Czechmate — Jag tittar på gamla tjeckoslovakiska filmer

På 1970- och 1980-talen prenumererade mina föräldrar på dagstidningen Arbetet, så det var den tidning jag växte upp med — jag läste inte NST/Landskrona Posten förrän jag började skriva för den tidningen 1993. Som så många andra dagstidningar hade Arbetet en daglig TV-krönika som handlade om det som visats dagen innan. Lite märklig företeelse när man tänker efter. Programmen som avhandlades hade redan visats, i de flesta fall gick de inte att se igen.

För det mesta var det Tony Kaplan som skrev dessa krönikor, men ibland var det andra. Jag minns en spalt på 80-talet som en av Arbetets musikskribenter hade skrivit. Dansk TV hade visat Tex Avery-filmer, tror jag det var; tecknade filmer för vuxna. Tidningens skribent skrev att ”Sveriges Television har överskattat svenska folkets behov av ryska animationer och tjeckisk dockfilm”, han ville förstås se mer Tex Avery på svensk TV.

Jag har minnen av att jag såg en hel del dockfilm på TV när jag var barn, men det kan vara en efterkonstruktion. Jag tyckte att det var rätt tråkigt. Men — när jag som vuxen ser bilder ur gamla tjeckiska dockfilmer tycker jag att det ser skitsnyggt ut. Verkligen tjusigt.

Så — låt oss dröja oss kvar i Tjeckien och dåvarande Tjeckoslovakien.

När det gäller underhållningsfilm, däribland genrefilm, får vi sällan se vad som produceras runt om i världen, med undantag för USA, England, och förr även Italien. Jag menar de filmer som blir publiksuccéer i sina hemländer, filmer som folket gillar att titta på. Numera exporterar Sverige en del deckare, men sådant som GÖTA KANAL och Lasse Åberg-filmer får vi oftast behålla. Visst finns det undantag, men oftast är de enda svenska filmer som visas utomlands så kallade prestigeprojekt som tävlar på festivaler. Nästan alltid dramer. Utlandets bild av Sverige och svenskar har formats av dessa festivalfilmer, snarare än av Stig-Helmer Olsson.

… Och vi i Sverige får sällan se breda publikfilmer från närliggande europeiska länder. En och annan skräckfilm visas, men vi ser ju aldrig till exempel polska komedier. Jag tittar ofta på fransk film och konstaterar att det finns otroligt många intressanta franska filmer från framförallt 60- och 70-talen jag vill se, men som jag inte vet hur jag ska få tag på, allra minst med text på ett språk jag förstår; min franska svajar. En del av dessa franska filmer gick på bio i Sverige, men visades därefter aldrig igen.

Italien hade en stor, vital filmproduktion, det gjordes action, skräck, westerns, komedier med mera som blev framgångar världen över. Dessa filmer restaureras och släpps i tjusiga utgåvor. Italien dominerar totalt när det gäller europeisk genrefilm.

Men. Då och då ploppar det upp gamla klassiker från Tjeckoslovakien. Jag tror inte att några av dessa släppts på DVD eller Blu-ray i Sverige, men de har getts ut i andra länder. De flesta av de här filmerna upptäckte jag först som vuxen — som medelålders — och de gav mersmak, men det visade sig vara svårt att gräva vidare och hitta andra filmer än de mest kända.

Häromdagen skrev jag om filmer och snuttar ur filmer jag såg som barn, och som jag funderade på i decennier innan jag kom på vilka filmer det var.

När jag var barn visades på TV något som kallades sportlovsfilmer under, just det, sportlovet. Vi hade inte sportlov i Skåne samma vecka som, till exempel, Stockholm. Sportlovsfilmerna visades när stockholmarna hade sportlov. Detta innebar att vi kunde resa bort när vi hade lov och se sportlovsfilmerna när vi var hemma, om de nu inte krockade med skolan.

Jag hade länge diffusa minnen av en sportlovsfilm jag tyckte vad väldigt rolig. När den gick i repris minns jag att min mormor sa till mig att den där roliga filmen om ”hon som trollade så att tänderna och öronen växte på dem” skulle visas igen. Just denna scen kunde jag nästan se framför mig, men resten av filmen hade jag inga som helst minnen av.

Vad kunde det här vara? Jag gissade att det var något tjeckiskt.

Jag minns inte hur det gick till, men för några år sedan hittade jag filmen. Den fanns på YouTube.

