Foton copyright (c) NonStop Entertainment
Ingrid Bergman må vara Sveriges genom tiderna främsta – eller åtminstone mest kända – skådespelerska, men ska jag vara riktigt ärligt har jag aldrig varit någon större beundrare av henne. Hon var vacker – men lite tråkig. Tråkig på ett sätt som känns lite svenskt. Jag tittar på hennes filmografi och konstaterar att jag sett långtifrån alla filmer hon medverkade i – och att det inte är Ingrid Bergman jag främst minns från de filmer jag sett. Även om hon hade den kvinnliga huvudrollen.
Stig Björkmans dokumentär JAG ÄR INGRID hade premiär på Ingrid Bergmans 100-årsdag, en händelse Bergman inte kunde fira, eftersom hon dog i bröstcancer redan 1982. Björkmans film är unik, eftersom den utgår från Bergmans dagböcker och hennes egna smalfilmer; Ingrid Bergman var en flitig amatörfilmare. Detta innebär att vi får se väldigt mycket av Bergmans privata familjeliv.
Dessa gamla smalfilmer varvas med stillbilder, gamla TV-intervjuer med Bergman, och nygjorda intervjuer med Bergmans barn Pia Lindström, Isabella Rossellini, Ingrid Rossellini och Roberto Rossellini, samt med Sigourney Weaver, Liv Ullmann och några till. Vi får se förhållandevis få klipp ur Bergmans filmer.
Alicia Vikander läser högt ur Ingrid Bergmans dagböcker. Vikander är något av en modern Ingrid Bergman: internationell karriär, söt och lite tråkig. Fast hon pratar bättre engelska än Ingrid Bergman. Jag har aldrig tänkt på det, men i de gamla TV-intervjuerna talar hon engelska med väldigt kraftig, svensk brytning, hon lyckas även prata franska på samma sätt.
Ingrid Bergman startade om sitt liv flera gånger. Hon lämnade man och barn för att flytta till ett nytt land, en ny man, för att skaffa nya barn, och efter ett antal år bröt hon upp igen för att börja om på nytt någon annanstans. Stig Björkmans film är bra och intressant, men den känns lång och tjatig, eftersom den fokuserar lite för mycket på barnen som hela tiden kom i kläm. Filmen upprepar sig. Jag hade velat se och höra mer om filmerna och rollerna – jag är sällan intresserad av skådespelares privatliv och eventuella skandaler. Skandaler fanns det många under Bergmans karriär.
När jag såg JAG ÄR INGRID kom jag på mig med att vilja se mer av Cary Grant och de andra som flimrar förbi i bakgrunden.
Eva Dahlgrens låt under eftertexterna är förstås skittråkig. Alicia Vikanders röst är lätt sövande.
(Biopremiär 28/8)
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//
–>
TOPPRAFFEL! 