Streaming: Good Luck, Have Fun, Don’t Die

PIRATES OF THE CARIBBEAN-regissörren Gore Verbinski har inte regisserat en långfilm sedan kalasfloppen A CURE FOR WELLNESS, som kom 2016, en film bara jag gillade. Nu är han tillbaka med en ”oberoende lågbudgetproduktion” – GOOD LUCK, HAVE FUN, DON’T DIE kostade ”bara” 23 miljoner dollar att göra.

Resultatet är fullkomligt vedervärdigt.

Jag trodde först att manuset till den här filmen skrivits av en 40-talist – eller möjligtvis en av ”de nya 40-talisterna”, de som är födda på 90- och 2000-talen, men som har samma åsikter (fast ofta värre). Men icke, manusförfattaren Matthew Robinson är född 1978.

Som vore det här ett proggigt barnprogram från 1973 inleds GOOD LUCK, HAVE FUN, DON’T DIE med att en märklig man, spelad av Sam Rockwell, stövlar in på en sylta och säger att han kommer från framtiden. Han behöver hjälp av några av gästerna för att stoppa en AI som vuxit sig stark och nu riskerar världen att gå under. Mannen har bomber fastspända på kroppen och hotar att spränga sig och alla därinne i luften om han inte får hjälp – han har redan sprängt sig över 140 gånger, han har hamnat i en tidsloop som inte bryts.

Mannen berättar hur allt började. Med datorer, sociala medier och smartphones. Folk glömde bort verkligheten! De gjorde inget annat än att scrolla på sina telefoner! Vi presenteras för paret Mark och Janet (Michael Peña och Zazie Beetz). Mark är lärarvikarie och gör sin första dag i en ny klass. Eleverna struntar i honom, de sitter bara och kollar på sina mobiler. De klagar på böcker, de vill ha ljudböcker och filmatiseringar, och böckerna får inte vara en miljon år gamla, som den Mark försöker få den att läsa – ”Anna Karenina” av Tolstoj.

Alla ungdomar med smartphones förvandlas plötsligt till zombieliknande varelser.

Övertydligt? Snacka om det! Det här är så övertydligt att det är direkt pinsamt att se. Genant. Det är ett naivt brandtal för att vi måste umgås och prata mer, istället för att titta på telefoner.

Därefter får vi träffa Susan (Juno Temple), vars son dödats i en skolskjutning. Hon får ett mystiskt visitkort som tar henne till ett lika mystiskt företag som klonar barn som dödats vid skolskjutningar. Några av kunderna där har varit där flera gånger – eftersom barnen skjutits ihjäl i skolan flera gånger. Förr eller senare blir de skjutna, resonerar de.

Susan har inte råd med den dyra versionen, så hon väljer en budgetversion som är reklamfinansierad. Pojken kommer tillbaka – och en gång om dagen gör han reklam för en dryck.

Idén till detta segment är riktigt bra, men det faller på att skådespeleriet påminner om skolteater.

… Och så fortsätter det. Vi får träffa nya rollfigurer medan Rockwells namnlöse man från framtiden försöker leda dem ut från syltan och vidare för att hitta- och stoppa den illasinnade AI:n.

Två timmar och 14 minuter varar det här. Det är drygt 45 minuter för länge. Men även om filmen vore kortare hade den inte funkat. Det här är inte bra. Det här är en film som basunerar ut sina budskap med megafon. Tonmässigt ligger filmen på samma nivå som en insändare signerad ”Vän av ordning”. Sam Rockwell spelar över så att det visslar om det.

Visst kan jag också irritera med på människor som lullar runt på trottoarer, helt uppslukade av sina telefoner – och det handlar inte bara om ungdomar, det är lika många medelålders människor och äldre som gör det. Jag förfasas inte över sociala medier och datorspel – lika lite som jag förfasades över musikvideor, videovåld och hårdrock på 80-talet (då jag förvisso var ung, men ändå). Visst kan AI upplevas som ett hot, men än så länge är jag inte vettskrämd.

GOOD LUCK, HAVE FUN, DON’T DIE känns som en film som riktar sig till dem som tycker att det var bättre förr, när alla satt uppslukade av morgontidningen på tåg och bussar, alla tittade på Hyland, och tradjazz var den grej. Nej, allt var tammefan inte bättre förr. Tänk att växa upp i en tid då den enda underhållningen bestod av Harry Brandelius och vändsjua.

Den här filmen spelade bara in drygt hälften av sin budget på bio runt om i världen.

Jag är inte förvånad.