Streaming: Exit Protocol

Nu måste jag återigen ta upp inte bara en grej, utan två grejor jag ofta återkommer till här på TOPPRAFFEL!, en av dessa skrev jag om senast igår.

EXIT PROTOCOL, som nu finns att hyra, är en film från Saban Films, ett bolag som oftast får mig att förvänta mig det sämsta, även om det finns undantag i deras katalog. I det här fallet verkar de bara vara distributör, filmen är producerad av andra bolag, men det spelar ingen roll.

För regin står Shane Dax Taylor som för två år sedan gjorde Dolph Lundgren-filmen THE BEST MAN. Jag recenserade den inte, men den var otroligt tafflig och fullkomligt värdelös. Manuset är skrivet av Chad Law. Han har nu skrivit 28 filmer och ytterligare fyra är inspelade. Jag har sett flera av dem och på IMDb har jag satt betyget 1 eller 2 av 10 på dem, med undantag för en film; CLOSE RANGE. Dolph Lundgren har medverkat i flera av dem, Scott Adkins och Jean-Claude Van Damme är med i några.

EXIT PROTOCOL skyltar med Dolph Lundgren och Michael Jai White, men huvudrollen görs av en kille som heter Scott Martin, som inte får vara med på affischen. Han ser ut som någons granne i ett villaområde, en som heter Bo Göransson och jobbar som elektriker, tycker om att göra egen pizza (tomat och makrill) på fredagar, och som gillar att träna och hålla sig i form på sin fritid.

Scott Martin spelar Sam Hayden. Han är en assassin of assassins, a killer of killers, vilket upprepas flera gånger. Hayden jobbar åt en gangsterboss som heter Augustus (JB Yowell). Augustus skickar ut Hayden för att lönnmörda andra lönnmördare, sådana som dragit sig ur; lagt av för att starta om och leva nya liv.

Filmen inleds med en eldstrid i en kyrka – Hayden och hans senaste mål Charles Managold (Dolph Lundgren) skjuter på varandra medan vi hör Haydens berättarröst. Plötsligt säger han något i stil med ”Men nu går jag händelserna i förväg”, och så hoppas det tillbaka i tiden. Just det – senast igår, i min recension av PLAYDATE, tog jag upp detta berättargrepp. Det här är fullkomligt onödigt och bara irriterande. Det används bara eftersom någon tycker att det måste vara action redan från start.

Managold har dragit sig tillbaka och lever ett stilla liv med sin gravida flickvän Danique. Hon spelas av Charlotte Kirk. Just det – den Charlotte Kirk. Neil Marshalls inte alltför begåvade fästmö, som jag senast klagade på i min recension av DUCHESS. Hayden dyker upp och de börjar skjuta på varandra.

Oväntat anländer en massa tungt beväpnade män, anförda av en man som spelas av Michael Jai White. Hans rollfigur heter Isaac Florentine. Isaac Florentine! Precis som actionfilmregissören! Han som gjort en del bra Scott Adkins-filmer, varav Chad Law skrivit manus till en; ovannämnda CLOSE RANGE, vilken dock är en av Florentines mindre bra filmer.

Av någon anledning är nu både Hayden och Managold måltavlor. Jag minns inte varför. Kanske förklaras det inte, jag vet inte. De två måste förstås nu samarbeta för att överleva. Kommer de att bli kompisar på kuppen? Ja, de blir kompisar.

Det känns som om en ambitiös men förvirrad tonåring skrivit det här manuset. Allting är konstigt, dialogen är hemsk. Ingenting hänger ihop. Hayden bor i en stuga i skogen, där han pratar med sin sambo Nona (Lina Maya), men ungefär 50 minuter in i filmen får vi veta att hon är ett spöke, hon är ett av Haydens offer han tvingats mörda och han lider samvetskval. Nej, jag spoilar ingenting, eftersom du ändå inte vill se den här filmen. När Hayden i början ska döda Managold väljer han att använda sig av ett armborst. Helt utan anledning. Varför i hela friden ska han skjuta målet med armborst? I synnerhet som han inte gömmer sig för att skjuta en pil på avstånd, han går in i kyrkan och ställer sig bakom Managold – och pratar med honom. Jo, han är en lönnmördare som verkar ge sina offer chansen att försvara sig.

Något som är sämre än manuset är Shane Dax Taylors regi. Det här är riktigt amatörmässigt. Det är häpnadsväckande dåligt. Dolph Lundgren och Michael Jai White måste nog själva känna att det här är skit. Fast White är knappt med i filmen, han medverkar bara i ett fåtal scener som nog spelats in på en dag eller två. Jag gillar White, han är en fullt duglig skådis, han är sympatisk och han är en jävel på kampsport, men tyvärr dyker han upp i alldeles för många skitfilmer – precis som Lundgren och Adkins.

Specialeffekterna är riktigt kassa. Som nästan alltid är fallet nuförtiden, både av säkerhetsskäl och kostnadsskäl, är mynningsflammor, krutrök, blodsprut och kulträffar i väggar datoranimerade. Men för att sådana effekter ska fungera måste man anlita folk som verkligen kan få det att se realistiskt och naturtroget ut. Det gör det inte här. Det ser för jävligt ut. Det är uppenbart animerat i efterhand. Actionscenerna ser ut som vuxna män som leker krig.

Jag har alldeles för många gånger skrivit att dåliga filmer aldrig har varit sämre än nu. Dagens B-actionfilmer är för billiga – och de ser verkligen billiga ut. EXIT PROTOCOL lär ha haft en budget på tre miljoner dollar. Jag gissar att det mesta gick till Lundgren och White. Det här är urtypen för en riktigt kass, modern B-film som verkligen känns billig. Man måste vara väldigt förlåtande, eller så måste man vara ett barn, för att uppskatta det här.

Du kommer att hata dig själv om du ser den här filmen.