FLICKA MED KVAST, heter den, eller DÍVKA NA KOŠTĚTI i original. För regin stod Václav Vorlíček. Det här är en tjeckoslovakisk film från 1972. Den biovisades aldrig i Sverige, men TV1 visade den 1974 och 1979. Den kan även ha gått på dansk TV.

FLICKA MED KVAST är litegrann som Harry Potter, långt innan Harry Potter, åtminstone till en början. Petra Cernocká spelar Saxana, som går på en häxskola. Hon är dock rätt hopplös, hon saknar det som krävs för att bli häxa.

En dag sitter hon och läser i en bok om magi och hittar en trollformel som funkar. Hon slungas iväg till människornas värld, där hon kommer att vara fast i 48 timmar. Hon träffar en pojke som tar henne med till skolan och diverse upptåg följer.

Jag brukar sällan gilla barnfilmer, men den här hade jag stort utbyte av trots att jag är vuxen, den är lika rolig för vuxna som för barn. Det är en snygg film med bra filmfoto, scenografi och musik. Specialeffekterna är kanske lite primitiva ibland, men det är inget jag klagar på. Här finns en del närmast bisarra inslag, bland annat har de fått in en riktig, levande ko i en lägenhet.

Petra Cernocká var 22 när filmen gjordes och egentligen för gammal för rollen, jag antar att det är meningen att hon ska vara en ung flicka — även om hon är flera hundra år gammal i häxornas värld. Jag noterade förstås inte det när jag var barn, men hon är snarare en attraktiv ung kvinna med kvast. Cernocká gjorde inte speciellt många filmer under sin karriär, hon har främst varit verksam som sångerska.

2011 kom det en väldigt senkommen uppföljare till FLICKA MED KVAST, återigen regisserad av Václav Vorlíček. Den har jag inte sett, med Petra Cernocká är med i den också. Den handlar visst om att Saxanas dotter får reda på sin mors hemlighet och hamnar i häxornas värld.

Václav Vorlíček regisserade även ASKUNGEN OCH DE TRE NÖTTERNA, 1973, som visades som sportlovsfilm 1975 och 1976. Den här filmen blev visst otroligt populär i Norge. Jag tror att jag såg den på 70-talet, men jag har inte sett om den och jag minns ingenting av den. Häromåret släpptes den på Blu-ray i England, det medföljande häftet innehåller en text av Tim Lucas. Jag borde kanske skaffa den. Jag undrar om FLICKA MED KVAST också släppts på Blu-ray.

Pratar man om tjeckoslovakisk genrefilm brukar den film som oftast nämns vara VALERIE A TÝDEN DIVU, eller VALERIE AND HER WEEK OF WONDERS, som den heter på engelska, en film av Jaromil Jireš från 1970. Bortsett från en visning på Cinemateket har den här aldrig visats i Sverige — men den brukar vara förhållandevis lätt att få tag på utländsk DVD med engelsk text, den finns säkert även på Blu-ray.

Det här är en film helt i min smak, en film med precis den estetik och de stämningar jag älskar. När det gäller det visuella ligger det nära till hands att jämföra med Jean Rollins tidiga filmer, men där slutar nog likheterna.

VALERIE AND HER WEEK OF WONDERS är ett surrealistiskt drama om att bli vuxen, det är, nu när jag tänker efter, folk horror. Det är en drömsk film om den unga Valeries sexuella uppvaknande och hennes första menstruation. Valerie spelas av den 14-åriga Jaroslava Schallerová, hennes ålder innebär att den idag, 56 år senare, på sina håll anses vara kontroversiell på grund av dess erotiska scener.

Den 13-åriga Valerie får ett par magiska örhängen av sin mormor, men de stjäls snart av en mystisk man. I jakten på att få tillbaka dem dras hon in i en rad märkliga händelser där människor byter identitet, döda tycks återvända till livet och vampyrliknande gestalter dyker upp. Hon förföljs av en otäck man som på engelska kallas the Constable. Samtidigt försöker flera personer utnyttja eller kontrollera Valerie, medan hon gång på gång undkommer farorna. Under en vecka vandrar hon genom en drömlik värld där gränsen mellan verklighet och fantasi suddats ut.

