollerna i en sitcom på TV om en schimpans som bodde i en vanlig familj. En dag gick apan som gjorde rollen bärsärk, och slog ihjäl och misshandlade skådisar och andra i TV-studion. Detta får vi se i några flashbacks. Vad som är otroligt konstigt är att Ricky säger att produktionsbolaget försökte tysta ner händelsen. Vad som är ännu konstigare är att tidningen MAD gjorde en grej om det hela, och att Saturday Night Live framförde en sketch om apans framfart! Alltså – hur tystar man ner ett blodbad i en TV-studio? På vilket sätt är detta så pass roligt att MAD och SNL skojar om det?

Nå. Den där flygande jättesaken i molnet, den ser mest ut som en stor, trasig dammtrasa (eller som det heter i Skåne: en lase), far omkring och äter upp folk – de sugs upp i något slags mun. OJ och Emerald försöker komma på ett sätt att ta kål på den. Upplösningen är lika antiklimaktisk som i Shyamalans SIGNS.

I stort sett alla rollfigurer i NOPE är osympatiska. Möjligtvis med undantag för OJ, som knappt säger någonting; han ger intryck av att vara lite bakom. Emerald är högljudd och pratar oavbrutet.

NOPE lanseras som skräckfilm – men här finns ingen som helst skräckstämning. Här finns ingen spänning att tala om. Det är bara segt och konstigt. Det känns onekligen som om det är M Night Shyamalan som skrivit manus. Jordan Peele har säkert djupare avsikter med sin film, men dessa hade han kunnat framföra på ett betydligt bättre sätt. Denna långa film är indelad i kapitel döpta efter hästar, med undantag för ett, som är döpt efter schimpansen.

Det som hindrar mig från att sätta en etta i betyg är det faktum att jag gillar några av de medverkande skådisarna, och filmfotot av Hoyte Van Hoytema är väl maffigt. Ibland.