DOGHOUSE (CCV)
DOGHOUSE är, liksom de flesta av Wests filmer, en splatterkomedi. Hans vansinniga EVIL ALIENS tyckte jag var fantastiskt rolig. När han sedan fick sin karriärs största budget för att åka till Rumänien och göra den tredje filmen i Pumpkinhead-serien, en ”seriös”, allvarlig skräckfilm, blev det inte alls lika bra. Den gode Jake bör hålla sig till vildsint humor.
Problemet med DOGHOUSE, vars manus är skrivet av Dan Schaffer och inte Jake själv, är att filmen inte är särdeles rolig. Idén är förstås ”Tänk vad fräckt med en film där alla monster är kvinnor! Och alla offer män!”. Javisst, det är en tuff idé. Men det blir inte så mycket mer än det.
Killarna är väldigt osympatiska. Filmens inledning är egentligen ganska hemsk, jag förstår att tjejerna slängde ut de drängiga, sexistiska kräken. Jag tänkte, vaffan, är det de där tölparna som är hjältarna? Ska jag sitta och hålla på dem, hoppas att de klarar sig? De förtjänar bara att bli uppätna så snabbt som möjligt.
Filmen tar sig markant när de väl hamnat i Moodley och the zombirds dyker upp – de här zombierna är nämligen väldigt tuffa och kreativt gjorda. I synnerhet hårfrisörskan som går under namnet The Snipper och spelas av en oigenkännlig Emily Booth. Blod och kroppsdelar sprutar friskt under glada splatstickupptåg. Riktigt roligt blir det när två killar hamnar i en leksaksaffär och försöker beväpna sig.
Men West och Schaffer målar in sig i ett hörn, det känns lite som om de inte vet hur de ska gå vidare med sin story, vad som ska hända härnäst, och slutet är rätt otillfredställande.
Dock innehåller DOGHOUSE tillräckligt mycket kreativ monsterdesign och tjoflöjtvåld för att jag ska kunna sätta en trea i betyg.