Foton copyright (c) NonStop Entertainment
Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! – igen. Och nu blir det Kristin Scott Thomas här på TOPPRAFFEL! – igen! Jag konstaterar att Scott Thomas medverkar i mer än hälften av alla franska filmer jag ser och recenserar.
Eftersom Spegeln håller på att renoveras, visas sedan ett gäng månader alla typiska ”Spegelnfilmer” på SF:s biografer i Malmö. Arthouserullar, alltså. Och de lockar folk! Jag diskuterade detta med en kille i personalen. Filmerna funkar bara på eftermiddagar och tidig kväll, men det kommer mycket folk. Det kommer mogen publik. Stök är obefintligt och personalen tycker att det är trivsamt. INNAN FROSTEN pressvisades inte, så jag såg den på en välbesökt ordinarie visning. Nästan bara tanter i salongen – och jag tillhörde de yngsta i publiken.
… Fast jag satt mest och vred på mig och längtade mig bort.
Philippe Claudels film är väldigt fransk. Det här är dessutom ännu en fransk film på temat Gubbe träffar Väldigt Ung Tjej. 64-årige Daniel Auteuil spelar neurokirurgen Paul, som är gift med Lucie (Scott Thomas), som tillbringar dagarna med att påta i den gigantiska trädgård som omger deras flådiga villa. Deras äktenskap verkar svaja en aning, och en tag när Paul sitter på ett kafé börjar han att prata med servitrisen Lou, spelad av 30-åriga Leïa Bekhti, en väldigt söt tösabit.
Snart börjar någon att stalka Paul, det skickas mängder med blombuketter till honom, och han misstänker att det är Lou som har fallit för honom. Paul skäller ut tösen och försöker undvika henne – men snart inser han att han gillar att umgås med henne. Uppenbarligen trivs hon väldigt bra med honom. Fast någon egentlig romans handlar det inte om. Inget sex, inga kyssar. Lucie ser allt deppigare ut.
Sedan händer inte så mycket mer innan vi serveras en väldigt oväntad twist på slutet. Fast eftersom filmen inleds med slutscenen kommer vissa detaljer inte som någon överraskning.
Vad Lou ser i den 34 år äldre Paul är en gåta. Jag kan mycket väl förstå varför en del unga tjejer faller för coola, äldre män. Jag reagerar inte om 62-åriga Liam Neeson får ihop det med en 30-årig dofsing. Men Paul är en grå, fullkomligt charmbefriad gubbe.
Och filmen är lika grå den. Den är långsam och oengagerande. Visst är det välspelat, men det här känns fullkomligt meningslöst. Varför ska jag intressera mig för den triste Paul och hans passionslösa relation med Lou? Varför tittar jag på filmen? Jo, för att jag ska skriva om den. Annars hade jag aldrig sett den.
Bara för att det handlar om ett franskt drama med begåvade aktörer, behöver filmen inte vara bra.
INNAN FROSTEN är bara tråkig.
(Biopremiär 17/10)
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//
TOPPRAFFEL! 