Netflix: City Hunter

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, denna gång på en japansk sådan.

Eftersom jag aldrig läser manga, det vill säga japanska serier, har jag aldrig läst City Hunter, en manga av Tsukasa Hojo som ursprungligen publicerades 1985-1991. Jag har heller aldrig se de animerade TV-serier och långfilmer som gjorts om City Hunter, vilket är smeknamnet på privatdetektiven Ryo Saeba, en kille som verkar lägga lika mycket tid på att ragga brudar som på att lösa brott.

… Däremot har jag sett den långfilm som gjordes i Hongkong 1993 och som hade Jackie Chan i titelrollen. Jag passade faktiskt på att se om den igår. Det är en film som är lite … speciell. Det känns som om manuset är skrivet av tre sockertoppade åttaåringar. Det är en vansinnig, fullkomligt hysterisk actionkomedi där Jackie Chan och de andra far omkring som skottspolar. Filmen är kanske mest känd för att långt slagsmål mellan Jackie och Gary Daniels, där de är utklädda till figurer ur TV-spelet ”Street Fighter II”. Jag tyckte att den här filmen var jättekul när den kom – idag, 31 år senare, har jag betydligt svårare för den, den blir lite påfrestande efter ett tag.

Nu har alltså en helt ny japansk spelfilm haft premiär på Netflix. För regin står Yûichi Satô, och hur pass nära den tecknade serien och de tidigare filmerna den ligger vet jag inte. Handlingen har vissa inslag gemensamt med Jacke Chan-filmen, Ryo Saebas partner dör i inledningen och Ryo måste samarbeta med partnerns syster Kaori.

Den här gången spelas Ryo av Ryohei Suzuki och handlingen går ut på att …

… Ja …

… Jag vet inte riktigt vad den här filmen handlar om. Det är något om att en våldsvåg drar över Tokyo, folk blir galna och våldsamma, de verkar ha tagit en ny drog som ger dem något slags superkrafter. Ryo har fått i uppdrag att leta upp en försvunnen cosplayer. Allting har tydligen något med Ryos partners död att göra.

Ryo Saeba är ett pervo. Han är fullkomligt besatt av sex och springer runt och tjoar om ”mokkori”, ett uttryck som ungefär betyder kåt (ordet beskriver visst ljudet av erektion mot tyg). Det är mokkori-tuttar hit och mokkori-tuttar dit, och mokkori ditt och datt. Ryo är en lustfylld fåntratt. Han strippar. Han far omkring. Men han är även bra på att slåss och skjuta.

2024 års CITY HUNTER är en snygg film. Tokyo glittrar i nattmörkret. Här finns även några häftiga actionscener. Men som helhet är det lite för tramsigt för min smak och jag tappade tråden efter ett tag, handlingen försvann bakom alla mokkori-tuttar.

Jag lyssnar väldigt mycket på japansk rock nuförtiden och en del av de rockvideos jag klämmer ser ut ungefär som den här filmen. Dock är det skillnad på att titta på fyra minuter galenskap till tuff musik och 102 minuter galenskap.

… Fast någonstans gillade jag ändå den här filmen. Kommer det en uppföljare lär jag se den.

Det dröjer för övrigt 19 minuter innan filmens förtexter dyker upp.