Konst: The Illustration Project

Jeanette Winterson, ”Lighthousekeeping”

För mig är Niklas Asker främst serietecknare. Något som antagligen beror på min bakgrund i seriebranschen. För andra är Asker mest känd som illustratör.

Oavsett vilket, är Asker ganska unik i dagens Konstsverige. Han ägnar sig åt en typ av måleri man sällan ser idag. Jag besöker samtliga av Malmös gallerier med jämna mellanrum, och alldeles för ofta lämnar jag dem rätt likgiltig. Ibland är det bara tråkigt. Ibland är det snarare konstigt och obegripligt än bra, dåligt eller tråkigt. Ibland är det bra, men likförbannat tråkigt. Och jag gillar inte när konstnärer förklarar vad det är de gjort – än mindre när de gör det efter att jag själv betraktat verken och skaffat mig egna intryck. Ni skulle bara veta hur ofta det händer att konstnärer dödar sina egna utställningar.

Men så kommer Niklas Asker som en frisk fläkt. En kille som både är skrämmande skicklig rent tekniskt och vars målningar faktiskt kommunicerar med mig på ett sätt jag sällan upplever.
Fram till den 29:e april ställer Asker ut på Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö (Isak Slaktaregatan 3) och under rubriken ”The Illustration Project” leker han med definitionen av illustration och konst. Illustration kan inte vara konst, anser en del. Skitsnack, säger jag. Visst fan kan det vara konst. Jag har större delen av livet ägnat mig åt olika kulturyttringar som vissa inte klassificerar som konst. Jag har aldrig förstått varför.

Virginia Wolf, ”A room of one’s own”

Asker har läst nio romaner inför sitt projekt. En av dem är Haruki Murakamis ”1Q84” (vilket tydligen var en pers). Till var och en av dessa har han sedan gjort en oljemålning som beskriver hans intryck av boken. På ett podium framför varje tavla ligger romanen – köper man en tavla får man minsann boken på köpet! På sätt och vis är det här illustrationer. Framför allt är det konst.
Den första jag tänker på när jag ser Niklas Askers måleri, är Dave McKean, åtminstone när det gäller ett par av bilderna (bland annat den jag tycker bäst om). McKean är en av de där som slog igenom stort under 1980- och 90-talen, när det plötsligt blev populärt med målade serier. Och ja, McKean är en av de som inspirerat Asker. Jag vill dock inte hävda att Asker sitter hemma i ateljén och försöker imitera en gammal idol. Han bjuder istället på något helt eget.
Jag har själv inte läst böckerna Asker illustrerat. För min del är illustrationsmomentet nästan överflödigt, bilderna fungerar alldeles utmärkt på egen hand. De skapar historier, jag skapar historier. Jag hör ljud när jag tittar på bilderna, jag känner dofter och klimat. Som jag skrev ovan: målningarna kommunicerar med mig, jag interagerar med dem. Jag dröjde mig kvar ovanligt länge på galleriet.
Inte blir det sämre av att bilderna är både snygga och vackra. Med få undantag är det här målningar jag skulle kunna tänka mig ha hängande på väggen. Det är det sällan jag tycker.
Titta inom Rönnquist & Rönnquist när ni ända är i de krokarna.

http://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js