Bilder copyright (c) TriArt Film
Det verkar som om jag är den ende i Sverige som inte gillar Studio Ghiblis filmer. De är extremt välgjorda, vackra, och traditionell tecknad film är alltid trevligt – men jag har inte lyckats se en enda utan att somna. Senast somnade jag under den mördande tråkiga DET BLÅSER UPP EN VIND, och nu har jag sovit på den nya NÄR MARNIE VAR DÄR, i regi av Hiromasa Yonebayashi.
NÄR MARNIE VAR DÄR bygger på en barnbok av den brittiska författarinnan Joan G Robinson. Fast filmen utspelar sig i Japan – ett Japan där det förekommer folk med engelska namn, blå ögon, blont hår, och västerländska hem. Mitt bland allt det traditionellt japanska. Huvudpersonen heter Anna och har blå ögon. Hon är fosterbarn och eftersom har astma och är lite utanför, skickar fosterföräldrarna iväg henne till en by på landet över sommaren. Där ska hon vila upp sig och komma i form.
När Anna råkar gå vilse hittar hon ett stort gods vid havet. Det är igenbommat, men vaknar plötsligt till liv. Då träffar hon den blonda flickan Marnie, som hon börjar umgås med. Marnie bor i det stora godset, där hennes rika föräldrar ofta har extravaganta fester. Eftersom huset egentligen står tomt, är Marnie rimligtvis ett spöke. Något som inte hindrar Anna och Marnie från att bli bästa vänner. De säger till och med att de älskar varandra. Upplösningen och förklaringen till vem Marnie egentligen är ska jag inte avslöja här, men tänker man efter är det hela lika bisarrt som kinky.
Figurerna ser ut ungefär som de brukar i Studio Ghiblis filmer – om de inte är gamla och rynkiga, så har de flesta samma ansikten, men olika frisyrer och ögonfärg. Tempot är makligt, eller ännu långsammare. Det är sentimentalt. Det hela varar i 103 lång minuter. NÄR MARNIE VAR HÄR anses vara en familjefilm, men mindre barn lär inte förstå filmen, och de kommer knappast att orka sitta still så här länge.
Såtillvida de inte somnar.
Som jag gjorde. Jag sov en stund mitt i filmen, när det hände extra lite.
Det här är liksom inte Tex Avery.
(Biopremiär 23/2)
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//
–>
http://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js
(function(){function pw_load(){
if(arguments.callee.z)return;else arguments.callee.z=true;
var d=document;var s=d.createElement(‘script’);
var x=d.getElementsByTagName(‘script’)[0];
s.type=’text/javascript’;s.async=true;
s.src=’//www.projectwonderful.com/pwa.js’;
x.parentNode.insertBefore(s,x);}
if (window.attachEvent){
window.attachEvent(‘DOMContentLoaded’,pw_load);
window.attachEvent(‘onload’,pw_load);}
else{
window.addEventListener(‘DOMContentLoaded’,pw_load,false);
window.addEventListener(‘load’,pw_load,false);}})();
| Ads by Project Wonderful! Your ad here, right now: $0 |
TOPPRAFFEL! 