… Eller hur jag nu ska sammanfatta handlingen. Det är verkligen inte det lättaste att redogöra för allt som sker i den här filmen. Men man behöver inte förstå allt. VALERIE AND HER WEEK OF WONDERS är en upplevelse snarare än en film, en vacker och lite otäck dröm man sjunker in i. Filmen har även fantastiskt bra musik.

En film jag såg för första gången bara häromåret, är MORGIANA, en film från 1972 i regi av Juraj Herz. Det här är en film som hamnar i facket psykologiskt skräckdrama. Eller någonstans i de trakterna. Jag har noterat att en del kallar det här gotik och, tja, det är det kanske det med. Lite komedi är det allt också. Svart komedi.

MORGIANA handlar om de två systrarna Viktoria och Klára (Iva Janžurová spelar bägge systrarna), som är varandras raka motsatser. De hamnar i en bitter konflikt efter att de ärvt sin fars förmögenhet. Den svartsjuka Viktoria börjar i hemlighet förgifta sin godhjärtade syster med ett långsamt verkande gift för att själv få kontroll över arvet.

Klára blir allt sjukare och börjar tvivla på sitt eget förstånd, medan Viktorias planer blir allt mer desperata. På slutet går Viktoria ett tragiskt öde till mötes medan Klára räddas.

MORGIANA är en av de snyggaste filmer jag sett, även här ligger det nära att jämföra stämningen med Jean Rollins filmer, men estetiskt sett liknar det här nog mest den italienske serietecknaren Guido Crepax’ verk.

Filmen bygger löst på en novell av ryssen Alexandr Grin. Juraj Herz gjorde en del ändringar, i novellen heter systrarna Jessie och Morgiana, i filmen är det en katt som heter Morgiana.

Jag ser att MORGIANA aldrig visats i Sverige, inte ens på Cinemateket. Märkligt. Filmen är kanske mindre känd än VALERIE AND HER WEEK OF WONDERS, men det är en minst lika bra film.

För ett antal månader sedan gick jag förbi Bio Roy på Avenyn och såg att de skulle visa TUSENSKÖNORNA från 1966. Den här filmen gick faktiskt upp på bio i Sverige 1968, därav den svenska titeln. Själv såg jag den för första gången i samband med att jag såg Morgiana, jag såg den med engelsk text, den heter DAISIES i England, originaltiteln är SEDMIKRÁSKY.

Věra Chytilová har regisserat denna surrealistiska, satiriska, feministiska svarta komedi. Staten godkände inspelningen av TUSENSKÖNORNA, men när den skulle få premiär totalförbjöds den i det kommunistiska Tjeckoslovakien. Den ansågs vara för lättsinnig och skadlig för folket, den predikade inte socialism.

Jitka Cerhová och Ivana Karbanová spelar två unga kvinnor, som för enkelhetens skull heter Marie bägge två. Eftersom världen är fördärvad bestämmer de sig för att de också ska vara det. De driver runt och ägnar sig åt en rad busstreck, lurar äldre män att bjuda dem på dyra måltider och orsakar kaos var de än kommer — kanske finns här tematiskt vissa likheter med FRÄLS OSS ICKE FRÅN ONDO. Deras upptåg blir allt mer hänsynslösa och kulminerar när de hittar ett praktfullt festbord som de både frossar i och vandaliserar. Efteråt försöker de ställa allt till rätta, men det går inget vidare, deras försök slutar i en lika dramatisk som ödesdiger final.

TUSENSKÖNORNA är en märklig film. Minst sagt. Den är märklig både till innehåll och yta, dess estetisk är tilltalande besynnerlig. De inledande scenerna är jättekonstiga, på ett bra sätt, och bilden är tonad i olika färger — rött, grönt, gult och så vidare. Senare övergår filmen till normal färgsättning.

Jag ska inte påstå att jag fattade allt i den här filmen, för det gjorde jag inte. Men jag gillade verkligen filmen. Jag gillar sådant här. Jag älskar drömska och surrealistiska filmer från 60- och 70-talen. Jag gillar inte Christopher Nolans filmer, jag gillar små konstiga filmer från forna Tjeckoslovakien.

När jag kollar upp ovanstående filmer på IMDb tipsas jag om andra, liknande tjeckoslovakiska filmer. Många verkar lockande och intressanta — men frågan är förstås var man kan skaffa dem med engelsk text. Om de går att få tag på alls.

För övrigt undrar jag varför TUSENSKÖNORNA var två minuter längre när den gick upp i Sverige än den var i Tjeckoslovakien två år tidigare.